Syftet med den här studien är att synliggöra hur BTI-metoden används i förskolans och förskoleklassens pedagogiska verksamhet och sätta det i relation till förskolans och förskoleklassens läroplan och gällande skollag. Syftet är också att få en förståelse för hur en pedagogisk interventionsteknisk metod riktad mot en individ, kan påverka förskolans och förskoleklassens pedagogiska verksamhet. Vi har tittat på tidigare studier som gjorts kring användandet av BTI men det finns väldigt lite forskning på det här området. De teoretiska utgångspunkterna består av Skinners teori operant betingning som kommer från behaviorismen och den sätter vi i relation till ett sociokulturellt perspektiv och ett hälsoperspektiv. I analysen problematiserar vi kring de konsekvenser en pedagogisk interventionsteknisk metod kan få för förskolans och förskoleklassens verksamhet med hjälp av dessa teorier och vår empiri. Studien är av kvalitativ art med en hermeneutisk ansats och kvalitativa intervjuer har valts som forskningsmetod. Vi intervjuade 1 kommunal samordnare, 1 grundskollärare och 6 förskollärare. Resultatet visar på att det finns både inre och yttre faktorer som påverkar hur användandet av BTI ser ut i den ordinarie verksamheten. Både hinder och möjligheter för att involvera BTI kopplat till uppdraget och med avseende på alla barn har identifierats på både individ-, grupp- och organisationsnivå. Intervjuerna gjordes på gruppnivå och organisationsnivå men analyserades utifrån samtliga nivåer d.v.s. individ-, grupp- och organisation.

<p>Att ha ett autismspektrumtillstånd innebär en omfattande störning i utvecklingen som karaktäriseras av stora brister i förmågan till social interaktion, kommunikation och i hög utsträckning ett ritualistiskt och stereotypt beteende. Det finns en stor variation i uppvisade svårigheter och hur barn svarar på en intervention, vilket försvårar att dra samstämmiga slutsatser om vad som är effektiv träning för barnen. De mest studerade behandlings­programmen är de med tidig intensiv hembaserad beteende­intervention (EIBI). I denna studie undersöktes 11 barn före och efter ett års träning med beteendeterapeutisk intensiv­träning inom rutinvården. Syftet var att se om träningen påverkade barnens adaptiva förmågor och förändring av problembeteenden. Analysen visade en ökning i positiv riktning av adaptiva förmågor i genom­­snitt med 3,7 standardpoäng (Vineland Adaptive behaviour Scales, VABS), men var inte statistiskt signifikant. På domänen Communication (kommunikation) fanns en statistisk signifikant ökning i positiv riktning av standardpoäng med 12,8 poäng. Barnens skalpoäng på Maladaptiv index minskade i positiv riktning i genom­snitt med 3,9 skalpoäng, vilket inte var statistiskt signifikant. På subdomän Communication written (att läsa och skriva) fanns en statistiskt signifikant ökning i positiv riktning med 3,7 skalpoäng, och tendens till ökning med 1,6 skalpoäng på sub­domän Communication expressiv (att kunna uttrycka sig verbalt). På domänen Daily Living Personal (ADL-anpassning till dagligt liv) fanns skillnad på råpoängs­nivå. Undersökningen är gjord på ett litet antal barn och utan kontroll­grupp, vilket har gjort de positiva fynden svåra att generalisera. Samtidigt är området mycket svårstuderat, vilket diskuteras.</p>

Att ha ett autismspektrumtillstånd innebär en omfattande störning i utvecklingen som karaktäriseras av stora brister i förmågan till social interaktion, kommunikation och i hög utsträckning ett ritualistiskt och stereotypt beteende. Det finns en stor variation i uppvisade svårigheter och hur barn svarar på en intervention, vilket försvårar att dra samstämmiga slutsatser om vad som är effektiv träning för barnen. De mest studerade behandlings­programmen är de med tidig intensiv hembaserad beteende­intervention (EIBI). I denna studie undersöktes 11 barn före och efter ett års träning med beteendeterapeutisk intensiv­träning inom rutinvården. Syftet var att se om träningen påverkade barnens adaptiva förmågor och förändring av problembeteenden. Analysen visade en ökning i positiv riktning av adaptiva förmågor i genom­­snitt med 3,7 standardpoäng (Vineland Adaptive behaviour Scales, VABS), men var inte statistiskt signifikant. På domänen Communication (kommunikation) fanns en statistisk signifikant ökning i positiv riktning av standardpoäng med 12,8 poäng. Barnens skalpoäng på Maladaptiv index minskade i positiv riktning i genom­snitt med 3,9 skalpoäng, vilket inte var statistiskt signifikant. På subdomän Communication written (att läsa och skriva) fanns en statistiskt signifikant ökning i positiv riktning med 3,7 skalpoäng, och tendens till ökning med 1,6 skalpoäng på sub­domän Communication expressiv (att kunna uttrycka sig verbalt). På domänen Daily Living Personal (ADL-anpassning till dagligt liv) fanns skillnad på råpoängs­nivå. Undersökningen är gjord på ett litet antal barn och utan kontroll­grupp, vilket har gjort de positiva fynden svåra att generalisera. Samtidigt är området mycket svårstuderat, vilket diskuteras.

För att möta ett växande behov av tillgänglig hjälp för studiestressproblematik vid högskolor och universitet kan självhjälp som behandlingsform vara viktig att testa. I denna pilotstudie undersöktes effekten av deltagandet i ett textbaserat självhjälpsprogram utifrån kriterierna: perfektionism, prokrastinering, oro och livskvalitet, följsamhet och nöjdhet. Interventionen bestod av fem moduler för deltagarna att arbeta sig igenom under 5-7 veckor med minimal terapeutassistans. Nitton deltagare från ett universitet tackade ja till att delta i studien varav 11 inkom med såväl för- som eftermätningar.  Beroende t-test visade signifikanta skillnader mellan för- och eftermätning för utfallsmåtten prokrastinering (IPS (d=1.0)) och oro (GAD-7 (d=0.7)). För resterande utfallsmått för perfektionism (FMPS-PS, FMPS-CM) och livskvalitet (BBQ) uppvisades inga signifikanta skillnader. Följsamheten var låg, flertalet deltagare genomförde endast programmet till någon del. Uppfattningen fångades av CSQ-8 och visade att deltagarna till största delen var nöjda. Resultaten i pilotstudien ger argument för fortsatt studerande av självhjälp för studiestress och öppnar upp för en vidareutveckling av programmet i fokus, till exempel i form av en större kontrollerad studie med ökad terapeutassistans. / In order to meet a growing need for accessible support for student-related distress at universities, self-help as a treatment form may be important to test. This pilot study examined the effect of participation in a text-based self-help program based on the criterias: Perfectionism, Procrastination, Worry, Quality of Life, Compliance and Satisfaction. The intervention consisted of five modules for the participants to work through during 5-7 weeks with minimal therapist assistance. Nineteen participants from a university participated in the study, of which 11 handed in both pre- and post-measurement.Dependent T-tests showed significant differences between pre- and post-measurement for outcome measurement progression (IPS (d = 1.0)) and anxiety (GAD-7 (d = 0.7)). There were no significant differences for the remaining outcome measures for perfectionism (FMPS-PS, FMPS-CM) and quality of life (BBQ). The compliance was low, most of the participants only carried out the program to some extent. The level of satisfaction was captured by CSQ-8 and showed that the participants were mostly satisfied. The results of this pilot study provide argument for future study of self-help for student-related distress and opens up for further development of the program in focus, for example in the form of a larger controlled study with increased therapeutic assistance.