Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka arbetssätt förskollärare på en språkförskola och förskollärare på traditionella förskolor använder för att främja, stödja och stimulera barn med språksvårigheter, samt att undersöka hur förskollärare ser på sin yrkesroll i arbetet med språkutveckling. Vi avsåg även att betrakta och knyta an vårt resultat till ämnet specialpedagogik. Vi hade med oss två frågeställningar där den ena kan likställas med syftet, d.v.s. första frågan är vilka arbetssätt använder förskollärare i en språkförskola och förskollärare i traditionella förskolor för att främja, stödja och stimulera barn med språksvårigheter? Likheter och skillnader. Den andra frågeställningen är hur olika specialpedagogiska perspektiv framträder i resultatet? För att få svar på våra frågeställningar har vi som metod tittat på vad litteratur och tidigare forskning säger samt utfört semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Materialet har sedan transkriberats och sammanställts till ett resultat. I resultatdiskussionen har vi sedan jämfört likheter och skillnader. De slutsatser vi har kunnat dra utifrån vårt resultat är att det finns likheter i språkförskolan och de traditionella förskolorna i hur förskollärarna tänker då det gäller vikten av att tala tydligt till barnen och att samtliga förskollärare ser sig själva som ett viktigt redskap för att främja, stödja och stimulera barnen i deras språkutveckling. En tydlig skillnad som framkom i resultatet var att förskollärarna i språkförskolan arbetade mer strukturerat och medvetet med språket jämfört med på de traditionella förskolorna. Orsaken berodde på att samtliga barn på språkförskolan hade diagnosen grav språkstörning, samt att personaltätheten på språkförskolan var avsevärt högre än på de traditionella förskolorna.

Syftet med detta arbete är att synliggöra fördelar och nackdelar för barn med språkstörning på språkförskola och språkavdelning. Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med en placering på språkförskola respektive språkavdelning enligt pedagogerna? Hur ser det sociala samspelet ut för barn på en språkförskola respektive språkavdelning? Vad anser pedagogerna att det krävs för kompetens på en språkförskola respektive språkavdelning? För att undersöka dessa frågeställningar gjorde vi intervjuer med pedagoger på språkförskola och språkavdelning samt observationer av barn på en språkförskola och en språkavdelning. Resultatet visar att pedagogerna på språkförskolan har skilda åsikter när det gäller inkludering. De pedagoger som arbetar med barnen dagligen anser inte att deras verksamhet är inkluderande. Samtidigt ser pedagogerna inte någon möjlighet till ett inkluderat arbetssätt med barn som har grav språkstörning. Det gör däremot pedagogerna på språkavdelningen som inte ser några nackdelar med inkludering, tvärtom påpekar man att samspelet mellan barnen och den sociala kompetensen som barnen utvecklar är grundläggande för deras självkänsla och självförtroende. Språkförskolan befinner sig i närheten av andra förskoleavdelningar, men barnen har ingen kontakt med varandra. På språk avdelningen sker social samvaron spontant Språkförskolan har högre personaltäthet och högre kompetens i personalstyrkan än på språkavdelningen.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att bidra med kunskap kring ordförrådsutvecklande undervisning i en svensk förskolekontext. Syftet är också att beskriva språkutvecklande undervisning med fokus på utveckling av ordförrådet hos barn med språkstörning på några språkförskolor. De preciserade frågeställningarna är: Hur beskriver förskollärare sitt medvetna arbete med ordförrådsutvecklande undervisning för barn med språkstörning i förskoleåldern? Hur motiveras valet av ord i undervisningssammanhang för 3-5-åriga barn med språkstörning i språkförskolan? Teori De teoretiska utgångspunkterna för uppsatsen är sociokulturell teori och specialpedagogiska perspektiv; de kategoriska och relationella perspektiven samt det kompensatoriska perspektivet och dilemmaperspektivet. Metod Studien utgår ifrån en fenomenologisk ansats. Semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare som arbetar på språkförskola genomfördes via Zoom. För att bearbeta och kategorisera empirin gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet visar att de lexikala och pragmatiska delarna av språket ligger mycket nära varandra i den ordförrådsutvecklande undervisningen för barn med språkstörning i språkförskolan. Förskollärarna motiverar val av ord som utvecklar barnens samspel och kommunikation, kategorier av ord som utgår ifrån ett tema samt ord som anses nödvändiga i vardagen. I undervisningssammanhang lyfts språkförskolans organisation, tydlighet i miljön, konkretisering och repetition samt aspekter som tid och koncentration som avgörande faktorer för barns lärande. Språkförskolans uppdrag handlar dels om erbjuda barnen intervention som riktar sig till enskilda barns specifika språkliga svårigheter och dels ska de erbjudas undervisning med utgångspunkt i förskolans läroplan. Specialpedagogiska implikationer Som ett komplement till de internationella studier som finns om ordförrådsutveckling för barn med språkstörning i förskoleåldern bidrar denna studie med kunskap kring ordförrådsutvecklande undervisning för barn med språkstörning i en svensk kontext. Den svenska kontexten gäller inte bara språkförskolor utan förskolor i allmänhet. En speciallärare med inriktning grav språkstörning kan, exempelvis genom handledning, bidra med att kunskapen kring språkstörning och språkutvecklande undervisning sprids i förskolan.Det finns många barn med språkstörning eller i annan språklig sårbarhet som gynnas av ett medvetet arbetssätt kring utvecklandet av ordförråd och socialt samspel. Barn med språkstörning gynnas av arbete i små grupper, närvarande och stöttande vuxna, en strukturerad lärmiljö samt explicit ordinlärning genom repetition och variation. De behöver träna på ord som utvecklar kommunikationen i lek och andra sociala sammanhang samt olika kategorier av ord som de möter och har nytta av i sin vardag.

Sammanfattning Björnryd, Sara och Gustafsson, Malin (2022). Språklig sårbarhet i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Forskning (Bruce, Ivarsson, Svensson & Sventelius 2016) visar att i den språkliga sårbarheten behövs det finnas en tillgänglig lärmiljö som är anpassad efter barnets språkliga behov och förutsättningar. Pedagoger bör ha ett väl utarbetat samarbete med både specialpedagog och externa kontakter för handledning. Kunskap om tydliggörande pedagogik så som TAKK, bildstöd och schema kan vara avgörande för barn som befinner sig i språklig sårbarhet. Studien väntas bidra med ökad kunskap kring barn som befinner sig i språklig sårbarhet.   Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande uppsats är att få kunskap om vilka tillvägagångssätt språkförskolan respektive den ordinarie förskolan använder för att möta barn i språklig sårbarhet. Frågeställningar: ·       Vilka specialpedagogiska tillvägagångssätt används i den undersökta språkförskolan respektive de undersökta ordinarie förskolorna för att möta barn i språklig sårbarhet?  ·       Hur bedrivs förebyggande arbete i dessa verksamheter för att stötta barn i språklig sårbarhet? ·       Hur kan lärmiljön i dessa verksamheter utformas för att stötta barn i språklig sårbarhet?   Teori Studiens teoretiska utgångspunkter är tagna i det kategoriska perspektivet, det relationella perspektivet och det sociokulturella perspektivet på specialpedagogik.   Metod Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes för att uppnå syftet i denna studie. Tre specialpedagoger och två förskollärare från ordinarie förskola, samt två specialpedagoger från språkförskolan deltog i studien. Resultatet analyserades och tematiserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat Informanterna i studien anser att tidiga insatser är av stor vikt i arbetet med att möta barn i språklig sårbarhet. Vidare visar resultatet att lärmiljön är en pågående process som måste vara föränderlig och anpassningsbar efter barnet. Resultatet pekar också på att pedagogerna bör vara medvetna om hur de bemöter barn i språklig sårbarhet. Informanterna talar om det relationistiska förhållningssättet som präglas av att skapa relationer och samspel. Resultatet påvisar att det finns en tydlig skillnad mellan språkförskolan och den ordinarie förskolan. På språkförskolan håller specialpedagogen i undervisningen medan specialpedagogen på den ordinarie förskolan fungerar mer som en handledare för förskollärare och barnskötare och arbetar inte i barngrupp och med barnen. Gemensamt för språkförskolan och den ordinarie förskolan är att båda har ett behov och en önskan av ett samarbete med externa professioner så som BHV, logoped och psykolog.   Specialpedagogiska implikationer Vi har funnit tre betydelsefulla specialpedagogiska implikationer. För det första vikten av tidiga insatser, för det andra kunskap om tydliggörande pedagogik samt pedagogers förhållningssätt och slutligen samarbetet mellan olika externa professioner.

<p>When being in preschool, I have come across children who I have had difficulties to really meet, and I have felt that the communication between me and the child has been deficient. Since I believe that the meeting of child and pedagogue is essential to learning and development, I find this an important subject of further study.</p><p>The purpose of my study is to investigate if, and how, teachers regard a possible connection between language capability and behaviour. Furthermore I investigate how they work with language acquisition and communication, and what argument the pedagogues have for this work.</p><p>To answer these questions I have interviewed two pedagogues who have great knowledge and experience of this subject, and also have special interest in children’s language and communication.</p><p>In my literary review I give an account of how language acquisition is described in literature, and then compare it with how language impairment reveals. I also describe earlier research on how to work with language development, and what the national curriculum for preschools (Lpfö 98) say on this topic.</p><p>The result shows that my informants divide in their view of how to connect language capability to behaviour. As to the rest they mostly agree. They both find that the teacher’s attitude towards child behaviour is of utmost importance. Both focus on the functional aspects of language and communication, and state that language must work in the context where the child lives. The arguments for working with language and communication that my informants use are connected to learning and development. The importances of language for handling conflicts and develop identity are emphasized. All these arguments are supported by the national curriculum for preschools (Lpfö 98).</p> / <p>I förskolan har jag träffat barn som jag har haft svårt att verkligen möta, och jag har upplevt att kommunikationen mellan mig och dessa barn har brustit. Eftersom jag tror att mötet mellan barn och pedagog är centralt för lärande och utveckling anser jag att det är ett viktigt område att studera djupare.</p><p>Syftet med mitt examensarbete är att undersöka om, och i så fall hur, pedagoger ser på ett samband mellan språklig förmåga och beteende. Vidare undersöker jag hur man arbetar med språk och kommunikation, och vilka argument pedagogerna har för detta arbete.</p><p>Mina frågeställningar är</p><ul type="disc"><li>Hur ser pedagoger på kopplingen mellan språklig förmåga och beteende?</li><li>Hur arbetar de med språk och kommunikation?</li><li>Vilka argument har pedagogerna för arbetet med språk och kommunikation?</li></ul><p>För att besvara dessa frågeställningar har jag intervjuat två pedagoger som har stor kunskap och erfarenhet i ämnet, och som dessutom är särskilt intresserade av barns språk och kommunikation.</p><p>I litteraturgenomgången redogör jag för hur barns språkutveckling beskrivs i litteraturen, och jämför sedan med hur språkstörningar yppar sig. Jag går också igenom forskning om hur man kan arbeta med språkutveckling, och vad förskolans läroplan (Lpfö 98) säger om ämnet.</p><p>Resultatet visar att mina informanter skiljer sig åt i synen på hur man kan koppla språklig förmåga till beteende. I övrigt har de en stor samsyn. Båda lägger stor vikt vid pedagogers förhållningssätt, båda betonar en funktionell syn på språktillägnande, och argumenterar för att språket måste fungera i den kontext som barnen lever i. De argument för att arbeta med språk och kommunikation som pedagogerna använder hör ihop med utveckling och lärande. Språkets betydelse för konflikthantering och identitetsutveckling betonas särskilt. Alla dessa argument har stöd i förskolans läroplan.</p>

<p>Barns språkutveckling är central i alla förskolors arbete, oavsett inriktning på verksamheten.</p><p>De förskolor som betonar språket som sin profil i verksamheten och de s.k. språkförskolorna som reserverat ett antal platser i barngruppen för barn med språksvårigheter specialiserar sig dock ytterligare på språket i sin verksamhet.</p><p>Syftet har varit att söka reda på huruvida språkförskolan och den vanliga förskolan skiljer sig åt i arbetet för barns språkutveckling. För att uppfylla syftet har intervjuer med pedagoger i den vanliga förskolan och språkförskolan genomförts. Genom intervjuerna söks en klarhet i hur man arbetar med språket i de olika verksamheterna samt hur pedagogerna upplever vad som är viktigt i arbetet för en positiv språkutveckling. Detta har sedan ställts i relation till läroplanen samt den forskning som finns kring barns språkutveckling och språkstimulering i förskolan. Huvudfrågan har alltså varit: Finns det någon skillnad i arbetet för barns språkutveckling i förskolan och språkförskolan?</p><p>Resultatet visar att alla förskolor i undersökningen, på något sätt, skiljer sig åt i arbetet för barns språkutveckling oavsett inriktning på verksamheten. Det kan därför tolkas som att skillnaden mellan just språkförskolan och den vanliga förskolan inte behöver vara särskilt stor i arbetet för språkutveckling. I denna undersökning upplevs dock språkförskolorna lägga stor vikt vid struktur i verksamheten samt träning och stöd i kommunikation och samspel. Den vanliga förskolan upplevs istället arbeta mycket målmedvetet med den språkliga medvetenheten i verksamheten.</p> / <p>The way children develop language is essential in every preschool irrespective of their direction. The preschools that focus on language as their profile and the special preschools that reserve place for children with language difficulties are more specialized to work with language development than ordinary preschools.</p><p>The aim has been to find out whether the special preschool that includes children with language difficulties and the ordinary preschool differ in their work with childrens language development. By interviewing preschoolteachers attempt has been made to find out how the different preschools work with childrens language, but also to find out what teachers find most important in their work with childrens language. After the interviews this has been put in relation to the curriculum of the preschools, research on childrens language development and stimulating activities for the language development. The main question has therefore been: Is there a difference between the ordinary preschool and the special preschool in their work for childrens language development?</p><p>Except from the special preschools access to speech therapists, the survey has shown that there are no established differences between the different kinds of preschools. This applies within the groups of the same kind of preschools aswell. Nevertheless it can be interpret that the special preschools attach great importance to structure, training and support in communication and teamwork. The ordinary preschools intend to do a purposeful work with linguistic awareness.</p>

When being in preschool, I have come across children who I have had difficulties to really meet, and I have felt that the communication between me and the child has been deficient. Since I believe that the meeting of child and pedagogue is essential to learning and development, I find this an important subject of further study. The purpose of my study is to investigate if, and how, teachers regard a possible connection between language capability and behaviour. Furthermore I investigate how they work with language acquisition and communication, and what argument the pedagogues have for this work. To answer these questions I have interviewed two pedagogues who have great knowledge and experience of this subject, and also have special interest in children’s language and communication. In my literary review I give an account of how language acquisition is described in literature, and then compare it with how language impairment reveals. I also describe earlier research on how to work with language development, and what the national curriculum for preschools (Lpfö 98) say on this topic. The result shows that my informants divide in their view of how to connect language capability to behaviour. As to the rest they mostly agree. They both find that the teacher’s attitude towards child behaviour is of utmost importance. Both focus on the functional aspects of language and communication, and state that language must work in the context where the child lives. The arguments for working with language and communication that my informants use are connected to learning and development. The importances of language for handling conflicts and develop identity are emphasized. All these arguments are supported by the national curriculum for preschools (Lpfö 98). / I förskolan har jag träffat barn som jag har haft svårt att verkligen möta, och jag har upplevt att kommunikationen mellan mig och dessa barn har brustit. Eftersom jag tror att mötet mellan barn och pedagog är centralt för lärande och utveckling anser jag att det är ett viktigt område att studera djupare. Syftet med mitt examensarbete är att undersöka om, och i så fall hur, pedagoger ser på ett samband mellan språklig förmåga och beteende. Vidare undersöker jag hur man arbetar med språk och kommunikation, och vilka argument pedagogerna har för detta arbete. Mina frågeställningar är <ul type="disc">Hur ser pedagoger på kopplingen mellan språklig förmåga och beteende? Hur arbetar de med språk och kommunikation? Vilka argument har pedagogerna för arbetet med språk och kommunikation? För att besvara dessa frågeställningar har jag intervjuat två pedagoger som har stor kunskap och erfarenhet i ämnet, och som dessutom är särskilt intresserade av barns språk och kommunikation. I litteraturgenomgången redogör jag för hur barns språkutveckling beskrivs i litteraturen, och jämför sedan med hur språkstörningar yppar sig. Jag går också igenom forskning om hur man kan arbeta med språkutveckling, och vad förskolans läroplan (Lpfö 98) säger om ämnet. Resultatet visar att mina informanter skiljer sig åt i synen på hur man kan koppla språklig förmåga till beteende. I övrigt har de en stor samsyn. Båda lägger stor vikt vid pedagogers förhållningssätt, båda betonar en funktionell syn på språktillägnande, och argumenterar för att språket måste fungera i den kontext som barnen lever i. De argument för att arbeta med språk och kommunikation som pedagogerna använder hör ihop med utveckling och lärande. Språkets betydelse för konflikthantering och identitetsutveckling betonas särskilt. Alla dessa argument har stöd i förskolans läroplan.

Barns språkutveckling är central i alla förskolors arbete, oavsett inriktning på verksamheten. De förskolor som betonar språket som sin profil i verksamheten och de s.k. språkförskolorna som reserverat ett antal platser i barngruppen för barn med språksvårigheter specialiserar sig dock ytterligare på språket i sin verksamhet. Syftet har varit att söka reda på huruvida språkförskolan och den vanliga förskolan skiljer sig åt i arbetet för barns språkutveckling. För att uppfylla syftet har intervjuer med pedagoger i den vanliga förskolan och språkförskolan genomförts. Genom intervjuerna söks en klarhet i hur man arbetar med språket i de olika verksamheterna samt hur pedagogerna upplever vad som är viktigt i arbetet för en positiv språkutveckling. Detta har sedan ställts i relation till läroplanen samt den forskning som finns kring barns språkutveckling och språkstimulering i förskolan. Huvudfrågan har alltså varit: Finns det någon skillnad i arbetet för barns språkutveckling i förskolan och språkförskolan? Resultatet visar att alla förskolor i undersökningen, på något sätt, skiljer sig åt i arbetet för barns språkutveckling oavsett inriktning på verksamheten. Det kan därför tolkas som att skillnaden mellan just språkförskolan och den vanliga förskolan inte behöver vara särskilt stor i arbetet för språkutveckling. I denna undersökning upplevs dock språkförskolorna lägga stor vikt vid struktur i verksamheten samt träning och stöd i kommunikation och samspel. Den vanliga förskolan upplevs istället arbeta mycket målmedvetet med den språkliga medvetenheten i verksamheten. / The way children develop language is essential in every preschool irrespective of their direction. The preschools that focus on language as their profile and the special preschools that reserve place for children with language difficulties are more specialized to work with language development than ordinary preschools. The aim has been to find out whether the special preschool that includes children with language difficulties and the ordinary preschool differ in their work with childrens language development. By interviewing preschoolteachers attempt has been made to find out how the different preschools work with childrens language, but also to find out what teachers find most important in their work with childrens language. After the interviews this has been put in relation to the curriculum of the preschools, research on childrens language development and stimulating activities for the language development. The main question has therefore been: Is there a difference between the ordinary preschool and the special preschool in their work for childrens language development? Except from the special preschools access to speech therapists, the survey has shown that there are no established differences between the different kinds of preschools. This applies within the groups of the same kind of preschools aswell. Nevertheless it can be interpret that the special preschools attach great importance to structure, training and support in communication and teamwork. The ordinary preschools intend to do a purposeful work with linguistic awareness.

Föreliggande studie ämnar undersöka hur politiker i Sverige talar om införandet av språkkrav för olika ändamål i valrörelsen 2018. Materialet som genomsökts är tidningsartiklar från två av de ledande dagstidningarna i Sverige, samtliga rikspartiers valmanifest samt en enkät från Språkförsvaret. Analysen av materialet har följt en innehållsanalytisk tradition med ett kompletterande kritisk diskursanalytiskt angreppsätt. Uppsatsen syftar till att ta reda på hur språkkrav figurerar i debatten samt synliggöra underliggande språkideologier som är närvarande då politiker talar om språk. De språkideologier som varit främst relevanta för den här studien har varit ideologin om språkhierarkier, standardsspråksideologin och ideologin en nation – ett språk. Resultatet efter genomförd studie visar att samtliga språkideologier är närvarande i rikspolitikernas uttalanden och då politikerna pratar om språk blir även en ”vi” och ”dom”-relation synlig. Språkkraven riktar sig främst till de nyanlända i Sverige och resultatet visar att politikerna symboliserar det svenska språket som en väg in för dem in i det svenska samhället. Därmed framställs språkkraven även som en lösning på integrationsproblemen.

Språkförskolan är en verksamhet som arbetar genomgående med språkutveckling och är endast till för barn med språkstörning. Diagnosen språkstörning är tämligen vanlig men får trots det lite uppmärksamhet i den typiska förskolan. Möjligheten att få gå på språkförskola och ta del av deras kunskap är få barn förunnat även fast behovet är stort. Avsikten med arbetet är att bidra med kunskap om språkförskolans arbetssätt och om språkstörning. Syftet var att studera språkförskolornas arbete med barn som har språkstörning som den primära diagnosen. Frågeställningarna handlade om att undersöka vilka metoder som används på språkförskolorna för barns språkutveckling och resultaten arbetsmetoderna i språkförskolorna kan bidra till för barns utveckling av kommunikativa kompetenser. Empirin samlades in genom en enkätstudie som riktades till Sveriges alla språkförskolor varav tolv språkförskoleavdelningar besvarade och bidrog till studiens kvalitativa resultat. I analysen av empirin skapades sju kategorier som utgjorde studiens resultat. Resultatet visade på hur språkförskolorna stärker barns socioemotionella lärande och kommunikation, använder estetiska uttrycksformer, arbetar med mindre grupper samt ger barnen utrymme, tid och möjlighet för repetition. Bokläsning, återberättande, kamratmodeller, lekmanus och leken används i utbildningen och anpassas efter barnens behov. Sammanfattningsvis har språkförskolan möjlighet att anpassa och utforma utbildningen efter barn med språkstörning och deras behov, därav borde språkförskolan vara en rättighet för barn med språkstörning.