I detta examensarbete presenteras en studie med syftet att undersöka lärares förhållningssätt till uttalsundervisning på SFI. En webbaserad enkätundersökning har frambringat kvantitativ och kvalitativ data. Resultatet visar att uttalsundervisningens roll i språkundervisningen varierar stort bland SFI-lärare. Slutsatsen är att trots tillgängliga metoder med stöd i aktuell forskning, formuleringar i styrdokument, konsekvenser för inlärarens språkutveckling och socialisering, uttalsundervisning bortprioriteras av vissa lärare. Endast en knapp majoritet av den uttalsundervisning som förekommer är systematisk utformad och avsaknad av generella inriktningar visar på en instabilitet rörande uttalsträning i SFI-utbildningen. Några lärare visar dock på specifika insikter om just prosodins och satsintonationens betydelse för uttalsutvecklingen; för de studerande innebär resultatet att av läraren medvetet utformad uttalsundervisning i utbildningen är slumpartad.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka hur uttalsundervisning inom andraspråksinlärning för vuxna påverkas av plötsliga nationella restriktioner. Forskningsfrågorna som har bearbetats är hur lärare i två länder med olika nationella strategier för hanteringen av Coronapandemin uppfattar att restriktionerna har påverkat deras uttalsundervisning, hur de uppfattar att den förändrade situationen har påverkat elevernas uttalsutveckling och vilka skillnader som kan förekomma i uttalsundervisningen som följd av de olika nationella strategierna. Mitt arbete har genomförts med hjälp av lärarintervjuer i Norge och Sverige. Lärarna är alla aktiva inom andraspråksinlärning för vuxna. Mina resultat har även jämförts med litteratur inom samma område. Intervjuundersökningen visar att alla informanter har kunnat bedriva fortlöpande uttalsundervisning tack vare bland annat digitala lösningar. De olika nationella strategierna som Norge och Sverige har valt har inte resulterat i stora skillnader i uttalsundervisningen. Den har förändrats på samma sätt i båda länder, men den temporära förändringen har haft olika tidsramar.

Syftet med arbetet är att undersöka explicit uttalsundervisning vid svenska för invandrare (SFI) under vårterminen 2022 ur ett lärarperspektiv. Detta görs med stöd av tre bärande forskningsfrågor som undersöker hur explicit uttalsundervisning förstås i förhållande till fonetik, fonologi och prosodi samt hur SFI-lärarna värderar sina egna förutsättningar att bedriva explicit uttalsundervisning. Undersökningen har skett genom en metodkombination där kvantitativa data har samlats in via en webbenkät samt genom uppföljande kvalitativa intervjuer. Arbetet vilar på en fenomenologisk grund där lärarnas upplevelser, uttryckta tankar och erfarenheter kring undersökningens kärna, det vill säga explicit uttalsundervisning, står i fokus. I intervjuerna utvecklar de deltagande SFI-lärarna sina tankar i samtal med forskaren och skapar en djupare förståelse och kunskap för ämnet i enlighet med det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar en ögonblicksbild av uttalsundervisningen vid SFI under vårterminen 2022 som den återges av informanterna. Bilden i sig är inte generaliserbar, men genom sin komplexa utformning tyder den på att uttalsundervisningen vid SFI förstås och praktiseras olika utifrån läraren och dennes individuella kunskap och intresse. De deltagande SFI-lärarna anser uttalsundervisning som en viktig komponent vid SFI men den utförs dock sällan systematiskt. Vokalljud, reduceringar och konsonantljud är de områden som oftast undervisas explicit och främst genom arbetsmetoder som högläsning i olika former. Uttalsundervisning vid SFI är idag relativt obeforskat men förhoppningsvis kan detta arbete bidra till att öka intresset för området.

Sammandrag Uppsatsens syfte är att undersöka vilka specifika svårigheter somaliska andraspråksinlärare har i sitt svenska uttal. Studien kommer att beröra såväl segmentella som prosodiska skillnader och föreslå lämpliga metoder för att förbättra deras svenska uttal. Modersmålets inflytande är starkt inom uttalets område, varför prediktioner om somalisktalandes svenska uttal kan göras på förhand. Dessa uttalsskillnader slår också igenom i det undersökta materialet. För att besvara uppsatsens frågeställningar gjordes en brytningsanalys av tre somaliska informanters svenska uttal. Den metod som användes var kvalitativ. Informanterna spelades in och uttalet analyserades med hjälp av språkanalysprogrammet Praat. Det tal som spelades in var huvudsakligen spontant, men även till viss del styrt. De teoriramar som studien utgår från är Selinkers interimspråksteori liksom den kontrastiva hypotesen. Resultatet av studien visar att inlärarna uppvisar typiska uttalssvårigheter för andraspråksinlärare i allmänhet men även för den somaliska språkgruppen i synnerhet. Ett flertal uttalssegment är problematiska för informanterna, däribland rundade vokalljud och klusilljud. De främre vokalerna <ö> och <y> uttalas [ɔ, oː] och [iː, ɪ]. Den centrala vokalen <u> [u, uː]. Konsonanten <p> uttalas [b] och <v> ofta [f]. Andra svårigheter är /ʃ/ [χ] liksom /ŋ/ [ŋg]. Informanterna har även svårigheter med svenskans betoning och prosodi, vilket bland annat yttrar sig i entonigt tal, avvikande kvantiteter samt felaktig betoning. Pedagoger som undervisar somalisktalande elever bör tydligt fokusera på kontrastiva beskrivningar och övningar såväl i helklass som individuellt med rikliga möjligheter till praktisk övning genom bland annat språklaboratorium och interaktiva databaserade övningar. Somalisk modersmålslärare bör vara ett naturligt inslag i uttalsundervisningen av somalisktalande liksom uttalsundervisning som startar direkt då svenskstudierna inleds och fortgår genom hela språkundervisningen.

Inom forskningen har man dragit slutsatsen att ett begripligt och lyssnarvänligt uttal har stor betydelse för hur talaren blir bemött. Det innebär att uttal är något som bör tränas i undervisning i svenska som andraspråk. Syftet med föreliggande studie är att synliggöra hur kunskaper om det svenska uttalet representeras i läromedel för SFI, hur dessa kunskaper förmedlas till elever, samt hur de undervisande lärarna resonerar kring uttalsundervisning med hjälp av läromedel för SFI. Undersökningen utgår från tre frågeställningar. Dessa frågeställningar berör i vilken omfattning uttalsområden finns representerade i läromedlen, vilka undervisningsmetoder som förekommer, samt lärarnas syn på dessa läromedel. Materialet består av fyra läromedel för SFI, varav tre tryckta och ett digitalt, samt fyra intervjuer med praktiserande lärare. Som metod användes både kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys samt semistrukturerad intervju. Resultaten indikerar att mellan 7 till 22 procent av materialet ägnas åt uttal i de valda läromedlen. Av dessa har två läromedel en rättvis fördelning mellan prosodi och enskilda fonem medan ett läromedel ägnar en tredjedel till enskilda fonem och resten till prosodi. Det resterande läromedlet har nästan exkluderat prosodi och det är istället enskilda fonem som tränas. Vidare har det framkommit att ett läromedel behandlar väldigt få konsonantfonem och ett annat missgynnar vokaler. Bland undervisningsmetoderna är perceptionsträning och upprepning de vanligaste hos samtliga läromedel och två läromedel har mer varierande utbud av undervisningsmetoder. Lärarnas synpunkter på läromedlen har inkluderat allt ifrån att bilderna är missvisande till att läromedlen inte är kompletta. Slutsatsen är att vissa läromedel behöver ordentliga förbättringar och att dessa bör väljas med stor omsorg då valet av läromedel definitivt kan påverka undervisningen. / <p>Godkänt datum 2021-06-04</p>

När man lär sig ett främmande språk visar forskning att uttal är betydelsefullt både för att kommunikationen ska fungera och för bedömningen av den enskilde talaren. I muntlig kommunikation är det nödvändigt att tala och därmed också att uttala ord på det främmande språket på ett så tydligt sätt som möjligt, vilket betyder att uttal är något som bör övas på inom ramen för språkundervisning. I denna studie av skolämnet moderna språk, med fokus på franska, undersöks tre olika läromedel avseende på uttal i övningar i årskurs 6 och årskurs 9 genom en innehållsanalys. I den kommunikativa ansats som finns i språkundervisning idag verkar uttalsundervisning ha hamnat i bakvattnet och genom en analysmodell baserad på uttalsmetoder i GERS (Europarådet, 2001) studeras i denna studie övningsutbudet med fokus på uttalsövningar, kategoriserade i receptiva, produktiva och teoretiska övningsformer. Resultatet visar att övningar kopplade till uttal återfinns i samtliga tre läromedel i varierande grad, men sällsynt om man ser till explicita uttalsövningar i förhållande till andra övningsformer, som grammatik, översättning och ordkunskap. Ett av läromedlen visar, trots låg andel av uttalsövningar, ett tydligare uttalsfokus genom att tillhandahålla övningar också i den teoretiska kategori där uttal tränas explicit.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka vilken inställning lärare inom SFI (Svenska för invandrare) har till uttalsundervisning. Studien har genomförts med hjälp av enkäter och intervjuer besvarade av aktiva lärare inom svenska för invandrare i olika kommuner i Sverige. Informanterna har medverkat frivilligt och besvarat frågorna muntligt och/eller skriftligt. Svaren har sedan jämförts med tidigare forskning inom samma område. Forskningsfrågorna som har studerats är följande: Hur relevant anser lärarna att uttalsundervisning är i elevernas utbildning? Hur ser lärarnas förutsättningar att jobba med uttal ut? Hur värderar och prioriterar lärarna uttalsundervisning? Resultaten har visat att lärare inom svenska för invandrare uppskattar och prioriterar uttalsundervisning högt. De upplever att de har de material som behövs och även om de kan ha önskemål om förbättringar är intrycket att många är positiva. De som inte är helt positiva uttrycker en acceptans för förutsättningarna som råder. Forskning visar att för svagt uttal kan leda till sämre självkänsla och onödiga hinder för andraspråksinlärare både yrkesmässigt och socialt. Då en utförlig och noggrann uttalsundervisning är av så stor vikt behövs ytterligare fokus på uttal inom andraspråksinlärningen och mer forskning inom detta område.

Bakgrunden till denna undersökning är att uttal är en viktig del av språket att behärska, samtidigt som det finns indikationer på att uttalsundervisningen inom Svenska för invandrare (SFI) är eftersatt. Ändå uppnår elever inom SFI ett förståeligt uttal och därför antogs att de använder sig av självstudier i uttal och skulle ha uppfattningar om hur de lärt sig uttal. Syftet med denna undersökning var att beskriva och analysera några SFI-elevers uppfattningar av metoder för att lära svenskt uttal, för att ur detta dra slutsatser av didaktisk betydelse för uttalsundervisning inom SFI. Detta undersöktes genom tre forskningsfrågor kring metoder som eleverna uppfattar har hjälpt dem att lära svenskt uttal. Kvalitativa intervjuer med fyra SFI-elever som har gott uttal genomfördes på deras egen skola. Två elever i taget intervjuades under cirka en timme och det uppstod ett fritt samtal om hur de uppfattar att de har lärt uttal. Resultatet är en lång rad metoder som eleverna uppfattar har hjälpt dem för lärande av svenskt uttal: lyssna, läsa, syssla med korrigering, höra, repetera, titta, umgås med människor, prata, arbeta, göra läxan, kämpa, vilja samt ha rätt inställning. En förhållandevis stor del av dessa metoder nämns inte i den tidigare forskningen. Metoder som eleverna nämnde har hjälpt mest är lyssna, repetera långa ord, läsa högt, vilja lära uttal, umgås med människor, ta hjälp av sitt barn samt kämpa. Endast några få metoder från själva SFI-undervisningen nämndes av eleverna. Därför dras i diskussionen slutsatsen att det behövs mer uttalsundervisning inom SFI, särskilt undervisning i prosodi. En annan slutsats är att de metoder som informanterna nämner bör påverka SFI didaktiskt och tre exempel ges på hur detta kan ske.