En generell utmaning inom samhällsplaneringen är att utföra medborgardialoger som dels säkrar att alla grupper av medborgare får komma till tals och dels att förväntningarna på resultatet är realistiska. En grupp som har svårt att på egen hand göra sin röst hörd i planeringsprocessen är barn. Syftet med uppsatsen är att kartlägga varför och hur inkludering av barn i planprocessen bör ske. Detta med utgångspunkt i Örebro kommuns uttalade mål att öka medborgardeltagande av barn. Barnkonventionen fastställer barns rättigheter och det finns flera aspekter som talar för nyttan att inkludera barn i planeringen. Definitionerna av barnperspektiv och barns perspektiv skiljer sig åt där det förstnämnda innebär att man bedömer och förklarar barns behov medans det sistnämnda tar vara på barns egna erfarenheter genom olika deltagandemetoder. Det finns en betydelse i hur barn utforskar och använder den fysiska miljön kopplat till deras utveckling. Genom beprövade metoder för hur dialog med barn sker på bästa sätt samt hur resultatet ska förvaltas så kan denna betydelse identifieras. Analysverktyget barnkonsekvensanalys (BKA) används inom olika kommuner för att säkra barnperspektivet i planprocesser. Det är ett analysverktyg som med fördel skulle kunna förstärka barnperspektivet i Örebro kommun. Att arbeta med BKA i planprocesser genererar uppenbara fördelar då barns status som medborgare likställs med andra grupper i samhället samt att deras rättigheter säkras. Flera andra sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter gynnas också av utförandet av BKA på både lång och kort sikt för både kommunen, barnen själva och samhället som helhet.

Barns lek sker 80% av tiden utanför lekparken och med förtätningen av städerna minskar barnens förutbestämda lekytor ännu mer. Sedan barnkonventionen blev svensk lag 2020 har diskussionen ökatkring hur vi skapar barnvänliga miljöer och vad artiklarna innebär för utformningen av staden.Barnkonventionen medför att barnets bästa ska beaktas i alla beslut som direkt eller indirekt rör barn. För planprocessen innebär det att barnets bästa ska synliggöras i alla delarna, från Start-PM till Laga kraft. En metod som tagits fram för att hjälpa beslutsfattare att beakta barnets bästa är barnkonsekvensanalys(BKA). Vilken effekt BKA har på projekten varierar och det verkar saknas en utvärdering av hur det blev i slutändan. Studien syftar därmed till att undersöka vad barnets bästa innebär för utformningen av ett gaturum och om BKA som metod synliggöra det i planprocessen.Studien består av dels en litteraturstudie som bland annat sätter upp ett ramverk kring barnvänlig miljö,belyser barns utvecklingsstadier och förmågor, Hart´s delaktighetsstege och gaturummets uppdelning ochbetydelse i staden. Därefter genomförs en intervjustudie i syfte att skapa större förståelse för ramverkets betydelse för gaturummet, men också för att fördjupa kunskapen kring om hur man arbetar med BKA. Sedan gör studien en innehållsanalys av strategidokument från Stockholms stad, för att titta på hur staden arbetar för att uppnå barnkonventionens artiklar, samt för få en insikt kring vad stadens ambition är för att bli en barnvänlig stad. Sist genomfördes en fallstudie över planområdet Norra Djurgårdsstaden (NDS)Gasverket Västra med syfte att se om barnets bästa synliggjordes i planprocessen med hjälp av metoden BKA. Litteraturstudien fann tre huvudord som tillsammans ansågs beskriva barnvänlig miljö översiktligt och därmed bidrar till en hälsosam utveckling hos barnen. Dessa tre ord är attraktivitet, självständighet och delaktighet. Intervjustudien resulterade inte i en exakt beskrivning av vad dessa ord mer specifikt innebär för utformningen av ett gaturum, förutom att flera aspekter framkom som viktiga att beakta. Intervjustudien visade huvudsakligen på att det är innebörden av dem orden för en specifik miljö, som vi kan fråga barnen om. Däremot framkom det att säkerhet och trygghet är de första funktionskraven som måste säkerställas i gaturummet innan några andra värden kan få plats på riktigt. I övrigt resulterade studien i en diskussion kring syftet med gaturummet för barnen och vilka roller den kan anta i staden, beroende på vad vi vill åstadkomma. Stockholms stad visade på stora ambitioner och implementering av barnkonventionen i mer eller mindre samtliga strategier. Det som saknades var en tydlighet i vad prioritering av gång och cykel (G/C) innebär, dåfallstudiens åtgärdsförslag mer visade på likvärdiga förutsättningar som för bilar. Kring BKA visade studien att metoden skapar förutsättningar för att synliggöra barnets bästa, men att det är kunskapen hos utförare, intresset hos mottagen, stadens ambition, projekts storlek och budgeten som avgör hur väl man lyckas synliggöra barnets bästa i planprocessen. Ur ett barnrättsperspektiv behöver även beslut om markanvändningen utgå från vad som är lämpligast för barnen, för att sätta grunden för att skapa barnvänliga miljöer.

I Sverige ratificerades barnkonventionen för över 30 år sedan men barnrättsfrågor får än idag inte tillräckligt med uppmärksamhet. Barn får mindre och mindre plats i stadsmiljöer och deras rörelsefrihet och tillgång till grönområden minskar. Syftet med studien är därför att undersöka på vilka sätt barnkonventionen kan användas i fysisk översiktsplanering för att säkerställa barnens rättigheter.Studien består delvis av en litteraturstudie där de artiklar i barnkonventionen som går att relatera till fysisk planering beskrivs och kopplas till aktuell lagstiftning och vetenskapligforskning. För att undersöka vilken del av planprocessen de olika artiklarna berör delas de in i två kategorier: artiklar som kan kopplas till planeringen av mark och vatten och artiklar som kan kopplas till resultatet av planeringen, det vill säga resultat i den fysiska miljön. Resultat visar på att för att säkerställa rättigheterna i planprocessen är det viktigt att hålla i dialoger med barnen. Dessa dialoger bör vara inkluderande, icke-diskriminerande och barn med olika bakgrund och förutsättningar bör representeras. För att säkerställa barnens rättigheter med hjälp av resultat i den fysiska miljön är goda platser för lek, säkra trafikmiljöer, trygga och säkra platser samt universell utformning några viktiga aspekter. I litteraturstudien presenteras teori om barns deltagande och olika metoder för deltagande där barnkonsekvensanalyser anses vara den metod som mest systematiskt behandlar barnrättsfrågor. I litteraturstudien undersöks det även hur Göteborgs stad samt Stockholms stad arbetar med barnkonsekvensanalyser. Vidare presenteras ett antal framgångsfaktorer förimplementeringen av barnkonventionen i en verksamhet. Studien baseras delvis på en fallstudie där syftet är att med hjälp av dokumentstudier, deltagande observationer och en fokusgrupp undersöka hur Luleå kommun i utvecklingsplanen för Porsön arbetar med barnkonventionen och barnrättsfrågor. I fokusgruppen framkommer det att utmaningar med genomförandet av barnkonsekvensanalyser är att hitta aktuell forskning och att hålla i dialoger med barnen. Det framkommer även att utmaningar med implementeringen av barnkonventionen i utvecklingsplanen är att utvecklingsplanen rör många barn som har olika behov och den har en generell karaktär där barnen ofta berörs indirekt. Det kan därmed vara svårt att veta när artiklarna i barnkonventionen ska länkas till praktiken. En slutsats från fallstudien är att artiklar i barnkonventionen som går att koppla till fysiska resultat av översiktsplaneringen är lättare att beakta än de som är kopplade till planprocessen. Den artikel som har varit lättast att beakta är artikel 31 som behandlar aspekterna lek, fritid, rekreation, kultur och vila vilka har tydliga kopplingar till den fysiska planeringen. Studiens resultat tyder på att de artiklar som är anknutna till fysiska resultat är lättare att beakta då de kräver kunskaper som planerarna redan besitter, medan de artiklar som behandlas i planprocessen kräver mer kunskaper om dialoger med barn vilket deltagarna i fokusgruppen ansåg vara utmanande. / In Sweden, the children’s rights convention was ratified over 30 years ago, but to this day, child right issues still do not get enough attention. Children are allocated less and less space in urban environments and their freedom of movement and access too green areas are decreasing. The purpose of this study is therefore to examine how the children´s rights convention can be used in comprehensive planning. The study consists in part of a literature study where the articles in the convention that are connected to physical planning are described and linked to current legislation and scientific research. To examine which part of the planning process each article affects, they are divided into two categories: articles that are connected to planning of land- and water use, and articles that are connected to results of this planning, that is result in the physical environment. Results show that to ensure the children’s rights in the planning process, a dialogue with the children is important. These dialogues should be inclusive and non-discriminating, and children with different backgrounds should be represented. To ensure children’s rights through results in the physical environment, aspects such as good play environments, safe traffic environments, safe urban spaces and universal design are important. In the literature study, theories about children’s participation and different methods for participation are presented, and child impact assessment is identified as the method that most systematically processes child rights issues. The literature study examines how Gothenburg and Stockholm work with child impact assessments. Furthermore, several success factors when implementing the children’s rights convention are presented in the literature study. The study includes a case study where the purpose is to examine how Luleå municipality, in a comprehensive plan focused on a specific area, works with the children’s rights convention and child right issues. The case study consists of document studies, participant observations and a focus group. The participants of the focus group express that challenges with conducting child impact assessments include finding research and having a dialogue with children. Additionally, they find that the challenges with implementing the convention are that the type of plan affects many children with different needs, and it is of a general character where the children are often affected indirectly. Hence, it can be difficult to know when the articles in the convention should be connected to practice. A conclusion from the case study is that articles in the convention that can be connected to physical results of the comprehensive planning are easier to consider than those that can be connected to the planning process. In the case study, article 31 has been the easiest to implement. It includes the aspects play, free-time, rest, culture, and recreational activities, which have evident connections to physical planning. Results imply that articles that are connected to physical results are easier to consider seeing that they require knowledge that the planners already have, while the articles that are connected to the planning process require knowledge of having dialogues with children which is something that the participants of the focus group described as challenging.

Detta arbete har till syfte att belysa barn och ungas rättigheter och möjligheter till delaktighet i trafik- och stadsplaneringen. Undersökningar visar att barn och ungas medbestämmande ofta försummas trots att det finns en vilja att vara delaktiga. Även om det i teorin finns tecken på förändringar, så finns det få konkreta bevis på att deltagande verkställs i verkligheten. Enligt Barnkommissionen ska barns bästa beaktas vid alla åtgärder som rör barn. Barnet ska ses som en samhällsmedborgare med rätt att på egen hand uttrycka sina åsikter. Barnkonventionens lydelse har lett till att barnperspektivet allt oftare nämns när beslutsfattare uttalar sig om barns bästa. Definitionen av barnperspektivet varierar dock utifrån vem som tillfrågas vilket gör att begreppet tenderar att används lättvindigt. En del av problematiken ligger också i att det saknas förståelse och kunskap för vad delaktighet egentligen innebär. Från de vuxnas perspektiv kan barns deltagande handla om att validera redan fattade beslut, medan barns agendor innebär en önskan att förändra samhället och göra sin röst hörd. För att barn och unga ska ha förutsättningar för att vara delaktiga i trafik- och stadsplanering krävs det således att de inkluderas i processen och detta kan endast ske genom aktiva insatser. Dessutom krävs det att barn innehar grundläggande kunskap om det man ska vara delaktiga i. Trafik- och miljöfrågor är de större kunskapsområdena som skolan har ett särskilt ansvar för. Barns medverkan i beslut om sin miljö är en förutsättning för förståelse om demokrati och samhällsform. Skolans arbete med trafik, miljö och samhällsplanering ska ge elever insikter och kunskaper om hur ett långsiktigt hållbart samhälle och transportsystem skapas. Trots detta visar flertalet undersökningar att trafikundervisningen i de svenska grundskolorna är eftersatta, något som får konsekvenser för barns möjlighet att utöva sin medborgerliga rätt till medbestämmande. I detta arbete granskas barnperspektivet och barns delaktighet i södra Hyllie, en del av Malmös nyaste stadsdel där möjligheterna varit goda att implementera barnkommissionens målsättningar i utvecklingen. / This thesis aims to illustrate children and young people's rights and opportunities for participation in traffic and urban planning. Studies show that children's co-determination is often neglected despite the willingness to participate. Although there is evidence of changes in theory, there are few concrete evidences which demonstrates that participation is implemented. According to the Children's Commission, children's best interests should be considered in all actions concerning children. In addition, the child should be seen as a citizen of society with the right to express his or her own opinions. The Children's Convention has led to the fact that the children's perspective is increasingly mentioned when decision makers comment on the best interests of children. However, the definition of the child perspective varies according to who is asked which makes the term tends to be used lightly. Part of the problem also lies in the lack of understanding and knowledge of what participation actually means. From the adult perspective, children's participation can be about validating already made decisions, while children's agendas mean a desire to change society and make their voice heard. In order for children and young people to have the prerequisites for being involved in traffic and urban planning, they are required to be included in the process and this can only be done through active efforts. Additionally, children need basic knowledge of what they want to be involved in. Traffic and environmental issues are the major areas of knowledge for which the school has a responsibility to teach. Children's participation in deciding on their environment is a prerequisite for understanding democracy and society. The school's work with traffic, environment and community planning will provide students with insights and knowledge about how to create a long-term sustainable society and transport system. Nevertheless, most surveys show that traffic education in Swedish elementary schools has been neglected, which has consequences for children's ability to exercise their civic right to co-determination. In this thesis, the children's perspective, and children's participation in southern Hyllie, a part of Malmö's newest neighborhood, is examined, where the possibilities have been good to implement the child commission's goals in the development.

The Church of Sweden often states that children have a special position in the church, and this statement is the basis of this essay. This essay evaluates the special position that children is said to have in the church and what role children’s religious and cognitive understanding have in this special position. The purpose of this essay is to analyze the Church of Sweden’s knowledge of children's cognition and how they apply this knowledge in their work with children. To analyze this special position I use material created by the Church of Sweden, such as propositions for the church meeting, episcopal letter, statements and other publications made by the Church of Sweden. This essay looks at how the church is run on a national level, and on the level of the diocesans and the parishes. The data collected on how the Church of Sweden runs its operation regarding their education of children are then analyzed based on theories from the Psychology of Religion. These theories are from Jean Piaget, Ronald Goldman, David Elkind, James W. Fowler and Justin L. Barrett. This essay also examines the ages of children that the different parishes in Umeå uses to select when children should receive their first children’s bible, and how different theories on cognitive development relate to these ages. There is an awareness, within the Church of Sweden, of how theories and methods from the psychology of religion can help with the teaching of Christian faith. To date, there has been a lot of talk and wishes from the Church of Sweden to make the change needed to provide better education to children in regards to their cognitive understanding, but the implementation of this change has so far been moving slowly.

Syftet med uppsatsen har varit att öka och sprida kunskap kring hur nya perspektivimplementeras inom fysisk planering, mer specifikt hur planerare omsätter barns perspektiv. För att undersöka detta har expertintervjuer och en analys av en barnkonsekvensanalys (BKA) genomförts. Studien har även baserats på dokument och rapporter från statliga myndigheter, kommuner, forskare och nätverk som arbetar med stadsplanering.Enligt barnkonventionen (SFS 2018:1197) ska barnet få möjligheten att höras och uttrycka sin mening i frågor som barnet berörs av. Genom att barnen får vara delaktiga i stadsplaneringen skapas en allsidig kunskap om områdets användning och beslutsunderlaget blir bättre. För att samhället ska utvecklas socialt hållbart krävs det att barnen inkluderas och är delaktiga i stadsplaneringen.För att barnets rättigheter ska tillgodoses i stadsplaneringen krävs att planerare och arkitekter får mer kunskap om hur arbetet med barnets perspektiv ska integreras i planeringen och att det är viktigt att se dem som politiska aktörer i samhället. Inom planeringen framställs barn som apolitiska objekt i behov av skydd. Barns perspektiv omsätts inte och deras deltagande kan ses som symboliskt. Det gör det svårt för dem att vara medskapare inom fysisk planering. / The purpose of the thesis has been to increase and spread knowledge about how newperspectives are implemented in spatial planning, more specifically how planners implement children's perspective within spatial planning processes. In order to investigate this, multiple expert interviews and an analysis of a child impact assessment (CIA) have been conducted. The study has also been based on documents and reports from state authorities, municipalities, scientists and networks that work with urban planning.According to the Convention of the Rights of the Child (SFS 2018:1197), children have theright to be heard in matters that affect them. By involving children within spatial planningprocesses, a wider knowledge base for making better decisions is attained. Children need to participate within spatial planning processes in order for society to achieve a sociallysustainable development.In order for the child's rights to be fulfilled within urban planning, planners and architectsneed to gain more knowledge about how work with the child's perspectives should beintegrated into planning and that it is important to see them as political actors in society. Inplanning, children are presented as apolitical objects in need of protection. Children'sperspectives are not translated and their participation can be seen as symbolic. This makes it difficult for them to be co-creators in spatial planning

Sedan barnkonventionen blivit svensk lag har det ställts högre krav på kommuner att inkludera barn och att jobba för barns bästa i beslut. Från ett planeringsperspektiv kan det vara oklart vad det innebär för planprocessen. För att barnkonventionen ska uppfyllas är det viktigt att skilja på barns perspektiv och barnperspektiv, då den först nämnda jobbar för att planera med barnet och den sist nämnda för barnet. Denna studie utgår från Håbo kommun och undersöker kommunens förutsättningar och utmaningar för att kunna skapa en ny metod, en så kallad platsbaserad barnkonsekvensanalys. En metod som kommunen kan använda sig av i framtida planarbeten för att effektivt kunna inkludera barn. Några av de slutsatser och punkter som bör inkluderas i en platsbaserad barnkonsekvensanalys är bland annat; boverkets rekommendationer, lekvärdesfaktor och barnkonventionen. / Since the Convention on the Rights of the Child has become Swedish law, higher demands have been placed on municipalities to include children and work for the best interests of children in decisions. From a planning perspective, it has been unclear what it means for the planning process. In order for the Convention on the Rights of the Child to be fulfilled, it is important to separate the concepts of children's perspectives and child perspective, as the first mentioned works to plan with the child and the second mentioned works for the child. This study is based on Håbo municipality and examines the municipality's conditions and challenges to be able to create a new method, a so-called place-based child impact assessment. A method the municipality can use in future planning work to be able to effectively include children. Some of the conclusions and points that should be included in a place-based child impact assessment include; the National Board of Housing, Building and Planning's recommendations for including children, play value factor and the convention on the right of the child.

Den ökning av fordon som har skett från mitten av 1950-talet till början på 2000-talet har utvecklats till ett stort samhällsproblem som påverkar den upplevda tryggheten bland många barn och deras vårdnadshavare. Ett stort antal vårdnadshavare upplever att området kring barnens skola samt vägen mellan hemmet och skolan är otrygg. Detta gör att många föräldrarskjutsar sina barn till och från skolan med bil, vilket i sin tur leder till att de barn och unga som fortfarande går eller cyklar utsätts för ännu större risk. Det fria skolvalet i kombinationmed etablering av friskolor har förvärrat situationen ytterligare då barnen generellt sett får längre skolväg när föräldrarna fritt får välja skola. När barnen inte längre placeras i den närmsta skolan blir det svårt för kommunerna att förutse vilka vägar som kommer att användas som skolvägar. Detta leder till att många skolvägar inte är utformade med barnen i fokus, vilket hade varit gynnsamt sett utifrån flera perspektiv. Inom ramen för denna uppsats har det genomförts en fallstudie på två mellanstora kommuner i Dalarna med syfte att undersöka hur de arbetar med planering av skolvägar samt huruvida barnkonsekvensanalys är ett verktyg som används för att säkerställa barns bästa. Resultatet kan tyda på att det finns ett glapp mellan teori och praktik då ingen av de tillfrågade kommunerna uppger att de genomför barnkonsekvensanalyser. En av kommunerna uppger att de inte heller har någon rutin för att genomföra dialoger med barn och unga. Detta trots att det numera finns ett lagstadgat krav som säger att barn ska ges möjlighet att uttrycka sin åsikt i alla frågor som rör dem enligt barnkonventionen. Utöver detta genomförs en surveyundersökning för att undersöka hur vårdnadshavare till barn i mellanstadiet ser på trafiksäkerheten längs barnens skolväg samt hur deras barn tar sig till och från skolan. Det visar sig att majoriteten av de barn som går i årskurs 4-6 på de utvalda skolorna går eller cyklar till och från skolan på egen hand. Enkätundersökningen pekar på att 12% av barnen i Borlänge och 16% av barnen i Falun skjutsas till skolan. Majoriteten av vårdnadshavarna uppger att det är av praktiska- eller bekvämlighetsskäl som barnen skjutsas till och/eller från skolan. / The increase in the number of cars that has taken place from the mid-1950s to the beginning of the 2000s has developed into a major societal problem that affects the perceived security among many children and their guardians. Many guardians experience that the school area and the road between home and school is insecure. For that reason, many parents choose to transport their children to and from school by car, which affects the children who are still walking, or cycling as they are exposed to even greater risk. The free choice of school in combination with the establishment of independent schools has further aggravated the situation as the children get a longer way to school when the parents are free to choose a school. When the children are no longer placed in the nearest school, it becomes difficult for the municipalities to predict which roads will be used as school roads. As a result, many school roads are not designed with the children in focus, which would have been favorable. In this study, a case study was conducted on two medium-sized municipalities in Dalarna with the aim of investigating how they work with planning school routes and whether child impact assessment is a tool used to ensure the best interests of children. The results may indicate that there is a gap between theory and practice as none of the municipalities carry out child impact assessments. One of the municipalities also tells that they have no routine for conducting dialogues with children and young people even though there is now a statutory requirement that children should be given the opportunity to express their opinion on all issues concerning them, according to the Convention on the Rights of the Child. A survey has been conducted to examine what guardians of children in middle school think about the traffic safety along their children's school roads and how their children travel to and from school. It turns out that most of the children in grades 4-6 in the selected schools walk or cycle to and from school on their own. The survey indicates that 12% of the children in Borlänge and 16% of the children in Falun are transported to school. Most guardians considerit is practical or convenience that the children are transported by car.

Den ökning av fordon som har skett från mitten av 1950-talet till början på 2000-talet har utvecklats till ett stort samhällsproblem som påverkar den upplevda tryggheten bland många barn och deras vårdnadshavare. Ett stort antal vårdnadshavare upplever att området kring barnens skola samt vägen mellan hemmet och skolan är otrygg. Detta gör att många föräldrar skjutsar sina barn till och från skolan med bil, vilket i sin tur leder till att de barn och unga som fortfarande går eller cyklar utsätts för ännu större risk. Det fria skolvalet i kombination med etablering av friskolor har förvärrat situationen ytterligare då barnen generellt sett får längre skolväg när föräldrarna fritt får välja skola. När barnen inte längre placeras i den närmsta skolan blir det svårt för kommunerna att förutse vilka vägar som kommer att användas som skolvägar. Detta leder till att många skolvägar inte är utformade med barnen i fokus, vilket hade varit gynnsamt sett utifrån flera perspektiv. Inom ramen för denna uppsats har det genomförts en fallstudie på två mellanstora kommuner i Dalarna med syfte att undersöka hur de arbetar med planering av skolvägar samt huruvida barnkonsekvensanalys är ett verktyg som används för att säkerställa barns bästa. Resultatet kan tyda på att det finns ett glapp mellan teori och praktik då ingen av de tillfrågade kommunerna uppger att de genomför barnkonsekvensanalyser. En av kommunerna uppger att de inte heller har någon rutin för att genomföra dialoger med barn och unga. Detta trots att det numera finns ett lagstadgat krav som säger att barn ska ges möjlighet att uttrycka sin åsikt i alla frågor som rör dem enligt barnkonventionen. Utöver detta genomförs en surveyundersökning för att undersöka hur vårdnadshavare till barn i mellanstadiet ser på trafiksäkerheten längs barnens skolväg samt hur deras barn tar sig till och från skolan. Det visar sig att majoriteten av de barn som går i årskurs 4-6 på de utvalda skolorna går eller cyklar till och från skolan på egen hand. Enkätundersökningen pekar på att 12% av barnen i Borlänge och 16% av barnen i Falun skjutsas till skolan. Majoriteten av vårdnadshavarna uppger att det är av praktiska- eller bekvämlighetsskäl som barnen skjutsas till och/eller från skolan. / The increase in the number of cars that has taken place from the mid-1950s to the beginning of the 2000s has developed into a major societal problem that affects the perceived security among many children and their guardians. Many guardians experience that the school area and the road between home and school is insecure. For that reason, many parents choose to transport their children to and from school by car, which affects the children who are still walking, or cycling as they are exposed to even greater risk. The free choice of school in combination with the establishment of independent schools has further aggravated the situation as the children get a longer way to school when the parents are free to choose a school. When the children are no longer placed in the nearest school, it becomes difficult for the municipalities to predict which roads will be used as school roads. As a result, many school roads are not designed with the children in focus, which would have been favorable. In this study, a case study was conducted on two medium-sized municipalities in Dalarna with the aim of investigating how they work with planning school routes and whether child impact assessment is a tool used to ensure the best interests of children. The results may indicate that there is a gap between theory and practice as none of the municipalities carry out child impact assessments. One of the municipalities also tells that they have no routine for conducting dialogues with children and young people even though there is now a statutory requirement that children should be given the opportunity to express their opinion on all issues concerning them, according to the Convention on the Rights of the Child. A survey has been conducted to examine what guardians of children in middle school think about the traffic safety along their children's school roads and how their children travel to and from school. It turns out that most of the children in grades 4-6 in the selected schools walk or cycle to and from school on their own. The survey indicates that 12% of the children in Borlänge and 16% of the children in Falun are transported to school. Most guardians consider it is practical or convenience that the children are transported by car.

This study examines how well the children’s perspective is taken into account in modern day urban planning, according to professionals within the field. It highlights both positive and negative experiences of the implementation of this perspective, in order to distinguish both flaws and strengths in the current methods. The study shows that some adults still regard children’s ideas as unnecessary, and that this is caused by the misconception that children’s wishes have a tendency to be unrealistic. Despite this image still occurring, there is often a willingness to include the children’s perspective. However, the resources to do so are often lacking, resulting in an unsatisfactory inclusion of children and their thoughts, in favor of more demanding and technical perspectives. Because of this, what is phrased as a children’s perspective is sometimes rather the image of what adults believe the children want, without actually having communicated with them. The analysis furthermore shows that the children’s perspective is often considered only after issues have arisen, when important decisions have already been made. In order to emphasize the importance of the children’s perspective, the UN:s Convention of the Rights of the Child has been acknowledged as a law in Sweden. However, the actualization of UN:s convention into planning procedures is lagging, possibly because it has not been properly adapted for the planning context, and is therefore difficult to apply to real life planning. The Swedish Planning and Building Act (PBL) has however not been adapted to incorporate the values of the UN:s convention in an urban planning context. Even though PBL requires affected parties to be consulted during the planning procedures, children are not mentioned as a specific group and are therefore sometimes forgotten. The study concludes that the planning procedures today do not fully live up to the intentions of the UN:s convention. However, the development seems to be heading in the right direction, even though the change is taking time. / I denna studie undersöks, genom en nulägesanalys, hur väl yrkesverksamma planerare och BKA-konsulter upplever att barnperspektivet tas hänsyn till i dagens samhällsbyggnadsprocesser. Ambitionen är att identifiera god praxis för inkludering av barnperspektivet, genom att lyfta positiva erfarenheter av, och brister i, implementeringen av barnperspektiv i dagens planeringsarbete. Rapporten utforskar vidare till vilken grad det deltagande som sker idag upplevs leda till meningsfull förändring, och vad som kan vara anledningar till att barnperspektiv ibland fastnar i välvilliga ord i lagstiftning och styrdokument snarare än att omsättas i praktiken. Genom att belysa dessa frågor är ambitionen att rapporten ska bidra till en bättre diskussion angående inkludering av barnperspektivet i den fysiska planeringen. Synen på barn och barns deltagande lyfts under studien som problematisk. Det framgår att vissa aktörer i beslutsfattande roller har en förutfattad mening om att arbete med barnperspektiv inte är meningsfullt, eftersom man antar att barnens önskemål kommer vara orealistiska. Detta anges vara en av anledningarna bakom varför diskussioner med barn ibland inte förs, och är en bidragande faktor till att andra perspektiv ofta prioriteras högre. Trots denna bild finns det ofta en vilja att involvera barn i dagens planeringsprocesser, men det saknas i många fall resurser att kunna göra detta fullt ut. Både mer tid och ekonomiska resurser behöver avsättas för att barnperspektivet ska kunna analyseras i tillfredsställande grad. Ett resultat av det ibland otillräckliga arbetet med barnperspektiv är att mycket av det som presenteras som barnperspektiv ofta inte alls är barnens perspektiv, utan istället en bild vad vuxna tror att barnen vill ha, då man aldrig kommunicerat med barnen. En identifierad ofta motarbetande kraft sett till barnperspektivet, är dagens höga ambitioner på bostäder, kombinerat med en kommersiell planprocess, som båda tar fokus från barnperspektivet. Barnperspektivet undersöks ibland inte i tillräcklig grad i standardprojekt, utan ofta kommer ofta först in om och när problem uppstått och viktiga beslut redan fattats. Analysen visar därutöver att barnkonventionens inkorporering i dagens planeringsprocesser ligger efter, trots att barnkonventionen är antagen som svensk lag och därför bör följas. Ett problem med att lyfta in barnkonventionen som lag utan att anpassa den till en planeringskontext är dock att den blir svårapplicerad. Barnkonventionen är i sin natur generellt formulerad, vilket gör att den efter dess inkorporering blir svårtillämpad. Den säger inte så mycket eftersom den varken ställer krav eller mer specifik vägledning i planeringsfrågor. Däremot finns det sedan länge kravställning i PBL som uttrycker att samråd ska ske med berörda parter. Barn som specifik grupp nämns dock inte här och glöms därmed ofta bort, antingen avsiktligt eller omedvetet. Sammanfattningsvis visar studien på att dagens planeringsarbete inte fullt ut lever upp till barnkonventionens intentioner. Trots detta noteras att utvecklingen går i rätt riktning, om än långsamt.