Kunskapen om funktionshindrade människors liv över tid och om innebörden av att leva med funktionshinder under många år, att åldras och vara gammal är begränsad. Trots att Cerebral Pares (CP) är definierat som en icke progressiv hjärnskada som i första hand påverkar de motoriska funktionerna så uppstår sekundära svårigheter som förvärras över tid. Syftet med studien är att med hjälp av livsberättelser från vuxna med CP beskriva och analysera deras upplevelse av att bli äldre och hur de upplever att åldrandet påverkar deras bild av sig själv och deras livsvillkor. Studien utgår från en kvalitativ ansats och har en induktiv slutledningsform, som innebär att man utifrån olika observationer och undersökta fenomen leder till en generaliserad slutsats. Genomförandet av studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt vetenskapligt perspektiv och en narrativ metod som grund för de kvalitativa intervjuarna. Mitt datainsamlande har bestått av 4 intervjuer med två olika intervjupersoner, med öppna frågor och följdfrågor. Resultatet visade på ett tidigare åldrande, än för personer utan funktionsnedsättning, som i sin tur resulterat i ett utanförskap ekonomiskt, hälsomässigt och arbetsmässigt. För intervjupersonen som tidigare hade klarat sig själv uppstod ett ökat hjälpbehov och minskad självständighet. Självbilden påverkas på olika sätt. För den ena intervjupersonen är funktionsnedsättningen en naturlig del av självbilden, och den andra intervjupersonen separerar på sig själv och funktionsnedsättningen beroende på den sociala kontexten. Det senaste kan vara svårare med stigande ålder då ålderssymptom förvärrar effekterna av funktionsnedsättningen. / The knowledge of disabled people's lives over time is limited. Cerebral Palsy (CP) is defined as a non-progressive brain damage which firstly affects the motor functions, it can also cause secondary difficulties which become worse with time. The aim of the study is to describe and analyze adults with CP, their experiences of getting older, the way they experience how aging affects their image of themselves and their living conditions by means of life stories. The study is based on a qualitative approach and an inductive logic, which means that based on different observations and investigated phenomena, a generalized conclusion is reached. The implementation of the study is based on a social constructionist perspective and a narrative method as the basis for the qualitative interviews. The data collection consisted of four interviews with two different interviewees, with open and follow-up questions. For the interviewee who had previously taken care of himself, an increased need for help and reduced independence occurred. Self-image is influenced differently. For one interviewee, disability is a natural part of his self-image, and the other interviewee separates himself and his disability depending on the social context. The later can be harder with increasing age as age symptoms aggravate the effects of disability.

Kommunikation och interaktion är viktigt för att utveckla både språklig och social kompetens. Barn som använder alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) får dock inte alltid samma möjligheter som talande barn att kommunicera. Speciellt svårt kan det vara att interagera och därigenom skapa relationer med jämnåriga. Det övergripande syftet med denna studie var att studera samtal mellan jämnåriga, speciellt hur de bygger upp och upprätthåller gemensam förståelse i samtal. Studien innefattade två unga pojkar som på grund av cerebral pares (CP) saknade talförmåga och därför använde bliss som AKK. De filmades under ett samtal med varsin klasskamrat. En samtalsanalytisk metod (conversation analysis, CA) användes för att identifiera mönster i interaktionen och analysera deltagarnas strategier för att etablera gemensam förståelse. De strategier som användes visade sig vara tolkningsförslag, följdfrågor, formuleringar och reparationer. Strategierna användes främst vid responspunkter efter blissyttranden, men reparationer förekom även under konstruktionen av yttranden. Analysen visade också att förståelsestrategier ibland saknades i det ena samtalet vilket då ledde till att samtalet stannade av. De talande tog större delen av ansvaret för förståelsearbetet i båda samtalen, men även de blissande pojkarna var delaktiga. Sammantaget visade analysen att samtal med AKK kan se mycket olika ut. Vilka strategier deltagarna använde sig av för att etablera gemensam förståelse var av stor betydelse i båda samtalen. Det krävdes att alla samtalsdeltagare var engagerade i förståelsearbetet för att samtalet inte skulle avstanna. / Communication and interaction are important parts in developing both linguistic and social skills. Children who uses augmentative and alternative communication (AAC) may not always have the same opportunities as talking children to communicate. It can be especially difficult to interact and thereby create relationships with peers. The aim of this study was to explore conversations between peers, more specifically in which ways they establish and maintain common understanding in the conversation. Participants in the study were two young boys with cerebral palsy (CP) causing non-intelligible speech, and therefore using blissymbolics as their AAC. The boys were videotaped during a conversation with a classmate. A Conversation Analysis method (CA) were used to identify patterns in the interaction, and to analyze the participants' strategies to establish common understanding. Strategies used were suggestions of interpretation, following up-questions, formulations and reparations. The strategies were most used in transition-relevance places, but reparations could also be found during the creation of blissymbolic utterances. The analysis also found that understanding-oriented strategies sometimes were missing in one of the conversations, which led to breakdown in the conversation. The talking individuals were responsible for establishing common understanding in the major part of both conversations, but the boys using blissymbolics did not leave the responsibility entirely to them. In total the analysis showed that conversations with AAC can differ in many ways. Which strategies the participants used to establish common understanding were of great importance in both conversations. Every participant in the conversation were obliged to engage in creating common understanding in order to not lead the conversation to a breakdown.