Denna uppsats handlar om två situationer där barn utmanar min roll som pedagog. Barnen i berättelserna tilldelar slag, kastar material och använder sig av ett språk som inte anses vara okej inom förskolans verksamhet. Den första situationen inträffar i början av min arbetskarriär där mitt arbetssätt och förhållningssätt resulterar i att barnet sätts i utanförskap gång på gång. Den andra händelsen inträffar åtta år senare och resulterar istället i att barnet, med mitt stöd, ges möjlighet att själv hitta lugnet och återgå till den tidigare aktiviteten.       Syftet med uppsatsen är att undersöka mina frågeställningar med syfte att förstå vad det är som gör att dessa händelser får olika utgångar. För att fördjupa mig i det mest väsentliga i berättelserna använder jag mig av teorier som omfattar begreppen barnsyn, makt, förskollärarens profession, ansvar och kunskapsutveckling. Utifrån dessa begrepp, vrider jag och vänder på berättelserna och reflekterar kring dem utifrån de olika infallsvinklarna. Diskussionerna mellan teorin och händelserna lyfter fram mina synliga och dolda föreställningar, handlingssätt och kunskaper.      Att arbeta med barn i förskolan kräver både kunskaper och förmågor. Vilket också framkommer i denna essä. Bakomliggande visioner, tankar och kunskaper påverkar den vuxnes arbete med barnet. De tankar och den syn som finns om barnet kommer till uttryck i handlandet. Tillvägagångssättet bidrar till att barnet handlar kontrollerat eller gör motstånd.      Det är förskollärarens erfarenheter och kunskaper som är avgörande för hur det individuella barnet agerar. Kunskaper som innefattar förmågan att se till det individuella barnet och handla så att barnets egna förutsättningar och förmågor tas tillvara.       Denna essä visar också på hur viktigt det är att reflektera kring det som förskolläraren är med om, samtidigt som texten understryker betydelsen av att vara öppen för det okända. Genom reflektion ges möjligheten att se det som inte varit synligt och förstå situationen på ett nytt sätt. / This essay is about two situations where children challenge my role as an educator. The children in question dispenses blows, throw materials and use a language that is unacceptable within the preschool’s acitivities. The first situation occurs at the beginning of my work career when I am still a rookie. My acting and my attitude results in the child repeatedly being put in isolation. The second situation occurs eight years later. With my support, this child instead is being given the opportunity to find peace by himself and could thereby return to the previous activity.      This essay’s purpose is to investigate my questions with the aim of understanding why these situations result in different outcomes. To immerse myself in the most essential elements in the two situations, I use theories including the concepts of child vision, power, the preschool teacher’s profession, responsibility and knowledge development. Based on these concepts, I twist and turn from what I have experienced and reflect on them from the different angles. The discussions around the theory and from what have occurred, highlight my visible and hidden ideas, ways of acting and knowledge.      Working with children in preschool requires both knowledge and skills. That appears in this essay. Underlying visions, thoughts and knowledge affects the adult’s work with the child. The action reflects the educator’s thoughts and views. The approach leads to the child’s acting – either in a controlled manner or resisting.      It is the preschool teacher’s experiences and knowledge that is crucial for how the individual child acts. Knowledge that includes the ability to regard the individual child and thereby utilizing the child’s own conditions and abilities.      This essay also shows the importance of reflecting around the preschool teacher’s experiences. The essay also underlines the importance of being open to the unknown. Through reflection, the opportunity is given to see what has not been visible. The situation can be understood in a new way.