Den kamp som står central för Antigone i dramat med samma namn, är vikten av begravningen. Här har jag visat hur ett skifte i sorgpraktiker stod i relation till politiska reformer som pågick under övergången till det klassiska Grekland. Hur Antigone är en berättelse som tar upp och bearbetar konflikter som uppstår i denna kulturs övergång från en sedlig och familje-orienterad kultur till en stats-styrd och moraliskt orienterad kultur. Det introducerades en ekonomi av ersättbarhet, som ville tona ner det unika i individen för att statsmakten skulle växa sig starkare och tona ner konflikter av hämnd. Jag har även visat hur vissa tidigare läsningar och tolkningar av Antigone haft en tendens att fascineras av den självklarhet med vilken hon går mot sin egna undergång. Hur hennes död framstår som något vackert och skönt, i vart fall hos Jaques Lacan. Här har jag föreslagit en alternativ läsning där Antigones död egentligen kan ses som en reaktion på en oerkänd och felriktad sorgprocess. Det är inte då längre något upphöjt utan snarare visar det oss något djupt olyckligt i bristen på rättigheter och erkännande. Att Antigone tar sitt liv - vilket i sig genererar en kedja av tragiska händelser - kan få sin förklaring i att hon drabbats av melankoli. Melankolin kommer av att hon av staten och sin morbror, inte fick tillgång att leva ut sin sorg eller ens erkännas sin sorg på riktigt vis. Melankolin har jag lokaliserat med stöd av Sigmund Freuds beskrivning. Jag har även med hjälp av Judith Butler visat att värdet av liv regleras genom olika värdesystem och normer för uppfattande och erkännande. Att dessa normer och erkännanden även hänger tätt i hop med ett livs sörjbarhet när det går förlorat. Med stöd av Tina Chanter har jag även poängterat att Antigone många gånger använts som ett verktyg för protest, då dramat belyser just detta med värdesystem. Att stå utan ett erkännande, att bli förvisad till en plats i marginalen frammanar även en position av social död.  Vad det är som gör att Antigone så idogt strävar efter detta att få begrava sin broder och vad denna begravning representerar mer än endast en begravning, hänger samman med just ett behov av erkännande. Att vara människa är bland annat att vara i relation, att vara ett subjekt och att ha ett språk. Att förnekas detta, att stå med ett uteblivet erkännande av relationer där förlusten av det man saknar varken får en medveten eller given uttalad plats, kan skapa ett tillstånd av melankoli. När Antigone protesterar mot Kreons dikret står hon upp för rätten att sörja.  Melankoli uppstår där en sorg inte blivit medvetandegjord och jaget därmed inte klarar att sörja. Melankoli gröper ur jaget, känslan av meningsfullhet förloras, den kan driva en mot sin egna upplösning.

Jean Millet's L Art de bien chanter (1666), describes the air de cour and its ornamentation as it existed in France during the first half of the seventeenth century. This work, translated for the first time into English and transcribed into modern notation, and B6nigne de Bacilly's Remarques curieuses sur l'art de bien chanter (1668) are the only detailed treatises explaining vocal ornamentation during this period. To clarify his ornamentation method, Millet introduces terms referring to placement of agrements, though few performers used them. Millet expresses the old style, popular under Louis XIII, and the provincial view. Bacilly's treatise deals with the air de cour under Louis XIV, which had a more Italian flavor. He gives aesthetic principles aiding the performer in placing and selecting ornaments. Though Millet and Bacilly describe the same practice, striking differences exist between the two air de cour styles.

La première partie de ce travail vise à étudier les effets de la présence vocale maternelle, chant et la parole, sur l'état clinique de l'enfant prématuré, évalué en termes de paramètres physiologiques (fréquence cardiaque, oxygénation du sang et événements critiques) et sur son état comportemental. Dans cette partie on observe donc la mère comme sujet actif et stimulant, par rapport à un bébé prématuré qui, à travers des indices comportementaux et physiologiques, montre bénéficier de la stimulation directe de la voix de la mère. La comparaison des périodes avec et sans stimulation vocale maternelle révèle un plus haut niveau de saturation en oxygène et la fréquence cardiaque et significativement moins d'événements critiques négatives (p <0,0001) lorsque la mère parle et chante. Une connexion renouvelé à la voix de la mère peut être une expérience importante et significative pour les enfants prématurés. L'exposition à la parole et au chant de la mère montre des effets bénéfiques précoces importantes sur l'état physiologique du bébé, tels que les niveaux de saturation en oxygène, le nombre d'événements critiques et la prévalence de l'état d'alerte calme. Ces résultats ont des implications pour les interventions en USIN, encourageant l'interaction maternelle avec leurs nouveau-nés prématurés médicalement stables.La deuxième partie inverse le point de vue, visant à évaluer les effets du comportement de l'enfant sur la mère qui chante et parle: on évalue la capacité de l'enfant à être un partenaire actif dans ces première proto-interactions en vis à vis. On analyse en termes acoustiques les effets du comportement du nouveau-né sur la voix maternelle directe. La voix de la mère présente des caractéristiques spécifiques en termes de minimum de fréquence fondamentale (F0min) pendant les 5 secondes qui précèdent les réactions positives des nouveau-nés. Les mères ont élevé la hauteur de leur voix en présence d'un comportement positif de l'enfant, en particulier dans la communication parlée. En outre, la variance de la F0 (F0sd), augmente en particulier dans la langue maternelle, lorsque l'enfant ouvre les yeux. Ces résultats suggèrent que les comportements positifs des prématurés nés hospitalisés, dans le contexte des interactions, peuvent évoquer, dans les mères des formes précoces de attachement, mesurée par l'augmentation des caractéristiques du parler-bébé. En particulier, le F0min a un rôle crucial pour détecter la réactivité émotionnelle de la mère au cours des interactions vocales. Dans la dernière partie, enfin, on analyse dans le détail quelques épisodes de régulation réciproque dans la dyade mère-enfant: une hypothèse hasardeuse. Il s’agit de trouver, dans une relation dyadique profondément compromise, les traces de syntonisations affectives, des imitations amodales, des épisodes d’ajustement mutuel, de désengagements suite aux stimulations excessives. Nous avons analysé trois situations différentes dans lesquelles les mères et les nouveau-nés prématurés interagissent. Les trois séquences présentent (a) un cas de imitation intermodale, où la mère accompagne par la voix et du visage imitation changement postural du nouveau-né; (b) une séquence interactive dans laquelle on peut identifier un moment d’échange du regard entre les deux partenaires, qui est interrompue et réglementé par le bébé prématuré. La troisième microanalyse (c) vise à montrer les caractéristiques acoustiques d'une interaction vocale entre l’adulte (père et mère) et le nouveau-né prématuré. / This thesis investigated the effects, the responsiveness, the characteristics of maternal voice speaking and singing to preterm infants in NICU.In Study 1 we investigated the effects of live maternal speaking and singing on physiological parameters of preterm infants in the NICU and to test the hypothesis that vocal stimulation can have differential effects on preterm infants at a behavioural level.Methods: Eighteen mothers spoke and sang to their medically stable preterm infants in their incubators over 6 days, between 1 and 2 pm. Heart rate (HR), oxygen saturation (OxSat), number of critical events (hypoxemia, bradycardia and apnoea) and change in behavioural state were measured.Results: Comparisons of periods with and without maternal vocal stimulation revealed significantly greater oxygen saturation level and heart rate and significantly fewer negative critical events (p < 0.0001) when the mother was speaking and singing. Unexpected findings were the comparable effects of maternal talk and singing on infant physiological parameters and the differential ones on infant behavioural state.Conclusion: A renewed connection to the mother’s voice can be an important and significant experience for preterm infants. Exposure to maternal speech and singing shows significant early beneficial effects on physiological state, such as oxygen saturation levels, number of critical events and prevalence of calm alert state. These findings have implications for NICU interventions, encouraging maternal interaction with their medically stable preterm infants. In Study 2 we aimed (1) to examine qualitative change in maternal infant-directed singing and speaking, prior to a positive behaviour display by the preterm infants (i.e. eye opening and lip-corner raising), (2) to analyse the effects of the two behaviours on concomitant acoustic characteristics of maternal infant-directed vocal communication (IDVC), (3) to determine whether changes in maternal voice quality persist after the infant’s positive behavioural display.Methods: Participants included 10 mothers who were asked, on different occasions, to speak and sing to their medically stable infants in incubators, 128 vocalization extracts were examined. Results: The maternal voice shows specific characteristics in terms of fundamental frequency minimum (F0min) during the 5 seconds before the positive reactions of newborns. Mothers raised their pitch in presence of infant’s positive behaviour, especially during the speaking stimulation, reinforcing the higher pitched ID speech. Moreover, the variance of the F0 (F0sd), increases in particular in the maternal speaking, when the infant opens the eyes. Conclusions: These findings suggest that the preterm hospitalized infants’ positive displays, in the context of interactions, can evoke in mothers early forms of attachment, measured by the increase of the characteristics of Infant Directed Speech. In particular the F0min has a crucial role for detecting maternal emotional responsiveness in contingent vocal interactions. In the third part we aimed to analyse, with qualitative methods, the interaction between mothers and preterm infants. We will analyse three different situations in which mothers and preterm infants interact. The three sequences will present (a) a case of intermodal imitation, where the mother accompanies through voice and facial imitation postural change of the newborn; (b) an interactive sequence in which we can identify a moment of eye contact between the two partners, which is interrupted and regulated by the premature baby. The third microanalysis (c) aims to show the acoustical features of a vocal interaction bertween adults (mother and father) and their preterm infants.

This study concerns the declaimed performance of recitative in early French opera. Because the dramatic use of the voice was crucial to the opera genre, this investigation begins with a survey of historical definitions of declamation. Once the topic has been described, the thesis proceeds to thoroughly study three treatises dealing with sung recitation: Bacilly's Remarques curieuses, Grimarest's Traité de recitatif, and Dubos' Reflexions critiques. Principles from these sources are then applied to representative scenes from the literature. The paper closes with a commentary on the relationship between spoken and sung delivery and on the development of different declamatory styles.