Abstract Forskning visar att verksamheter ställs inför omfattande arbetsrelaterade problem där verksamheter förlitar sig på team för en effektiv problemlösning. Grunden för effektivitet i teamen föds då teammedlemmarna delar samma vision om det arbete som måste utföras. Studiens syfte är att få en ökad förståelse för skapandet av delade mentala modeller, genom att undersöka teammedlemmarnas enskilda upplevelse av delade mentala modeller samt centrala processer som gemensam meningsstruktur och kommunikation i teamets arbete med att uppnå effektivitet. I föreliggande fenomenologiska uppsats har ett team om tre teammedlemmar observerats och sedan intervjuats om deras individuella upplevelse av skapandet av delade mentala modeller. Resultaten visar att delade mentala modeller upplevs som viktig och där faktorer som aktivt deltagande, kommunikation och interaktion har stor påverkan. / Research shows that organisations are facing complex work-related problems where the organisations rely on teams for effective problem solving. The foundation of team effectiveness are born when team members share the same vision of the work. This study's purpose is to gain a greater understanding of the creation of shared mental models. This is achieved by examining team members' individual experience of shared mental models and key processes common sense structure and communication in team work to achieve efficiency. In this phenomenological essay a team of three team members have been observed and interviewed about their individual experience of the creation of shared mental models. The results show that shared mental models are perceived as important and that factors such as active participation, communication and interaction has a major impact.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vad forskning säger om elevers kommunikation vid problemlösning i matematik och vilka faktorer som påverkar kommunikationen. Problemlösning har gett människan många verktyg som vi idag ser som livsviktiga och för att utveckla samhället ytterligare behöver skolan utbilda kompetenta problemlösare. Genom att söka i databaserna ERIC, MathEduc och allt-i-ett-söktjänsten UniSearch samt leta manuellt i referenslistor hittades data för den här litteraturstudien. Resultatet visar att elever som kommunicerar väl ser varandras idéer som gemensamma resurser. För det ska vara möjligt krävs att eleverna får undervisning i vad det innebär och att de arbetar med rätt uppgiftstyp.

This paper explores the interaction of children with language impairment (LI). The present essay is a conversation analytic study of child-child and child-therapist dyads. The aim was to explore in what ways children with LI reach common understanding. Another purpose was to investigate if there are differences in interaction between dyads with children with LI and dyads with children with LI and speech language therapist. Seven children, three girls and four boys, with LI participated in the study. All the children are enrolled at a language unit. The dialogues were recorded, transcribed and analysed. The results revealed no differences in the children’s length of utterance between the child-child dyads and the child-SLT dyads. Another important finding was that it became more of a course of event in the play between child and SLT in contrast to the child-child dyads, where the communication more concerned one or a couple of objects. In general, the children managed to initiate, respond, give feedback, negotiate and make requests of clarification and repair utterances in conversation with each other. One important conclusion is that conversation analysis could be used in identification of strengths and weaknesses in children’s communication. The knowledge from the analyses ought to be applicable in intervention with children with LI. / Föreliggande studie behandlar hur barn med språkstörning interagerar. Vidare är den en samtalsanalytisk studie av samtal barn-barn och barn-logoped. Syftet var att studera hur gemensam förståelse uppnås i kommunikation samt att undersöka om skillnader förelåg mellan de två samtalstyperna. Sju barn, tre flickor och fyra pojkar, med generell språkstörning deltog i studien. Samtliga går på språkförskola i södra Sverige. Samtalen spelades in, transkriberades samt analyserades. Resultaten visade att barnen initierade och responderade, återkopplade, förhandlade, begärde förtydligande samt reparerade yttranden relativt väl. Vidare framkom ingen skillnad i yttrandelängd hos barnen beroende på vem de kommunicerade med. Barnen upprätthöll ett samtalsämne tämligen adekvat. I logopedbarnsamtalen utvecklades samspelet mer till ett längre händelseförlopp, till skillnad från barnbarnsamtalen, där samtalen centrerades kring ett eller ett par föremål. Samtalsanalys förefaller vara ett bra verktyg vid bedömning av kommunikation. Metoden visar barns språkliga styrkor och svagheter i vardagligt samspel. Samtalsanalysens resultat kan därefter användas för att träna social interaktion i vardagen, och där torde logopeden ha en betydande roll gällande handledning av kommunikativ träning.

<p>This paper explores the interaction of children with language impairment (LI). The present essay is a conversation analytic study of child-child and child-therapist dyads. The aim was to explore in what ways children with LI reach common understanding. Another purpose was to investigate if there are differences in interaction between dyads with children with LI and dyads with children with LI and speech language therapist. Seven children, three girls and four boys, with LI participated in the study. All the children are enrolled at a language unit. The dialogues were recorded, transcribed and analysed. The results revealed no differences in the children’s length of utterance between the child-child dyads and the child-SLT dyads. Another important finding was that it became more of a course of event in the play between child and SLT in contrast to the child-child dyads, where the communication more concerned one or a couple of objects. In general, the children managed to initiate, respond, give feedback, negotiate and make requests of clarification and repair utterances in conversation with each other. One important conclusion is that conversation analysis could be used in identification of strengths and weaknesses in children’s communication. The knowledge from the analyses ought to be applicable in intervention with children with LI.</p> / <p>Föreliggande studie behandlar hur barn med språkstörning interagerar. Vidare är den en samtalsanalytisk studie av samtal barn-barn och barn-logoped. Syftet var att studera hur gemensam förståelse uppnås i kommunikation samt att undersöka om skillnader förelåg mellan de två samtalstyperna. Sju barn, tre flickor och fyra pojkar, med generell språkstörning deltog i studien. Samtliga går på språkförskola i södra Sverige. Samtalen spelades in, transkriberades samt analyserades. Resultaten visade att barnen initierade och responderade, återkopplade, förhandlade, begärde förtydligande samt reparerade yttranden relativt väl. Vidare framkom ingen skillnad i yttrandelängd hos barnen beroende på vem de kommunicerade med. Barnen upprätthöll ett samtalsämne tämligen adekvat. I logopedbarnsamtalen utvecklades samspelet mer till ett längre händelseförlopp, till skillnad från barnbarnsamtalen, där samtalen centrerades kring ett eller ett par föremål. Samtalsanalys förefaller vara ett bra verktyg vid bedömning av kommunikation. Metoden visar barns språkliga styrkor och svagheter i vardagligt samspel. Samtalsanalysens resultat kan därefter användas för att träna social interaktion i vardagen, och där torde logopeden ha en betydande roll gällande handledning av kommunikativ träning.</p>

Kommunikation och interaktion är viktigt för att utveckla både språklig och social kompetens. Barn som använder alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) får dock inte alltid samma möjligheter som talande barn att kommunicera. Speciellt svårt kan det vara att interagera och därigenom skapa relationer med jämnåriga. Det övergripande syftet med denna studie var att studera samtal mellan jämnåriga, speciellt hur de bygger upp och upprätthåller gemensam förståelse i samtal. Studien innefattade två unga pojkar som på grund av cerebral pares (CP) saknade talförmåga och därför använde bliss som AKK. De filmades under ett samtal med varsin klasskamrat. En samtalsanalytisk metod (conversation analysis, CA) användes för att identifiera mönster i interaktionen och analysera deltagarnas strategier för att etablera gemensam förståelse. De strategier som användes visade sig vara tolkningsförslag, följdfrågor, formuleringar och reparationer. Strategierna användes främst vid responspunkter efter blissyttranden, men reparationer förekom även under konstruktionen av yttranden. Analysen visade också att förståelsestrategier ibland saknades i det ena samtalet vilket då ledde till att samtalet stannade av. De talande tog större delen av ansvaret för förståelsearbetet i båda samtalen, men även de blissande pojkarna var delaktiga. Sammantaget visade analysen att samtal med AKK kan se mycket olika ut. Vilka strategier deltagarna använde sig av för att etablera gemensam förståelse var av stor betydelse i båda samtalen. Det krävdes att alla samtalsdeltagare var engagerade i förståelsearbetet för att samtalet inte skulle avstanna. / Communication and interaction are important parts in developing both linguistic and social skills. Children who uses augmentative and alternative communication (AAC) may not always have the same opportunities as talking children to communicate. It can be especially difficult to interact and thereby create relationships with peers. The aim of this study was to explore conversations between peers, more specifically in which ways they establish and maintain common understanding in the conversation. Participants in the study were two young boys with cerebral palsy (CP) causing non-intelligible speech, and therefore using blissymbolics as their AAC. The boys were videotaped during a conversation with a classmate. A Conversation Analysis method (CA) were used to identify patterns in the interaction, and to analyze the participants' strategies to establish common understanding. Strategies used were suggestions of interpretation, following up-questions, formulations and reparations. The strategies were most used in transition-relevance places, but reparations could also be found during the creation of blissymbolic utterances. The analysis also found that understanding-oriented strategies sometimes were missing in one of the conversations, which led to breakdown in the conversation. The talking individuals were responsible for establishing common understanding in the major part of both conversations, but the boys using blissymbolics did not leave the responsibility entirely to them. In total the analysis showed that conversations with AAC can differ in many ways. Which strategies the participants used to establish common understanding were of great importance in both conversations. Every participant in the conversation were obliged to engage in creating common understanding in order to not lead the conversation to a breakdown.

The complexity in the world is continuously increasing. Teams are faced with imperfect information in uncertain, dynamic, and time critical environments as they strive to make the right decisions, not just as individuals, but as a team. In this joint activity the members choreograph their actions and synchronize their behavior through the use of communication. Communication is the predominant form of interaction within teams – it is not only a window into team cognition – it is an externalized cognitive process at a team level (Letsky, Warner, Fiore &amp; Smith, 2008). In an earlier study, non-professional participants were trained in teams of three to become high-performing within the C3Fire microworld (Baroutsi, Berggren, Nählinder and Johansson, 2013). In this microworld the team members are faced with the dynamic decision problem of fighting a forest fire. They have interdependent roles, requiring them to coordinate and strategize on a team level, making C3Fire a suitable platform for investigating dynamic decision making in teams. These six trained teams were compared to six untrained teams in a final experiment through a variety of measures, showing that the trained teams differed significantly in terms of both performance and in other important team aspects (Baroutsi, Berggren, Johansson, Nählinder, Granlund, Turcotte, &amp; Tremblay, 2014; Berggren, Baroutsi, Johansson, Turcotte, &amp; Tremblay, 2014; Berggren, Johansson, Baroutsi, &amp; Dahlbäck, 2014; Berggren, Johansson, Svensson, Baroutsi, &amp; Dahlbäck, 2014; Baroutsi, Berggren, Johansson, manuscript). These differences were thought to have an impact on the communication shared among the team members. Hence, the purpose of the present report was to investigate how the communication pattern was affected by these differences. The communication was analyzed using a coding scheme that categorized the content of the teams’ utterances. No difference was found in terms of communication frequency between the two types of teams. However, the trained and untrained teams did differ in communication content. The trained teams communicated more frequently about the context and the situation, while the untrained teams communicated more about the activities of the team. This can be interpreted as a deficiency in common ground, directability, and interpredictability (Klein, Feltovich &amp; Bradshaw, 2005) among the untrained teams. Also, the communication content explained 88.3 % of the variance in performance. / I en värld av ständigt ökande komplexitet, som karaktäriseras av ofullständig information och dynamiska, tidskritiska miljöer, strävar människor efter att fatta rätt beslut – inte som individer – utan även som ett team. I denna gemensamma aktivitet behöver medlemmarna synkronisera sina handlingar, vilket utförs med hjälp av kommunikation. Kommunikationen är den dominerande formen av interaktion inom ett team, och är även en externalisering av teamets kognitiva processer (Letsky, Warner, Fiore &amp; Smith, 2008). I en tidigare studie har oerfarna deltagare tränats i team om tre, för att bli högpresterande inom mikrovärlden C3Fire (Baroutsi, Berggren, Nählinder och Johansson, 2013). I denna mikrovärld står teammedlemmarna inför ett dynamiskt beslutsproblem - att bekämpa en skogsbrand. Rollerna i teamet är ömsesidigt beroende av varandra, vilket kräver att de samordnar och lägger upp strategier på en teamnivå för att på ett framgångsrikt sätt kunna lösa uppgiften. Dessa sex tränade team jämfördes sedan med sex otränade team i ett experiment. Flera mått användes för att bedöma teamen (CARS, DATMA, Shared Priorities, m.fl.), vilket visade att de tränade teamen skilde sig både avseende prestation, men även inom andra viktiga teamaspekter (Baroutsi, Berggren, Johansson, Nählinder, Granlund, Turcotte, &amp; Tremblay, 2014; Berggren, Baroutsi, Johansson, Turcotte, &amp; Tremblay, 2014; Berggren, Johansson, Baroutsi, &amp; Dahlbäck, 2014; Berggren, Johansson, Svensson, Baroutsi, &amp; Dahlbäck, 2014; Baroutsi, Berggren, Johansson, manuskript). Syftet med denna rapport är att undersöka hur kommunikationsmönstret påverkas av dessa skillnader. Kommunikationen analyserades med hjälp av ett kodningsschema där innehållet i teamens uttalanden kategoriseras. De två olika typerna av team uppvisade ingen skillnad i antalet uttalanden, men skillnader fanns för olika kommunikationskategorier. De tränade teamen kommunicerade oftare angående sammanhanget och situationen, medan de otränade teamen oftare kommunicerade om de aktiviteter som pågick. Detta kan tolkas som en brist i den gemensamma förståelsen, styrbarheten och förutsägbarheten mellan teamets medlemmar (Klein, Feltovich &amp; Bradshaw, 2005) hos de otränade teamen. Kommunikationsinnehållet förklarade 88,3 % av variationen i prestationen. / The Swedish Armed Forces research and development (R&D) project AVALO