No description available.

Introduktion: Den vertikala hoppförmågan är viktigt för prestationen inom många idrotter. Att använda sig utav komplexträning som benböj och vertikala upphopp har i tidigare forskning visats ge signifikant förbättrad kraftutveckling. Post-Activation Potentiation (PAP) är ett fysiologiskt fenomen som ökar muskelspänningen och kraftutvecklingen i de arbetande musklerna, vilket kan implementeras under komplexträning. Syftet med studien var att undersöka om idrottare inom basket, fotboll, handboll och volleyboll får en gynnsam ökning på Countermovement jump with arm swing (CMJa) om de genomför benböj med en belastning på 50% och 80% av deras estimerade eller faktiskt uppmätta 1 repetition maximum (RM) innan test av CMJa. Metod: 9 män och 2 kvinnor, ålder 20.6±3.3, 181.4±7.4 cm, vikt, 76.9±12.6 kg, deltog där samtliga deltagare var aktiva inom någon av idrotterna basket, fotboll och handboll. Testdeltagarna utförde två set tunga benböj följt av fem set CMJa på en infraröd sensor. Resultat: Resultatet visade ingen signifikant förbättring över tid i hopphöjd hos aktiva bollidrottare (p=0.98). Slutsats: Resultatet tyder på att användandet av PAP med tunga benböj inte leda till förbättrad prestation på hopphöjden vid genomförande av CMJa hos bollidrottare. Resultatet i den här studien stödjer inte tidigare forskningsresultat om att det finns en positiv skillnad på hopphöjd efter tunga benböj över tid. / Introduction: The vertical jump ability is essential for performance in many sports. The use of complex training has in previous research been shown to provide significantly improved power development. Post-Activation Potentiation (PAP) is a physical phenomenon that increases muscle tension and the force development of the working muscles which can be implemented in complex training. The purpose of this study was to investigate whether athletes in basketball, football, handball and volleyball will have a favorable increase in Countermovement jump with arm swing (CMJa) if they perform heavier squats with a load of 50% and 80% of their estimated or measured 1 repeat maximum (RM) before CMJa. Method: 9 men and 2 women, age 20.6±3.3 years, height 181.4±7.4 cm, 76.9±12.6 kg body mass participated in the study. All participants were active in one of the sports basket, football, handball or volleyball. The participants performed two set of squats followed by five set of two repetition CMJas with a five minutes rest in between. An infrared sensor MuscleLab was used to analyze the jump height. Results: The result showed no significant difference between heavy squats and jump height in CMJa over time (p=0.98). Conclusion: Squats with 50% and 80% of 1RM do not seem to improve jump height performance in CMJ on team sports players. The result in this study does not support the results in previous studies showing a positive effect of heavy squats on maximal jump height.

Title: Local and global effect of sub-maximal squat on post-activation enhancement of muscle power output. Objectives: The aim of this thesis is to determine whether the phenomenon of post-activation performance enhancement (PAPE) manifests locally or globally in terms of improved muscle power output. That is, to determine whether activation of a complex muscle chain will lead to improvements in the muscle power output of other muscle groups and muscle groups included in the activated muscle chain. In this way, to indicate the relationship between global and local physiological mechanisms causing PAPE. Methods: The quasi-experimental method and the method of analysis were used in this work. Eleven basketball players aged 18-28 years completed two measurements in random order. The measurements started with a non-specific warm-up followed by a pre- activation test (pre-CA) to obtain baseline values. Next, the players performed a specific warm-up and activation exercise (CA) in the form of a squat with an intensity of 2 × 4 × 90 % of one repetition maximum (OM) with a rest interval of 3 min. After the activation exercise, post-CA values were measured at minutes 5, 8 and 11 on force plates and at minutes 6, 9 and 12 on an isokinetic dynamometer (IKD). Pre-CA and post-CA test of the protocol one...

Aim: The purpose of the present study is to examine the effects of 6 weeks bilateral (BL) versus unilateral (UL) complex training combined with high intensity interval training (HIIT) on maximal strength, jumping ability, straight sprint (5, 10, 20 and 30 m), change of direction speed (CODS), repeated sprint ability (RSA) and specific endurance in Swedish elite male and female handball players. Another purpose was to examine if a bilateral deficit (BLD) exists in strength and jumping ability (power deficit) and if it changes differently with 6 weeks BL and UL complex training. Method: 18 male and 12 female elite handball players was selected to either a 6 weeks bilateral (BL, n = 10) or unilateral (UL, n = 20) complex strength training program. In addition both groups trained HIIT. Training volume, intensity and exercise motion was similar between the groups. Tests included maximal (1RM) UL and BL Smith machine squat strength, UL counter movement jump with arm swing (CMJ) and BL (CMJ), squat jump (SJ) jumping ability, modified T-test, straight sprint (5, 10, 20 and 30 m), repeated shuttle sprint ability (RSSA) and Yo-Yo Intermittent Recovery test (Yo-Yo IR) before and after 6 weeks training. Results: There was no significant difference between BL and UL groups and any of the selected tests. The UL group significantly (p &lt; 0.05) increased sprint time pre- to post testing only between 0-10 m and significantly decreased RSAtotal pre- to post testing (p &lt; 0.01). BL group significantly (p &lt; 0.01) increased sprint time pre- to post testing only between 0-30 m. When pooling data from both groups significant (p &lt; 0.01) improvements were seen in maximal UL and BL strength, UL CMJ dominant leg, CODS and Yo-Yo IR test as well as increasing the BLD and power deficit for elite male and female handball players. Conclusion: 6 weeks of complex training using only BL or UL exercises combined with HIIT resulted in no significant changes between groups in any of the selected tests. Training unilaterally could possibly be a safer training method since the absolute load is lesser than BL training. / Syfte och frågeställningar: Syftet med studien är att undersöka effekterna av 6 veckors bilateral (BL) och unilateral (UL) kombinationsträning kombinerad med högintensiv intervall träning (HIIT) på maximal styrka, hoppförmåga, linjär sprint (5, 10, 20 och 30 m), snabbhet med riktningsförändringar (CODS), maximala upprepade sprinter med kort återhämtning (RSA) och specifik uthållighet på manliga och kvinnliga elithandbollsspelare. Ett annat syfte var att undersöka om bilateral deficit (BLD) existerar i styrke- och hoppövningar (power deficit) och huruvida 6 veckors BL och UL kombinationsträning påverkar förhållandet. Metod: 18 manliga och 12 kvinnliga elithandbollsspelare indelades i antingen ett bilateralt (BL, n = 10) eller ett unilateralt (UL, n = 20) kombinationsträningsprogram. Utöver kombinationsträningen utförde båda grupperna högintensiv intervallträning (HIIT). Träningsvolymen, intensiteten och övningsval var lika mellan grupperna. Testerna inkluderade maximal (1RM) UL och BL knäböjstyrka i Smith maskin, UL counter movement jump med armsving (CMJ) och BL CMJ, squat jump, (SJ), modifierat T-test, linjär sprint (5, 10, 20 och 30 m), upprepade shuttle sprintar (RSSA) och Yo-Yo Intermittent Recovery Test (Yo-Yo IR) före och efter 6 veckors träning. Resultat: Det fanns ingen signifikant skillnad mellan BL eller UL gruppen i någon av de valda testerna. UL gruppen förbättrade signifikant (p &lt; 0.05 ) sprint tiden mellan 0-10 m och minskade RSAtotal (p &lt; 0.01) efter träningsperioden. BL gruppen ökade signifikant (p &lt; 0.01) sprint tiden mellan 0-30 m. När data från båda grupperna lades samman visade resultatet signifikanta (p &lt; 0.01) förbättringar i maximal UL och BL styrka, UL CMJ på det dominanta benet, CODS och Yo-Yo IR test och även en signifikant ökning i BLD och power deficiten för manliga och kvinnliga elithandbollspelare. Slutsats: 6 veckors kombinationsträning med enbart BL eller UL övningar och HIIT resulterade inte i signifikanta skillnader mellan grupperna på något av de valda testerna. ULträning kan möjligtvis vara en säkrare träningsmetod eftersom den absoluta belastningen är lägre jämfört med BL träning. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond VT 2015.</p>