Bakgrund: Många kvinnor är förberedda på en vaginal förlossning men få är införstådda med risken att drabbas av en förlossningsskada. Enligt en utredning från Socialstyrelsen (2020) drabbades 10,7 procent av kvinnor som födde barn första gången av allvarliga förlossningsskador med hjälp av sugklocka eller tång. Komplikationer kan vara övergående men även bestående för resten av livet och skapa ett lidande. Många kvinnor söker sig till öppenvården och kan behöva hjälp att öppna upp sig. Sjuksköterskan kan bli ett viktigt stöd för kvinnor med förlossningsskador. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelse av att drabbas av en förlossningsskada. Metod: Den metod som använts till studien är en kvalitativ induktiv ansats baserat på åtta bloggar som analyserats genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Genom analys framkom fyra kategorier som beskriver kvinnors upplevelse av att drabbas av en förlossningsskada. Fysisk påfrestning av en förlossningsskada, psykisk påfrestning av en förlossningsskada, kampen om rättvis vård och framtidstro. Slutsats: Trots förändrad tillvaro och ökat lidande fanns inre styrka och hopp om framtiden. Resultatet kan bidra till en ökad förståelse för sjuksköterskor kring förlossningsskador. Det är betydelsefullt att denna patientgrupp tas på allvar, får gehör och inte blir ifrågasatta av vården. / Background: Many women are prepared for a vaginal birth but few understand the risk of suffering a birth injury. According to an investigation by the National Board of Health and Welfare (2020), 10.7 percent of women who gave birth for the first time suffered serious birth defects with the help of a suction cup or forceps. Complications can be transient but also lasting for the rest of life and create long lasting  suffering. Many women seek out patient care and may need help to open up. The nurse can be an important support for women with birth defects.The aim of this study was to describe women's experience of suffering from a birth injury. Method: The method used for the study is a qualitative inductive approach based on eight blogs analyzed through a manifest content analysis. Results: Through analysis, four categories emerged that describe women's experience of suffering from a birth injury. Physical strain of a birth injury, mental strain of a birth injury, the struggle for fair care and faith in the future. Conclusion: Despite changed lives and increased suffering, there was inner strength and hope for the future for the women inolved. The result can contribute to an increased understanding for nurses about birth defects. It is vital that this patient group is taken seriously, heard and is not questioned by the care.

Bakgrund: För vissa kvinnor kan förlossningen medföra komplikationer som kan leda till en förlossningsbristning. Bäckenbottenträning med fysioterapeut kan hjälpa i rehabiliteringen efter en förlossningsbristning. Samtidigt kan en förändrad livsstil med ett nyfött barn försvåra rehabiliteringen. Idag finns det inga tydliga riktlinjer på hur fysioterapi efter förlossningsbristning ska upprätthållas vilket kan medföra skillnader i rehabiliteringen. Syfte: Att undersöka och beskriva förstagångsföderskors upplevelser och erfarenheter av hur de implementerar den fysioterapeutiska rådgivningen av bäckenbottenträning de fått efter en förlossningsbristning.  Metod: En kvalitativ intervjustudie har genomförts med ett bekvämlighetsurval där fyra förstagångsföderskor och en omföderska intervjuades. Intervjuerna var baserade på en semistrukturerad intervjuguide. En kvalitativ innehållsanalys användes vid databearbetningen.  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i fyra kategorier och åtta subkategorier gällande informanternas upplevelser och erfarenheter av bäckenbottenträning i vardagen. Informanterna beskrev yttre hindrande faktorer exempelvis tidsbrist och vardagssysslor som resulterade i minskad följsamhet till bäckenbottenträningen. Informanterna hade olika strategier där planering och socialt stöd var viktiga för att upprätthålla bäckenbottenträningen. Samtliga informanter uttryckte en önskan om mer uppföljning och tydligare instruktioner från fysioterapeuten, vilket kunde ha påverkat implementeringen av bäckenbottenträningen i vardagen.  Konklusion: Informanterna upplevde både underlättande och hindrande faktorer till utförandet av bäckenbottenträningen. Exempelvis var planering och socialt stöd underlättande medan tidsbrist och obehag var hindrande faktorer till att följsamheten upprätthölls. Önskan om mer uppföljning och tidigare fysioterapeutkontakt beskrevs som förbättringar till framtida postpartumvård. / Background: For some women, childbirth could bring complications that could lead to a birth injury. Pelvic floor muscle training (PFMT) with a physiotherapist could be a part of rehabilitation after a birth injury. Together with a changed lifestyle with a newborn child rehabilitation could be more difficult. Today, there are no clear guidelines on how physiotherapy after a birth injury should be maintained which can lead to differences in rehabilitation.  Objectives: To examine and describe new mothers' experiences of how to implement the physiotherapist’s advice of PFMT that they received after their birth injury.   Method: A qualitative method with semi-structured interviews with four first-time mothers and one mother of three, based on convenience sampling. Qualitative content analysis was used for data analysis. Results: The qualitative content analysis resulted in four categories and eight subcategories regarding the informants' experiences of PFMT in everyday life. Lack of time and chores were examples of obstructive factors that made it difficult with compliance in their PFMT. Planning and social support were examples of strategies that helped maintain PFMT. A desire for more follow-up and clearer instructions from the physiotherapist were expressed, which could have affected the implementation of their training in everyday life.  Conclusion: The informants experienced both facilitating and obstructive factors to practice PFMT. For example, planning and social support were facilitating factors, while lack of time and discomfort reduced compliance. More follow-up and earlier contact with the physiotherapist were described as desirable for future postpartum care.