2014 plockas riktmärket på 15 barn/barngrupp i förskolan bort. Det främsta argumentet till detta beslut var att istället för att fokusera på en siffra skulle ”barnets bästa” styra barngruppens storlek. 2016 återinförs riktlinjer om en maxgräns för antal barn i barngruppen. Denna studies syfte är att synliggöra de argument Skolverkets allmänna råd i frågan, kom att grundas i. Vad är skillnaden mellan de gamla och de nya riktlinjerna? Hur ringades ”problemet” med barngruppens storlek in? Vad framfördes som de bakomliggande orsakerna till förändringarna för riktmärket för antalet barn per grupp?   För att ta reda på svaren har jag använt mig av en kvalitativ innehållsanalys där jag granskat och tolkat Skolverkets Allmänna råd Förskolan (2016). De allmänna råden hänvisar till Skolverkets kartläggningar av aktuell pedagogisk, utvecklingspsykologisk och socialpedagogisk forskning samt Skolinspektionens kvalitetsgranskningar, vilka jag använt mig av för att få reda på svaren.  Analysen visar att Skolverket riktar kritik mot kommunernas bristande sätt att anpassa verksamheterna till barns skilda uppväxtvillkor. Kommunerna anses inte kunna rekrytera högskoleutbildad personal, inte heller kunna fördela resurserna rätt i förhållande till lämplig personaltäthet, storlek och sammansättning av barngrupperna, barns trygghet samt förskolans miljö. Frågan om små och stora barngrupper är komplex och handlar inte enbart om en siffra.