During the middle decades of the twentieth century, the exiling from South Africa of jazz musicians, including The Blue Notes, brought the discourses of local jazz, its performance culture and repertoires, to international attention. This process points to jazz’s global reach and raises questions about its adoption by differently constituted cultural subjects. Arjun Appadurai’s arguments about global homogenisation and heterogenisation come into play here, and have special significance today, when the study of jazz performance and history is increasingly part of the music education of young South Africans. Questions about who ‘owns’ jazz and what constitutes its authenticity loom large, as do questions about its global entanglement. The careers of The Blue Notes emerge from a background of South African syncretic musical performance; as such, they belong within the protracted history of African cultural engagement with European and American mediations of modernity. Among other issues, my thesis examines the use of jazz-influenced repertoires in the narration of cultural identities in postcolonial South Africa, under apartheid, and in exile. / Thesis (Ph.D.)-University of KwaZulu-Natal, Durban, 2010.

This essay attempts to listen to meaning in the borderland, and asks in between which faculties and senses, through which we see and/or listen to the world, do we seek sense? My writing is located on this border, or more precisely on the erased border that I call an interspace or an interval, the place where we look for sense in the relation between language, philosophy, politics, and music. I have done this through the reading of three contemporary philosophers: Jacques Derrida, Jean-Luc Nancy, and Angela Davis. Derrida and Nancy have provided me with a theoretical and philosophical background for my approach to Davis’s philosophic and political claims. My analysis sets out from Derrida’s différance and what it reveals in the sign system of language. This is continued through a discussion of Nancy’s question: Is philosophy capable of listening, in all senses of the word? Is the philosopher not someone who always hears? In my reading, this connection is established through the blue notes. Davis, finally, provides me with a support for my claim that we, in the political significance of blues, in the traces of meaning that it contains, might be able to listen to Derrida’s différance. Keywords: Listening, meaning, différance, blues, sonority, blue notes, in between, border, subject, Jacques Derrida, Angela Y Davis, Jean-Luc Nancy. / Denna uppsats syftar till att försöka lyssna till meningen i gränslandet – mellan vilka relationer i våra förmågor och sinnen, av att se och/eller lyssna till världen, söker vi mening? Jag vill skriva om den gränsen, eller mer kanske den utsuddade gränsen i platsen jag kallar mellansfär och mellanrum, som den plats där vi söker mening i relationen mellan språk, filosofi, politik och musik. När vi idag söker mening och talar om varat, om individen och subjektivitet, kan det vara så att vi inte längre kan göra det genom fasta tecken, system och former? Istället för att stanna kvar i ett tillstånd av upprepande och separerande som landar i uteslutande och förtryck, i värdeskalor och normer, istället för att endast höra klassiska notsystem, eller förstå språkliga regler hos fasta teckensystem; kan det vara så att vi idag får vända oss till lyssnandet och mellansfären i de blå tonernas différance för att förstå olika individer och subjektivitet i relation till världen? Genom att göra en analys av Derridas term différance i hans text med samma namn: ”Différance” ur boken Margins of philosophy, ska jag försöka närma mig Nancys bok Listening samt läsa hans text genom tanken på différance i Nancys teori och förståelse om lyssnandet.  För att undersöka hur lyssnande och musik kan få ett praktiskt uttryck, av de teoretiska meningarna vi söker i différance, vill jag använda musikgenrerna blues och jazz och de blå toner som bluesen förhåller sig i och mellan. Min teori är att bluesen kan ge en plats (av flera) för var skillnader möts mellan text, värld och musik; platsen där différance kan lyssnas till, synliggöras och hörs. I den teorin vänder jag mig till Angela Davis bok Blues Legacies and Black Feminism som stöd för bluesens utveckling. Det jag ämnar närma mig hos Davis är just bluesens meningssökande och plats i samhället