Background: Bilateral training is an intervention used in patients with hemiparesis. This training is based on the movement of both (bi) sides (lateral) of the body simultaneously. There exist a lot of articles focused on specific methods of bilateral training. However, the used terminology is inconsistent. The aim of this thesis is to describe the neurophysiological background of bimanual and bilateral methods, review and clear out the used terminology, and describe the different techniques included in bilateral training. Methods: Relevant literature was searched in PubMed, ScienceDirect and OVID Evidence Based Reviews. The inclusion criteria were the availability of fulltext, publication date after 1980, English language and a connection with medicine. The searched keywords were bimanual or bilateral training, metod and therapy. Results: From 1021 articles, only 132 articles meet the inclusion criteria. Five main rehabilitation interventions are used in practice: a) cooperative activity of both arms, b) synchronous movement of both arms c) Mirror therapy, d) an activity, where the impaired hand assists the paretic hand and d) robotic therapy or therapy with mechanical devices. The neurophysiological background is based on a) modulation of interhemispherical inhibition, b) increased motor control of...

No description available.

Aim: The purpose of the present study is to examine the effects of 6 weeks bilateral (BL) versus unilateral (UL) complex training combined with high intensity interval training (HIIT) on maximal strength, jumping ability, straight sprint (5, 10, 20 and 30 m), change of direction speed (CODS), repeated sprint ability (RSA) and specific endurance in Swedish elite male and female handball players. Another purpose was to examine if a bilateral deficit (BLD) exists in strength and jumping ability (power deficit) and if it changes differently with 6 weeks BL and UL complex training. Method: 18 male and 12 female elite handball players was selected to either a 6 weeks bilateral (BL, n = 10) or unilateral (UL, n = 20) complex strength training program. In addition both groups trained HIIT. Training volume, intensity and exercise motion was similar between the groups. Tests included maximal (1RM) UL and BL Smith machine squat strength, UL counter movement jump with arm swing (CMJ) and BL (CMJ), squat jump (SJ) jumping ability, modified T-test, straight sprint (5, 10, 20 and 30 m), repeated shuttle sprint ability (RSSA) and Yo-Yo Intermittent Recovery test (Yo-Yo IR) before and after 6 weeks training. Results: There was no significant difference between BL and UL groups and any of the selected tests. The UL group significantly (p &lt; 0.05) increased sprint time pre- to post testing only between 0-10 m and significantly decreased RSAtotal pre- to post testing (p &lt; 0.01). BL group significantly (p &lt; 0.01) increased sprint time pre- to post testing only between 0-30 m. When pooling data from both groups significant (p &lt; 0.01) improvements were seen in maximal UL and BL strength, UL CMJ dominant leg, CODS and Yo-Yo IR test as well as increasing the BLD and power deficit for elite male and female handball players. Conclusion: 6 weeks of complex training using only BL or UL exercises combined with HIIT resulted in no significant changes between groups in any of the selected tests. Training unilaterally could possibly be a safer training method since the absolute load is lesser than BL training. / Syfte och frågeställningar: Syftet med studien är att undersöka effekterna av 6 veckors bilateral (BL) och unilateral (UL) kombinationsträning kombinerad med högintensiv intervall träning (HIIT) på maximal styrka, hoppförmåga, linjär sprint (5, 10, 20 och 30 m), snabbhet med riktningsförändringar (CODS), maximala upprepade sprinter med kort återhämtning (RSA) och specifik uthållighet på manliga och kvinnliga elithandbollsspelare. Ett annat syfte var att undersöka om bilateral deficit (BLD) existerar i styrke- och hoppövningar (power deficit) och huruvida 6 veckors BL och UL kombinationsträning påverkar förhållandet. Metod: 18 manliga och 12 kvinnliga elithandbollsspelare indelades i antingen ett bilateralt (BL, n = 10) eller ett unilateralt (UL, n = 20) kombinationsträningsprogram. Utöver kombinationsträningen utförde båda grupperna högintensiv intervallträning (HIIT). Träningsvolymen, intensiteten och övningsval var lika mellan grupperna. Testerna inkluderade maximal (1RM) UL och BL knäböjstyrka i Smith maskin, UL counter movement jump med armsving (CMJ) och BL CMJ, squat jump, (SJ), modifierat T-test, linjär sprint (5, 10, 20 och 30 m), upprepade shuttle sprintar (RSSA) och Yo-Yo Intermittent Recovery Test (Yo-Yo IR) före och efter 6 veckors träning. Resultat: Det fanns ingen signifikant skillnad mellan BL eller UL gruppen i någon av de valda testerna. UL gruppen förbättrade signifikant (p &lt; 0.05 ) sprint tiden mellan 0-10 m och minskade RSAtotal (p &lt; 0.01) efter träningsperioden. BL gruppen ökade signifikant (p &lt; 0.01) sprint tiden mellan 0-30 m. När data från båda grupperna lades samman visade resultatet signifikanta (p &lt; 0.01) förbättringar i maximal UL och BL styrka, UL CMJ på det dominanta benet, CODS och Yo-Yo IR test och även en signifikant ökning i BLD och power deficiten för manliga och kvinnliga elithandbollspelare. Slutsats: 6 veckors kombinationsträning med enbart BL eller UL övningar och HIIT resulterade inte i signifikanta skillnader mellan grupperna på något av de valda testerna. ULträning kan möjligtvis vara en säkrare träningsmetod eftersom den absoluta belastningen är lägre jämfört med BL träning. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond VT 2015.</p>