Yrket som kriminalvårdare innebär många arbetsuppgifter som bör grundas i ett professionellt förhållningssätt. Kriminalvårdaren skall förhålla sig personligt men inte privat gentemot intagna samt skilja på person och gärning i bemötandet. Ett professionellt förhållningssätt präglas av verksamhetens riktlinjer och normer så väl som individuella värderingar och intressen. Syftet var att beskriva kriminalvårdares individuella uppfattningar om att utöva professionalitet samt skilja på att vara personlig och privat i sitt yrkesutövande. Teoretiska utgångspunkter har tagits i den symboliska interaktionismen och teorin om spegeljag. Studien gavs en kvalitativ ansats för att skapa en djupare förståelse för kriminalvårdares individuella uppfattningar. För att beskriva dessa uppfattningar genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer med kriminalvårdare anställda vid en medelstor anstalt i Sverige, samtliga med erfarenhet av klientnära arbete. Intervjuerna analyserades för att kategorisera innehållet och kunna redovisa resultatet under fyra förutbestämda teman. En positiv förstärkning av självbilden hos kriminalvårdaren skapas, då denne upplever en förmåga till initiativ och en vilja till att utveckla sitt eget förhållningssätt gentemot intagna. Studiens resultat har visat att respekt och ett korrekt bemötande utgör en gemensam grund i hur kriminalvårdare ser på professionalitet. Deltagarnas framförda uppfattningar om att skilja på person och gärning visar att detta sker omedvetet. Detaljer om kriminalvårdarens familjeförhållanden ansågs vara alltför privata att tala med intagna om. Deltagarna ansåg sig ha utvecklat ett bättre förhållningssätt och en tydligare professionalitet över tid.

Denna studie syftar till att öka förståelsen för hur kriminalvårdare uppfattar sin yrkesidentitet. Var går gränsen mellan det professionella och det personliga/privata i förhållande till de intagna på en kriminalvårdsanstalt? Studien bygger på åtta kvalitativa samtalsintervjuer med kriminalvårdare på en klass 1 anstalt i Sverige. Den insamlade empirin har analyserats med hjälp av Goffmans dramaturgiska perspektiv. Resultatet talar för att man kan applicera Goffmans dramaturgiska perspektiv med en främre och en bakre region på kriminalvården. Kriminalvårdaren är i främre regionen med de intagna och i den bakre regionen är han privatpersonen och har möjlighet att vara sig själv. Det framgår att kriminalvårdarna i studien är medvetna om rollen kriminalvårdare och vad som anses korrekt för hur en kriminalvårdare ska agera och uppföra sig. Det anses inte passande att dela med sig privata detaljer över sitt eller andra kriminalvårdares privatliv. Uppsatsen visar även på att rollen som kriminalvårdare inte slutar fören tjänstedräkten tas av. När kriminalvårdarna utför privata sysslor utanför arbetstid klädd i tjänstedräkt så agerar de fortfarande i rollen som kriminalvårdare.