Sammanhang. Genom att använda steganografi i bilder är det möjligt att lagra en stor mängd data utan att påverka bilden som information lagras i. En vanlig metod som används inom steganografi är LSB (Least Significant Bit), som ofta anses vara en av de första metoderna som användes inom steganografi. Förutom valet av metod har personen ett val att göra när hen ska välja en bild som ska representera bärare av information. Vad man ofta försöker åstadkomma är att skapa en komplex metod men glömmer bort bilden som ska användas som bärare. I slutändan är det bilden som kommer att användas och testas vid olika mätningar. Mål. Den här studien kommer att undersöka om olika typer av bildformat, BMP, PNG, JPEG och TIFF, har någon påverkan när jämförelse görs av originalbilden och den modifierade, givet att en steganografisk metod används för att lagra informationen. Studien kommer även att undersöka om bildrepresentationen har någon påverkan på mätningarna. Metod. En utbyggd metod av Least Significant Bit metoden kommer att implementeras och användas för att lagra information i olika typer av bilder med olika bildformat. Ett experiment sätts upp för att undersöka formaten med hjälp av mätningsverktygen MSE (Mean Squared Error), PSNR (Peek Signal-to-Noise Ratio) och SSIM (Structural Similarity). Resultat. Vid jämförelse av de grafer och tabeller som togs fram, sågs JPEG ha ett bättre resultat genom att ha ett lägre differentiellt värde mellan varje test. BMP, PNG och TIFF hade minimala skillnader mellan varandra för varje test. För bildrepresentationen visade två bilder högre differentiellt värde än de resterande tre. Sammanfattning. Resultaten från experimentet visade att vilken komprimeringsmetod som ett bildformat använder kommer ha påverkan på mätningsvärdena. Resultaten visade också att bildrepresentation kan ha en påverkan på mätningarna av en bild men mer data behövs för att dra en slutsats. / Context. By using image steganography it is possible to hide a large amount of data without making big differences to the initial picture. One commonly used method is Least Significant Bit (LSB), which often is considered one of the first method implemented and used in Image Steganography. Apart from the method, the user also have a choice when deciding what picture he or she should use as the carrier of information. What people often try to accomplish is to have a very complex method that hides the data in an efficient way, but forgets about the picture used as a carrier. In the end, all measurements will be done on the picture. Objectives. This study will investigate if different image formats, BMP, PNG, JPEG and TIFF, have an impact on the differences when comparing the original picture with the modified, given that data is stored with a steganographic method and is gradually increased. The study will also investigate if what the picture visually represent will have an effect on the measurements. Methods. An extended method of the Least Significant Bit method will be implemented and used to create different pictures with different kinds of image formats. An experiment will investigate these formats by taking measurements with MSE (Mean Squared Error), PSNR (Peek Signal-to-Noise Ratio) and SSIM (Structural Similarity). Results. When comparing different formats one could say that JPEG showed better performance by having a lower differential value between each test, by looking at the graphs and tables. BMP, PNG and TIFF had minimal changes between each other for each test. As for the visual representation of the pictures, two pictures showed a higher differential value after each test than the remaining three. Conclusions. The results from the experiment showed that which compression method a format uses will have an impact on the measurement. The results also showed that the pictures’ visual representation could have some impact on the measurement of a picture but more data is needed to conclude this theory.

Att en publik upplever en berättelse i reklamfilmen olika är en självklarhet och i dagens transmediala medievärld där så pass mycket reklamfilm publiceras på många olika plattformar blir det en labyrint för ingen mindre än medieproducenten. Vilket format man ska välja, och hur det förstärker eller förminskar berättelsen är en ständigt pågående diskussion. Syftet med denna studie var därför att undersöka vad som hände med handlingen när formatet ändrades till 1:1 och hur publiken uppfattade berättelsen då, när bilden beskurits från det bredare bildformatet till ett kvadratiskt bildformat. Studien undersöker bildformatets förhållande till plattformen Instagram, hur en publik upplever bildformatet och handlingen samt om de upplever någon skillnad på formatet 16:9 jämfört med 1:1. Studien har genomförts genom kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med åtta deltagande informanter. Undersökningens resultat visade att den breda versionen i 16:9 uppfattades som mer professionell och cinematisk samt väckte intresse i flödet, medan det kvadratiska formatet 1:1 versionen snarare uppfattades som amatör-lik. Sammanfattningsvis resulterade analysen i att bildformatet 16:9 var bättre lämpad för storytelling-reklamfilm på Instagram

I ett samhälle där allt fler använder sig av smartphones och sociala medier verkar det som om ett nytt bildformat växer fram. Med smartphones kom även den vertikala inramningen i rörlig bild, ett mycket omdiskuterat ämne på internet. Finns det bildformat som är rätt eller fel i produktioner av audiovisuell media? Genom intervjuer med aktiva producenter av audiovisuell media är syftet med denna studie att få en beskrivning av hur de ställer sig till ett vertikalt utsnitt i sina produktioner. Frågeställningen lyder: Hur kan producenter av audiovisuell media agera när nya bildformat tas i bruk av konsumenter? Resultatet är användbart inom medie- och reklamforskning samt för personer verksamma i branschen. Studien tar upp tidigare forskning inom området samt en historisk överblick av bildformat och skärmar. Analysen av den insamlade empirin jämförs med aktör- nätverksteori och tidigare forskning. Resultatet av denna kvalitativa undersökning tyder på att professionellt producerad audiovisuell media i vertikalt bildutsnitt dedikerat till smartphones, surfplattor samt olika applikationer till dessa, eller sociala medier, då främst i reklamsammanhang tycks vara det som ett vertikalt format fungerar bäst i. Resultaten visar också på att det kan vara negativt att använda sig av ett vertikalt bildutsnitt i sina produktioner i den bemärkelsen att det kan avfärdas som något ointressant i t.ex. ett flöde på sociala medier. Diskussionen handlar om studiens bidrag till forskningsområdet, styrkor och svagheter samt förslag till fortsatt forskning.

Sedan Zack Snyders filmatisering av serietidningen Watchmen som länge har ansetts vara ofilmbar har filmen nu blivit hyllad för att vara väldigt visuellt trogen serietidningen. Därmed har det varit av intresse att undersöka denna visuella adaption och jämföra skillnader och likheter mellan filmen och serietidningen. Uppsatsen har fokuserad på bildformatet och dess påverkan på kompositionen i adaptionen för att det har visat sig vara en av de dominanta och primära skillnaderna mellan medierna. I samband med bildformat analyserar uppsatsen utvalda sekvens och bilder från film och serietidning utifrån kompositens element: linje, POV, kamerarörelse, Negativ yta, balans/symmetri, tredjedelsregeln och djup. Slutsatsen blev att fastän det finnas stora visuella likheter mellan film och serietidning så finns det fundamentala skillnader i de olika mediernas konventioner samt i de praktiska arbetsprocesserna som på många sätt tvingar filmen till kompromisser.

Denna studie är ämnad för att undersöka den visuella kompositionens orientering och inramning samt söka empiriskt underlag för dess praxis. Studiens frågeställningar är som följande: Hur väljer en åskådare att orientera sig i samband med en visuell komposition? Hur påverkar konventionell praxis de visuella format där den traditionella ramen ej ingår? Studien använder sig av tidigare forskning inom området för att ange relevanta variabler för studiens metod vilket utformade sig till en enkät med kvantitativa egenskaper. Enkäten fick svar från 56 respondenter och resultatet visade sig stämma överens med tidigare forskning. Diskussionen och analysen erbjuder en djupare insikt av studien där fortsatt forskning i den visuella praxisen föreslås. Författaren föreslår även att det finns ett värde i användandet av kvalitativa metoder för områdets framtida forskning.

Sociala medier fortsätter att vara en av de största plattformarna förmarknadsföring, men forskningen på området släpar efter. Mobiltelefonen somvisningsfönster är något som filmskapare måste förhålla sig till – men hur hanterasde begränsningar och möjligheter som formatet innebär? Detta arbete harundersökt hur skapare av rörlig reklam förhåller sig till formatet 9:16. I studien haren visuell analys genomförts på 35 reklamfilmer på Instagram Stories, i syftet attfinna mönster och trender i utformningen. Studien fann att reklamfilmernautgjordes till stor del av mediumtäta bildutsnitt med den visuella tyngdpunkten imitten av bilden och den vanligaste längden var 5–7 respektive 15 sekunder. Ljudförekom men var nästan aldrig informationsbärande. Klipprytm, rörelser ochanvändandet av färger varierade stort. Att som filmskapare vara låst till formatet9:16 verkar inte nödvändigtvis innebära att vara låst till någon specifik utformning.Studiens omfattning innebär dock att resultatet bör tolkas med viss försiktigheteftersom detta inte säkert är generaliserbart till en större mängd reklamfilmer ellertill reklamfilmer inom någon annan produktkategori än de som valdes för justdenna studie. De studerade produktkategorierna var: mat & dryck; sport & fritid;media; elektronik; hälsa & skönhet; hem & trädgård; kläder & accessoarer.