Sammandrag Uppsatsens syfte är att undersöka vilka specifika svårigheter somaliska andraspråksinlärare har i sitt svenska uttal. Studien kommer att beröra såväl segmentella som prosodiska skillnader och föreslå lämpliga metoder för att förbättra deras svenska uttal. Modersmålets inflytande är starkt inom uttalets område, varför prediktioner om somalisktalandes svenska uttal kan göras på förhand. Dessa uttalsskillnader slår också igenom i det undersökta materialet. För att besvara uppsatsens frågeställningar gjordes en brytningsanalys av tre somaliska informanters svenska uttal. Den metod som användes var kvalitativ. Informanterna spelades in och uttalet analyserades med hjälp av språkanalysprogrammet Praat. Det tal som spelades in var huvudsakligen spontant, men även till viss del styrt. De teoriramar som studien utgår från är Selinkers interimspråksteori liksom den kontrastiva hypotesen. Resultatet av studien visar att inlärarna uppvisar typiska uttalssvårigheter för andraspråksinlärare i allmänhet men även för den somaliska språkgruppen i synnerhet. Ett flertal uttalssegment är problematiska för informanterna, däribland rundade vokalljud och klusilljud. De främre vokalerna <ö> och <y> uttalas [ɔ, oː] och [iː, ɪ]. Den centrala vokalen <u> [u, uː]. Konsonanten <p> uttalas [b] och <v> ofta [f]. Andra svårigheter är /ʃ/ [χ] liksom /ŋ/ [ŋg]. Informanterna har även svårigheter med svenskans betoning och prosodi, vilket bland annat yttrar sig i entonigt tal, avvikande kvantiteter samt felaktig betoning. Pedagoger som undervisar somalisktalande elever bör tydligt fokusera på kontrastiva beskrivningar och övningar såväl i helklass som individuellt med rikliga möjligheter till praktisk övning genom bland annat språklaboratorium och interaktiva databaserade övningar. Somalisk modersmålslärare bör vara ett naturligt inslag i uttalsundervisningen av somalisktalande liksom uttalsundervisning som startar direkt då svenskstudierna inleds och fortgår genom hela språkundervisningen.