Bostadshyresgästen har i hyreslagen ett direkt besittningsskydd vilket skyddar hyresgästen från att hyresvärden säger upp avtalet utan saklig grund. Om lägenheten förstörs kan dock inte besittningsskyddet skydda hyresgästen utan hyresavtalet förfaller. Genom hyresavtalets förfall upphör hyresvärdens och hyresgästens förpliktelser gentemot varandra, vilket medför att hyresgästen inte längre har rätt att nyttja lägenheten även om hyresvärden bestämmer sig för att återställa den. År 2018 presenterades Hyresgästskydd när en lägenhet förstörs, Ds 2018:18. I utredningen diskuterades huruvida bestämmelsen angående hyresavtals förfall när en lägenhet förstörs bör ändras för att förbättra hyresgästens skydd. De förslag som presenterats är dels ett huvudförslag som innebär rätt till nytt hyresavtal och dels ett alternativförslag som föreskriver strikt skadeståndsansvar för hyresvärden. Uppsatsens syfte är att analysera de förslag som presenterades i Ds 2018:18 för att avgöra om dessa är ändamålsenliga. Ändamålet som departementspromemorians förslag jämförs med utgörs av en intresseavvägning mellan fyra skyddsvärda intressen i hyreslagen: äganderätt, avtalsfrihet, boendesociala aspekter och vårdplikt. Intressenas utveckling analyseras och utifrån utvecklingen fastställs dagens intresseavvägning, vilket utgör det ändamål som ska jämföras med departementspromemorians förslag. Resultatet av analysen är att departementspromemorians huvudförslag inte är helt ändamålsenlig utifrån det ändamål som uppställs i uppsatsen. Förslaget hade dock varit helt ändamålsenligt om det dessutom omfattat hyresgäster som inte fått tillträde till lägenheten när lägenheten blev förstörd, vilket undantagits i förslaget. Vad gäller alternativförslaget i departementspromemorian är resultatet av analysen att förslaget inte stämmer överens med det fastställda ändamålet, främst på grund av att de boendesociala aspekterna inte tillvaratagits i tillräcklig mån.