Denna adaptionsstudie analyserar vad som händer med H.C. Andersens saga ‘’Den fulaankungen’’ när den adapteras till en bilderbok, genom att jämföra sagan i sagosamlingenSagor och berättelser 1835–45 (1982) med bilderboken Den fula ankungen (2020). Syftetmed analysen är att undersöka ändringar av innehåll och språk, vilket innehåll som har blivitillustrerat, samspelet mellan bild och text samt styrningen av adaptionen. Studien utgår frånen kvalitativ komparativ metod och använder sig av bland annat Göte Klingbergs fyraadaptionsformer och Ulla Rhedins bilderbokskoncept. Resultatet av analysen visar att saganhar adapterats till bilderboken genom att innehållet har komprimerats och kortats ner samtgenom att språket gjorts enklare och mer vardagligt. I bilderboken har de viktigastehändelserna blivit illustrerade och bilderna utgår för det mesta från textens beskrivningar.Analysen tyder på att det nya bilderboksformatet och anpassningar till yngre barn har styrtadapteringen.