Gastric ulcer is defined as an open sore of the gastric mucosa or intestinal wall. It affects approximately 5-10% of the world population. The ulcers can be situated either in the lower region of stomach mucosa (gastric ulcer) or upper region of duodenum mucosa (duodenal ulcer). The condition can be described as a chronic disease due to inadequate healing of the ulceration and is exhibited as a periodic epigastric pain in patients. Some of the factors that can cause stomach ulcers are H. pylori infection, certain drugs and stress. Treatment strategies aim at reducing the factors that damage the gastric mucosa, such as hydrochloric acid (HCl). Pharmaceutical drugs that perform this are proton pump inhibitors (PPI) and Histamine-2 receptor antagonists (H2RA), among others, that by various mechanisms inhibit gastric acid production in the stomach. According to statistics from National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen), the daily dosage of stomach acid per patient has risen over 70% from 2006 to 2015, of which most consumers were women in the  ages between 15-29 years. The aim of this study was to investigate the occurrence of pancreatic, liver and gastric cancers with long-term treatment (>6 months) of proton-pump inhibitors. This work was a literature study that was conducted by searching through PubMed and Web of Science databases. The search-phrases used were " Use of Proton Pump Inhibitor and Risk of cancer long term," which resulted in 108 scientific articles. The inclusion criteria were English, long-term (>6 months) PPI-treatment, epidemiological studies that study people with: gastric ulcer, GERD and/or H. pylori infection and is compared to development of some type of cancer. Thereafter, two nested case-control studies, three population-based control studies and one meta-analysis were chosen for analysis. Studies 1, 2 and 4 concluded that PPI use is correlated with increased risk of cancer of pancreatic cancer and liver cancer. The results of study 2 showed that with more frequent PPI use, the risk of gastric cancer development increased by 2.4 times compared to non-PPI users. The results of study 3 showed a progressive increase in the risk of gastric cancer with more frequent use of PPI. Study 4 suggested that the risk for pancreatic cancer development was greatest among active users. Unlike the rest of the studies, study 4 claimed that cancer development risk decreased with longer PPI treatment time. Study 5 suggested that the mortality rate of PPI users was somewhat smaller than that of H2RA users. However the results also showed that with a PPI treatment duration of over 5 years, the risk of stomach cancer begins to decrease. Contrary to other studies, the results from Study 6 have shown that there was no link between PPI use and the risk of colorectal cancer (CRC) development, and that the risk of CRC development was independent of the duration of PPI use. All studies, except for study 6, have shown a possible relationship between PPI use and the occurrence of some form of cancer such as gastric cancer, liver cancer and pancreatic cancer in long-term treatment with PPI. The correlation between PPI usage and the risk of cancer development is relatively low (OR 1.6) in comparison with the correlation between e.g. smoking and the risk of development of lung cancer (OR 17.59). In conclusion, there is a weak association between the long-term treatment of PPI medication on elderly patients (65+ years old) and an increase in the risk of development of different types of cancer, such as gastric, liver and pancreatic cancers. / Peptiska sår, ulcus eller magsår definieras som öppna sår i magsäckens slemhinna eller i tarmväggen. Symptomen drabbar ca 5–10% av världsbefolkning. De kan befinna sig antingen i nedre delen av matstrupens/magsäckens slemhinna som kallas för ventrikelsår, eller i övre delen av tarmväggens/tolvfingertarmens slemhinna som kallas för duodenalsår. Magsår betraktas som ett kronisk patologiskt tillstånd på grund av bristfällig läkning av såret och uppvisas som en periodvis epigastrisk smärta hos patienter. Faktorer som kan orsaka magsår är bland annat H. pylori infektioner, vissa läkemedel och stress. Behandlingen minskar magslemhinneskadande faktorer som saltsyra. Läkemedel som utför detta är bland annat protonpumpshämmare (PPI) och histamin-2 receptorantagonister (H2RA) som genom olika mekanismer hämmar magsyraproduktionen i magsäcken. PPI har använts i stor utsträckning under en lång tid vid behandling av magsår, eftersom tillståndet är kroniskt och då används de kontinuerligt. Enligt statistik från Socialstyrelsen har antalet dygnsdoser av magsyraläkemedel per patient stigit med över 70% från 2006 till 2015 därav konsumenter mest kvinnor mellan 15–29 år dessa läkemedel. Syftet med denna uppsats var att undersöka förekomsten av cancer i bukspottkörteln, levern och magen hos patienter med långtidsbehandling (mer än 6 månader) av protonpumpshämmare. Arbetet är en litteraturstudie där data sammanställts från litteraturen funnen vid sökningar gjorda i databasen PubMed och Web of Science. Sökorden var ”Use of Proton Pump Inhibitor and Risk of cancer long term,” vilket resulterade i 108 artiklar. Inklusionskriterierna var att studierna var på engelska, att de var långvariga (>6 mån) PPI-behandlingar, och som studerade följande tillstånd: magsår, GERD och/eller H. pylori infektion och att de var epidemiologiska studier som undersökte sambandet mellan PPI-behandling och utveckling av någon typ av cancer. Därav valdes två nested-fall-kontrollstudier, tre populationsbaserade kontrollstudier samt en metaanalys. Studierna 1, 2 och 4 visade att PPI-användning är korrelerar med en ökad risk för cancer av olika typer, nämligen bukspottkörtelcancer och levercancer. Resultatet för studie 2 visade att vid mer frekvent PPI-användning ökade risken för gastrisk cancerutveckling med 2,4 gånger jämfört med icke PPI-användare. Resultatet från studie 3 visade en progressiv ökning i risken för gastrisk cancer vid mer frekvent användning av PPI. Studie 4 tyder på att risken för utveckling av bukspottkörtelcancer var störst hos aktiva användare. Till skillnad från resten av studierna, påstår studie 4 att cancerutvecklingsrisken minskar med längre PPI-behandlingstid. Studie 5 tyder på att dödligheten hos PPI-användare var något mindre jämfört med H2RA-användare. Resultatet visade också att vid över 5 års behandlingstid med PPI, då börjar risken för magcancer minska istället. I motsats till andra studier har resultat från studie 6 visat att det saknades en koppling mellan PPI-användning och risk för utveckling av kolorektalcancer (CRC), samt att risken för CRC-utveckling är oberoende av behandlingstiden av PPI-användning. Samtliga granskade studier, förutom studie 6, har påvisat ett möjligt samband mellan PPI-användning och förekomst av någon form av cancer såsom gastrisk cancer, levercancer och bukspottkörtelcancer vid medicinering med PPI under en långtid. Sambandet mellan PPI-användning och risken för utveckling av cancer är relativt lågt (OR 1,69) jämfört med sambandet mellan exempelvis rökning och risken för utveckling av lungcancer (OR 17,59). Sammanfattningsvis, det finns ett svagt samband mellan långvarig användning av PPI läkemedel hos äldre patienter (65+ år) och en ökad risk för utveckling av olika cancerformer, såsom gastrisk cancer, levercancer och bukspottkörtelcancer.

Bakgrund: Bukspottkörtelcancer är en av de dödligaste formerna av cancer. Det kan vara av värde för sjuksköterskor att inneha kunskap om hur patienter med bukspottkörtelcancer upplever sin sjukdom, för att kunna planera en personcentrerad omvårdnad. Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelser hos patienter med bukspottkörtelcancer. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats och kritisk granskning av nio vetenskapliga artiklar utfördes. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: Fysisk påverkan till följd av sjukdom eller behandling, Psykisk påverkan till följd av sjukdom eller behandling samt Betydelsen av kommunikation med vårdpersonal. Resultatet visade att patienter med bukspottkörtelcancer led av fysiska och psykiska symtom. Symtomen påverkade deras sociala och vardagliga aktiviteter. Resultatet visade även att patienter med bukspottkörtelcancer var i behov av information och kommunikation med vårdpersonal. Slutsats: Studien kan bidra med kunskap om hur patienter med bukspottkörtelcancer upplever sin sjukdom på en fysisk och psykisk samt kommunikativ nivå. Ytterligare forskning kring hur patienter med bukspottkörtelcancer upplever sin sjukdom kan hjälpa sjuksköterskor att känna sig trygga med att arbeta med denna patientgrupp. Förslag på vidare forskning är att studera sambandet mellan personcentrerad vård i relation till patienter med bukspottkörtelcancer. / Background: Pancreatic cancer is one of the deadliest forms of cancer. It may be valuable for nurses to have knowledge of how patients with pancreatic cancer experience their disease, in order to be able to plan a person-centered care. Purpose: The aim of the study was to explore experiences in patients with pancreatic cancer. Method: A literature study with inductive structure and review of nine scientific articles was conducted. Result: The result revealed three categories: Physical impact as a result of illness or treatment, psychological impact as a result of illness or treatment and Importance of communication with healthcare professionals. The results showed that patients with pancreatic cancer suffered from physical and psychological symptoms. The symptoms affected their social and everyday activities. The results also showed that patients with pancreatic cancer were in need of information and communication with healthcare professionals. Conclusion: This study can contribute with knowledge about how patients with pancreatic cancer experience their disease on a physical, psychological and communicative level. Further research on how patients with pancreatic cancer experience their disease can help nurses feel safe working with this type of patients. Suggestion for further research is to study the relationship between person-centered care in connection to patients with pancreatic cancer.

Pancreatic cancer is one of the most lethal cancers and despite all research efforts the last 50 years, there are still no effective therapy for this terrible disease. Until quite recently most research in the field of pancreatic duct adenocarcinoma (PDAC) was focused on the tumor cells and mechanisms essential for their proliferation and survival. However, the tumor does not only consist of tumor cells, rather a combination of tumor cells and numerous stroma cell types, i.e. the tumor microenvironment. The tumor cells have developed the ability to activate the surrounding cells to produce factors important for the progression of the tumor. Cancer associated fibroblasts (CAFs) are the major stroma component and as much as 70% of the total PDAC tumor mass consists of these cells. In this thesis I have investigated the mechanisms involved in the cross-talk between tumor cells and CAFs and distinguished the local and systemic effects of this communication. Tumor derived IL-1α was identified as an important factor creating the inflammatory profile seen in CAFs. In PDAC patients, IL-1α was detected in 90% of the tumors and high expression was associated with poor clinical outcome. Moreover, the PDAC tumors had elevated expression levels of many inflammatory factors that were induced in CAFs by the tumor derived IL-1α in vitro. Consequently, this high expression of inflammatory factors in CAFs will attract immune cells including tumor associated macrophages (TAMs), dendritic cells (DCs), and CD8+ T cells. This indicates an immune suppressive role of CAFs, protecting the tumor cells by acting as decoy targets for immune cells homing into the tumor. The inflammatory factors produced in the PDAC microenvironment did not only affect the infiltrating immune cells, but had also systemic effects that included decreased levels of blood DCs in PDAC patients. Furthermore, these myeloid and plasmacytoid DCs were partly activated and had a semi mature phenotype and impaired immunostimulatory function. Low levels of blood DCs were direct associated with poor patient prognosis and the same was seen for low expression of ICOSL by the DCs. The findings presented in this thesis indicate an essential role for the cross-talk between tumor cells and stroma in the production of tumor  promoting factors. Treatment of PDAC patients with drugs that target the IL-1α signaling pathway could prevent the communication between these cells, thus reduce the amount of inflammatory factors both locally and systemically. Altogether, our findings support the idea that neutralization of the IL-1α signaling molecule could be a promising therapy for pancreatic cancer. The findings presented in this thesis indicate an essential role for the cross-talk between tumor cells and stroma in the production of tumor promoting factors. Treatment of PDAC patients with drugs that target the IL-1α signaling pathway could prevent the communication between these cells, thus reduce the amount of inflammatory factors both locally and systemically. Altogether, our findings support the idea that neutralization of the IL-1α signaling molecule could be a promising therapy for pancreatic cancer. / Mindre än 5% av patienterna som drabbas av cancer i bukspottkörteln förväntas överleva i mer än fem år. De typiska symtomen kommer sent och sjukdomen framskrider snabbt. Några av de riskfaktorer som identifierats är tobaksrökning, fetma och typ 2 diabetes. Forskningen har hittills siktat in sig på tumörcellerna och de mekanismer de använder för att överleva och föröka sig. Men en tumör innehåller också normala kroppsceller och vid bukspottkörtelcancer kan så mycket som 70 procent bestå av i sig ofarliga bindvävsceller. Miljön i tumören skapas av samspelet mellan dessa celltyper. De cancerceller som är bäst på att utnyttja omgivningen för sin tillväxt fortlever och för sina egenskaper vidare. En sådan egenskap är att kunna manipulera bindvävsceller till att producera signalsubstanser och tillväxtfaktorer som gynnar tumören. Mekanismerna bakom denna kommunikation har studerats och ett viktigt fynd var att tumörcellerna producerar signalämnet interleukin 1-alpha (IL-1a). Detta protein upptäcktes i 90 procent av de undersökta tumörerna, och var kopplat till dålig prognos hos patienterna. Signalen via IL-1a sätter igång tillverkningen av substanser som behövs för nybildning och tillväxt av blodkärl, i sin tur en förutsättning för att tumören ska leva vidare och växa. Proteinet stimulerar också celldelning i tumören, bidrar till att lura kroppens immunförsvar och underlättar spridning av dottertumörer till andra delar av kroppen. När vi slår ut signaleringen kan tumörcellerna inte längre påverka bindvävscellerna lika effektivt, och således minskar förekomsten av flera faktorer som gynnar tumörtillväxten. IL-1a kan därför vara en lovande kandidat att utforska vidare för framtida som ett läkemedel mot bukspottkörtelcancer.

Bakgrund: Sockersötade drycker är drycker till vilka sockerarter tillsatts. Dessa drycker konsumeras globalt och många gånger överskrids rekommendationerna om intag av tillsatt socker, vilket kan leda till negativa hälsoeffekter. Sockersötade drycker kan öka risken att drabbas av övervikt, fetma och typ 2-diabetes som i sin tur är riskfaktorer för att utveckla bukspottkörtelcancer. Det finns därför ett ökat intresse att undersöka den potentiellt ökade cancerrisken vid konsumtion av sockersötade drycker. Syfte: Syftet var att undersöka om intag av sockersötade drycker kan öka risken att drabbas av bukspottkörtelcancer. Metod: Arbetet är en litteraturstudie där vetenskapliga artiklar sökts med databasen PubMed. Sökorden var ”sugar-sweetened beverages” och ”pancreas cancer”. Av de artiklar som erhölls inkluderades observationsstudier och kliniska studier. Utifrån ytterligare inklusions- och exklusionskriterier valdes sju studier ut och granskades. Resultat: Resultat från tre av sju studier visar att det inte förekommer något samband mellan konsumtion av sockersötad dryck och risk för bukspottkörtelcancer medan resultat från tre studier påvisar samband. Resultat från en studie visar att det finns samband hos kvinnor men inte hos män. Slutsats: Hälften av studierna visar ett samband mellan konsumtion av sockersötad dryck och en ökad risk att drabbas av bukspottkörtelcancer. För att minska risken kan det således vara fördelaktigt att följa de rekommendationer som finns kring tillsatt socker. / Background: Sugar-sweetened beverages are beverages to which sugars are added. These beverages are consumed globally and many times the recommendations on added sugar are exceeded, which can lead to negative health effects. Sugar-sweetened beverages may increase the risk of overweight, obesity and type 2 diabetes which are risk factors for developing pancreatic cancer. Thus, there is an increased interest to study the potentially increased cancer risk associated with the consumption of sugar-sweetened beverages. Aim: The aim was to examine whether consumption of sugar-sweetened beverages can increase the risk of pancreatic cancer. Method: This work is a literature study using scientific articles searched with the database PubMed. The search terms were “sugar-sweetened beverages” and “pancreas cancer.” Of the articles obtained, observational studies and clinical studies were included. Based on inclusion and exclusion criteria, seven studies were selected and reviewed. Results: Results from three of seven studies show that there is no relationship between consumption of sugar-sweetened beverages and risk of pancreatic cancer, while results from three other studies show that there is a relationship. Results from one study show that there is a relationship in women but not in men. Conclusion: Half of the studies shows that there is a relationship between consumption of sugar-sweetened beverages and increase the risk of pancreatic cancer. To reduce the risk, it can be beneficial to follow the recommendations that exist regarding added sugar.