Som känt sedan tidigare är känsloigenkänning en viktig funktion för en individs förståelse och interaktion med andra. Hittills har forskning bland annat upptäckt att förmågan kan se olika ut för kvinnor och män, där studierna ofta är baserat ur antingen ett biologiskt eller socialt synsätt. I denna systematiska översikt inkluderas båda dessa perspektiv för att granska vilket som könsskillnaderna, mellan vuxna kvinnor och män över 18 år, inom känsloigenkänning främst grundas i. Syftet var att undersöka hur neurovetenskapen bidrar till förståelsen av könsskillnaderna inom området. I litteratursökningen användes PubMed och Scopus där tio artiklar analyserades. Artiklarna hade störst fokus på och diskuterade främst biologiska könsskillnader i jämförelse med sociala faktorer, vilket utmynnade i en svårbedömd situation. Däremot kan det konstateras att det finns både sociala och biologiska könsskillnader som bidrar till känsloigenkänningens olikheter. Genom neurovetenskapens tekniker såsom EEG, fMRI och eye-tracking, har vi fått en bättre inblick i hur den typiska kvinnliga och manliga hjärnan fungerar i relation till bearbetning av andras känslor.

Syfte: Syftet med denna studie är att framställa och identifiera om det finns en mer avgörande faktor för DMFT-index bland de undersökta biologiska och socioekonomiska faktorerna. Material och metod: En kvalitativ dokumentanalys har utförts med narrativ beskrivning av de undersökta faktorernas betydelse för 12-åriga barns DMFT-index i ett urval av länder över tid. Country Area Profile Project har använts för insamling av DMFT-index samt sockerkonsumtion. De biologiska faktorer som studeras är sockerkonsumtion och vattenfluoridering. De socioekonomiska faktorerna är samhällsomvälvningar, betydelsen av moderns utbildning, tandvårdssystem samt ekonomi. Resultat: Trots ökad sockerkonsumtion i sex av de åtta studerade länder har DMFT-index sänkts över tid. De länder som har fluoriderat sitt dricksvatten uppvisade inte en större sänkning i DMFT-index än de länder som inte använder sig utav vattenfluoridering. Samhällsomvälvningar har påverkat DMFT-index med både sänkningar och höjningar. Mödrar med lägre utbildningsnivå, färre tandvårdsbesök och sämre egenvård ökade risken för ett högre DMFT hos deras barn. Sex av de åtta undersökta länderna har gratis tandvård för barn, men ett minskande DMFT-index kunde studeras i samtliga undersökta länder. Ett högt BNP per capita eller låg ginikoeffiecient innebär inte nödvändigtvis ett lägre DMFT-index. Slutsats: Minskningen av DMFT-index är ett resultat av samtliga undersökta faktorer, biologiska och socioekonomiska. Därför är ingen av de undersökta faktorerna av större betydelse för DMFT och bör respekteras till samma grad i det fortsatta kariespreventiva arbetet. Nyckelord: 12-åringar, biologiska faktorer, CAPP, DMFT-index, socioekonomiska faktorer. / Aim: The purpose of this study is to present and identify a more decisive factor for the DMFT-index among the examined biological and socio-economic factors. Methods: A qualitative document analysis has been carried out with a narrative review of the importance of biological and socio-economic factors for 12-year-old children’s DMFT-index in a selection of countries over time. The Country Area Profile Project has been used for the collection of DMFT-index and sugar consumption. The studied biological factors are sugar consumption and water fluoridation. The socio-economic factors are social unrest, the importance of the mother’s education, dental care and economics. Results: Despite increased sugar consumption in six of the eight countries studied, the DMFT-index has been reduced over time. The countries that have fluoridated their drinking water did not show a larger reduction in the DMFT-index compared to those countries that do not use waterfluoridation. Social unrest has affected the DMFT-index in both directions. Mothers with lower levels of education, rarer dental visits and poorer self-care increased the risk of a higher DMFT in their children. Six of the eight countries studied offer free dental care for children, but a diminishing DMFT-index could still be observed in the other countries. A high GDP per capita or low ginicoefficient does not necessairily result in a lower DMFT-index. Conclusion: The decrease in DMFT-index is a result of all factors studied, biological and socio-economical. Therefore, none of the factors are of greater importance for DMFT and should be respected equally in future caries-preventive work. Key words: 12-year-olds, biological factors, CAPP, DMFT-index, socio-economic factors.