Detta arbete har till syfte att belysa barn och ungas rättigheter och möjligheter till delaktighet i trafik- och stadsplaneringen. Undersökningar visar att barn och ungas medbestämmande ofta försummas trots att det finns en vilja att vara delaktiga. Även om det i teorin finns tecken på förändringar, så finns det få konkreta bevis på att deltagande verkställs i verkligheten. Enligt Barnkommissionen ska barns bästa beaktas vid alla åtgärder som rör barn. Barnet ska ses som en samhällsmedborgare med rätt att på egen hand uttrycka sina åsikter. Barnkonventionens lydelse har lett till att barnperspektivet allt oftare nämns när beslutsfattare uttalar sig om barns bästa. Definitionen av barnperspektivet varierar dock utifrån vem som tillfrågas vilket gör att begreppet tenderar att används lättvindigt. En del av problematiken ligger också i att det saknas förståelse och kunskap för vad delaktighet egentligen innebär. Från de vuxnas perspektiv kan barns deltagande handla om att validera redan fattade beslut, medan barns agendor innebär en önskan att förändra samhället och göra sin röst hörd. För att barn och unga ska ha förutsättningar för att vara delaktiga i trafik- och stadsplanering krävs det således att de inkluderas i processen och detta kan endast ske genom aktiva insatser. Dessutom krävs det att barn innehar grundläggande kunskap om det man ska vara delaktiga i. Trafik- och miljöfrågor är de större kunskapsområdena som skolan har ett särskilt ansvar för. Barns medverkan i beslut om sin miljö är en förutsättning för förståelse om demokrati och samhällsform. Skolans arbete med trafik, miljö och samhällsplanering ska ge elever insikter och kunskaper om hur ett långsiktigt hållbart samhälle och transportsystem skapas. Trots detta visar flertalet undersökningar att trafikundervisningen i de svenska grundskolorna är eftersatta, något som får konsekvenser för barns möjlighet att utöva sin medborgerliga rätt till medbestämmande. I detta arbete granskas barnperspektivet och barns delaktighet i södra Hyllie, en del av Malmös nyaste stadsdel där möjligheterna varit goda att implementera barnkommissionens målsättningar i utvecklingen. / This thesis aims to illustrate children and young people's rights and opportunities for participation in traffic and urban planning. Studies show that children's co-determination is often neglected despite the willingness to participate. Although there is evidence of changes in theory, there are few concrete evidences which demonstrates that participation is implemented. According to the Children's Commission, children's best interests should be considered in all actions concerning children. In addition, the child should be seen as a citizen of society with the right to express his or her own opinions. The Children's Convention has led to the fact that the children's perspective is increasingly mentioned when decision makers comment on the best interests of children. However, the definition of the child perspective varies according to who is asked which makes the term tends to be used lightly. Part of the problem also lies in the lack of understanding and knowledge of what participation actually means. From the adult perspective, children's participation can be about validating already made decisions, while children's agendas mean a desire to change society and make their voice heard. In order for children and young people to have the prerequisites for being involved in traffic and urban planning, they are required to be included in the process and this can only be done through active efforts. Additionally, children need basic knowledge of what they want to be involved in. Traffic and environmental issues are the major areas of knowledge for which the school has a responsibility to teach. Children's participation in deciding on their environment is a prerequisite for understanding democracy and society. The school's work with traffic, environment and community planning will provide students with insights and knowledge about how to create a long-term sustainable society and transport system. Nevertheless, most surveys show that traffic education in Swedish elementary schools has been neglected, which has consequences for children's ability to exercise their civic right to co-determination. In this thesis, the children's perspective, and children's participation in southern Hyllie, a part of Malmö's newest neighborhood, is examined, where the possibilities have been good to implement the child commission's goals in the development.

This study examines how well the children’s perspective is taken into account in modern day urban planning, according to professionals within the field. It highlights both positive and negative experiences of the implementation of this perspective, in order to distinguish both flaws and strengths in the current methods. The study shows that some adults still regard children’s ideas as unnecessary, and that this is caused by the misconception that children’s wishes have a tendency to be unrealistic. Despite this image still occurring, there is often a willingness to include the children’s perspective. However, the resources to do so are often lacking, resulting in an unsatisfactory inclusion of children and their thoughts, in favor of more demanding and technical perspectives. Because of this, what is phrased as a children’s perspective is sometimes rather the image of what adults believe the children want, without actually having communicated with them. The analysis furthermore shows that the children’s perspective is often considered only after issues have arisen, when important decisions have already been made. In order to emphasize the importance of the children’s perspective, the UN:s Convention of the Rights of the Child has been acknowledged as a law in Sweden. However, the actualization of UN:s convention into planning procedures is lagging, possibly because it has not been properly adapted for the planning context, and is therefore difficult to apply to real life planning. The Swedish Planning and Building Act (PBL) has however not been adapted to incorporate the values of the UN:s convention in an urban planning context. Even though PBL requires affected parties to be consulted during the planning procedures, children are not mentioned as a specific group and are therefore sometimes forgotten. The study concludes that the planning procedures today do not fully live up to the intentions of the UN:s convention. However, the development seems to be heading in the right direction, even though the change is taking time. / I denna studie undersöks, genom en nulägesanalys, hur väl yrkesverksamma planerare och BKA-konsulter upplever att barnperspektivet tas hänsyn till i dagens samhällsbyggnadsprocesser. Ambitionen är att identifiera god praxis för inkludering av barnperspektivet, genom att lyfta positiva erfarenheter av, och brister i, implementeringen av barnperspektiv i dagens planeringsarbete. Rapporten utforskar vidare till vilken grad det deltagande som sker idag upplevs leda till meningsfull förändring, och vad som kan vara anledningar till att barnperspektiv ibland fastnar i välvilliga ord i lagstiftning och styrdokument snarare än att omsättas i praktiken. Genom att belysa dessa frågor är ambitionen att rapporten ska bidra till en bättre diskussion angående inkludering av barnperspektivet i den fysiska planeringen. Synen på barn och barns deltagande lyfts under studien som problematisk. Det framgår att vissa aktörer i beslutsfattande roller har en förutfattad mening om att arbete med barnperspektiv inte är meningsfullt, eftersom man antar att barnens önskemål kommer vara orealistiska. Detta anges vara en av anledningarna bakom varför diskussioner med barn ibland inte förs, och är en bidragande faktor till att andra perspektiv ofta prioriteras högre. Trots denna bild finns det ofta en vilja att involvera barn i dagens planeringsprocesser, men det saknas i många fall resurser att kunna göra detta fullt ut. Både mer tid och ekonomiska resurser behöver avsättas för att barnperspektivet ska kunna analyseras i tillfredsställande grad. Ett resultat av det ibland otillräckliga arbetet med barnperspektiv är att mycket av det som presenteras som barnperspektiv ofta inte alls är barnens perspektiv, utan istället en bild vad vuxna tror att barnen vill ha, då man aldrig kommunicerat med barnen. En identifierad ofta motarbetande kraft sett till barnperspektivet, är dagens höga ambitioner på bostäder, kombinerat med en kommersiell planprocess, som båda tar fokus från barnperspektivet. Barnperspektivet undersöks ibland inte i tillräcklig grad i standardprojekt, utan ofta kommer ofta först in om och när problem uppstått och viktiga beslut redan fattats. Analysen visar därutöver att barnkonventionens inkorporering i dagens planeringsprocesser ligger efter, trots att barnkonventionen är antagen som svensk lag och därför bör följas. Ett problem med att lyfta in barnkonventionen som lag utan att anpassa den till en planeringskontext är dock att den blir svårapplicerad. Barnkonventionen är i sin natur generellt formulerad, vilket gör att den efter dess inkorporering blir svårtillämpad. Den säger inte så mycket eftersom den varken ställer krav eller mer specifik vägledning i planeringsfrågor. Däremot finns det sedan länge kravställning i PBL som uttrycker att samråd ska ske med berörda parter. Barn som specifik grupp nämns dock inte här och glöms därmed ofta bort, antingen avsiktligt eller omedvetet. Sammanfattningsvis visar studien på att dagens planeringsarbete inte fullt ut lever upp till barnkonventionens intentioner. Trots detta noteras att utvecklingen går i rätt riktning, om än långsamt.