Plastproduktionen har ökat kraftigt i världen sedan 1950-talet, därmed även förekomsten av plastavfall som ansamlas i naturen. Det pågår flera initiativ på internationell nivå för att förebygga och hantera förekomsten av mikroplast i haven och en viktig aspekt för att minska miljöpåverkan från plastavfall är att öka användandet av bionedbrytbara material. Ett flertal analystekniker är tillgängliga i syfte att analysera nedbrytbarheten hos plaster men då metoderna är många och ibland överlappar har flera studier uppmärksammat behovet av harmonisering och standardisering. Syftet med denna studie var att undersöka bionedbrytning och mikroplastbildning av fyra material; lågdensitet polyeten (LDPE), poly (butylene adipate co-terephthalate) (PBAT), cellulosaacetat och papper. Materialen exponerades i kranvatten, sjövatten och havsvatten med exponeringstid 2 respektive 5 veckor. Materialen analyserades därefter med FTIR, DSC, dragprov och vägning. Konduktivitet och pH kontrollerades på mediet. Valda analystekniker jämfördes med syfte att iaktta dess lämplighet utifrån material och medie. Aspekter som analyserades och diskuterades var nedbrytning utifrån molekylär struktur, utifrån omgivande faktorer samt utifrån nedbrytningens tre faser. Studien visade att cellulosaacetat brutits ned mest under perioden, därefter PBAT. LDPE och papper hade inte brutits ned nämnvärt. Den analysteknik som främst visade på skillnader i nedbrytning var vägning. Resultatet indikerade även att analysteknikernas lämplighet varierade med material samt skede av nedbrytningsprocessen. Vägning, pH-mätning och dragprov var de metoder som tillförde mest i den tidiga fasen av nedbrytningsprocessen. Den skillnad som medierna förväntades utgöra för nedbrytningsprocessen var svår att utläsa baserat på genomförda analyser. / The production of plastics has increased significantly worldwide since the 1950s and a consequence of this is an increase of plastic waste in nature. A number of initiatives are ongoing internationally to prevent and handle the presence of micro plastic in oceans and an increase of biodegradable materials is one important aspect in order to reduce the environmental impact from plastic waste. Today, many techniques are available in order to analyze degradability of plastics. However, they sometimes overlap and a need for standardization and harmonization has been recognized. The purpose of this study was to investigate biodegradability and micro plastic formation inaquatic environments. Low density polyethylene (LDPE), poly (butylene adipate coterephthalate)(PBAT), cellulose acetate and paper have been evaluated. The medium for exposure has been tap water, fresh water and sea water with exposure time of 2 and 5 weeks.The material was analyzed with FTIR, DSC, tensile testing and weight measurement. Additionally, conductivity and pH was measured on the medium. The analytical techniques were evaluated in order to observe their suitability for different material and medium. Aspects that have been discussed and analyzed throughout this paper are degradability based on molecular structure, surrounding factors affecting degradability and the three phases of degradability. The results of this study showed that cellulose acetate degraded the most, thereafter PBAT. LDPE and paper did not indicate any noticeable degradation. Weight measurement gave the clearest indication of degradation. Together with pH measurement and tensile testing; these were the analytical techniques that added the most in the early phase of degradation. Furthermore, the results showed that the suitability of an analytical technique varied with both material and phase of degradation. Additionally, the effect that was expected to be observed based on the different medium was not noticeable within this exposure time.