Kvinnohistoriskt museum, som öppnade i Umeå i november 2014, har varit föremål för debatt ända sedan planeringsstadiet, kanske mycket på grund av museets uttalade politiska syfte. I museets uppdragsbeskrivning står nämligen att läsa att museet ska ”verka för jämställdhet och samhällsförändring”. Museets potential att kunna verka samhällsförändrande handlar i slutänden om hur deras besökare uppfattar verksamheten. Uppsatsens syfte är studera hur besökare i utställningen Rötter: En trasslig historia på Kvinnohistoriskt museum organiserar sin förståelse av utställningens form och innehåll. Jag studerar detta med utgångspunkt i följande frågeställningar: På vilka sätt relaterar intervjupersonerna sina tidigare kunskaper och erfarenheter till utställningens form och innehåll? Hur påverkar deras förståelse av genus och jämställdhet deras reception av utställningen? Hur uppfattar de och förhåller sig till utställningens feministiska förändringspotential? Det primära materialet utgörs av intervjuer med sju personer som alla har besökt utställningen Rötter: En trasslig historia på Kvinnohistoriskt museum. Diskursteorin fungerar som teoretiskt ramverk, och analysen tar utgångspunkt i de tre logiker – sociala, politiska och fantasmatiska – som Jason Glynos och David Howarth presenterar i Logics of Critical Explanation in Social and Political Theory. Besökarstudier på museer är ett forskningsområde på framväxt. Många av dessa studier kretsar dock ofta antingen kring besökarnas lärande eller deras motiv för besöket, två teman som delvis faller utanför uppsatsens analytiska fokus. De besökare som figurerar i uppsatsen kommer till museet med både förkunskaper och förväntningar, som på olika vis fungerar som ramverk för vad de upplever under sitt besök. I materialet framstår exempelvis besökarnas förståelse av genus och jämställdhet som någonting som präglar både deras förväntningar inför besöket och deras upplevelser av utställningen. Besökarnas upplevelser av utställningens form och innehåll hänger på många sätt ihop. Distinktionen mellan form och innehåll framstår i mitt material som en diskursiv konstruktion som i stor utsträckning präglar intervjupersonernas förståelse av utställningen. Detsamma gäller gränserna för själva utställningsrummet, som besökarna tolkar på olika sätt. Utställningen Rötter gestaltar många olika perspektiv på genus och jämställdhet, ett faktum som på många sätt verkar fungera som en grundbult i intervjupersonernas förståelse av den. Genom att utställningen representerar olika genusdiskurser kan besökarna ta avstamp i de perspektiv som presenteras, och använda dem för att positionera sig själva och sina åsikter i förhållande till utställningens innehåll. Utställningens feministiska förändringspotential kan med utgångspunkt i mitt material betraktas enligt två olika logiker, eller sätt att resonera. Enligt en logik betraktas förändring som något som är knutet till enskilda personers tankemönster och agerande. Detta sätt att resonera innebär att intervjupersonerna positionerar sig själva utanför utställningens förändrande potential, eftersom de upplever att andra människor skulle kunna förändras i mötet med utställningen i större utsträckning än de själva upplever att de har gjort. Enligt en annan logik framstår utställningens feministiska potential som någonting som handlar om en större samhällsdiskussion, och att besökarna kan känna att de blivit stärkta i sina uppfattningar av sitt museibesök.

This essay is about how Östergötland County Museum and Gotland museum use the social network Facebook to connect and communicate with their visitors/followers. It is also about the followers and the experience they get. Two interviews were made with staff from the museums to answer why and how the museums use Facebook. There were also two questionnaires sent to the museums' Facebook followers. The Facebook followers have given answers about why they follow the museums but it also sheds light on age and gender of the followers. The purpose of the essay has been to explore the field of research and the relations between the museum and the followers. Some of the conclusions are: Gotland museum wants a dialog with the visitors and Östergötland County Museum wants to be socially relevant, but none of them have managed to achieve that yet. Many of the followers that have answered the questionnaires are women in the age of 35 to 54. This doesn’t mean that the museums' followers mainly consist of women. In this research field there are much more to explore.