Syftet med studien är att undersöka den specialpedagogiska kompetensen att arbeta hälsofrämjande, förebyggande och kollaborativt i elevhälsoteamsmöten (EHT-möten) samt hur den kompetensen förhåller sig till biomedicinska, patogenetiska samt kategoriska perspektiv och insatser för elever i skolsvårigheter. Studien har en kvalitativ ansats genom etnografiskt inspirerade observationer av fem EHT-möten och semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem specialpedagoger på fem grundskolor i Stockholm. De teoretiska utgångspunkterna som tillsammans med empirin ligger till grund för kunskapskonstruktionen, är det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet på orsaker till skolsvårigheter, samt det salutogenetiska och patogenetiska perspektivet på hälsa. Resultatet visar att stor del av EHT-mötena ägnas åt att diskutera enskilda elevärenden, diagnoser och åtgärdande insatser. Resultatet pekar även på att specialpedagogerna är i uppdrag som gör att den specialpedagogiska kompetensen inte kommer till sin rätt i EHT-mötena. Inkluderingsarbetet och det hälsofrämjande arbetet överskuggas av det biomedicinska paradigmets patogenetiska och åtgärdande perspektiv som dominerar i EHT-mötena, vilket gör att insatserna på sin höjd blir förebyggande.