Individuals with brain injury are in need of speech and language therapy to improve impaired cognitive-communicative skills. Including significant communication partners (e.g., caregivers, spouses or parents) in intervention encourages carryover of skills practiced in therapy to natural communication contexts. Additionally, unimpaired partners benefit from training on how to communicate more effectively and and support the partner’s use of compensatory strategies for impaired cognitive skills. The objective of this multiple single case study was to evaluate the outcomes of a training program delivered to two dyads (Dyad B. and Dyad W.) composed of an adult with brain injury and an everyday communication partner. Participant dyads were recruited from a local brain injury support group. Training consisted of a four-week program during which participants received brain injury education, developed and monitored progress on goals, received instruction on communication strategies, and engaged in self-evaluation and role-play activities. Dependent variables were progress on individual goals, analysis of discourse variables, and the LaTrobe Communication Questionnaire. Treatment effects included a decrease in the amount of overlapping speech and an increase in the proportion of obliges and responses relative to comments for Dyad B., and increased deficit awareness and decreased conversation dominance on the part of the participant with brain injury for Dyad W. Results of the study showed that communication dyads affected by brain injury benefit from short-term training provided to both partners. / text

Bakgrund Sjuksköterskor ansvarar för att bedöma om en patient har smärta, vilket kan vara utmanande om patienten har svårt att kommunicera. För att bidra med mer kunskap kring detta uppfattades ett behov av att undersöka vad sjuksköterskor inom olika verksamheter har för erfarenheter kring att bedöma smärta hos dessa patienter och deras tankar kring smärtskattning som omvårdnadsåtgärd. Syfte Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter kring smärtskattning av patienter med nedsatt förmåga att kommunicera. Metod Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor inom olika verksamheter i Umeå och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Vi identifierade erfarenheter som sammanställdes inom åtta olika kategorier fördelade på fyra domäner. Centrala iakttagelser är att smärtskattning bör ske med välfungerande metoder och att smidiga rutiner för deras användning är viktiga. Det behövs mer kunskap om smärtskattning för att kunna komplettera de erfarenheter som finns. För att förbättra kvaliteten bör likaså hänsyn tas till nackdelar med alltför stela arbetssätt för att inte den personliga kunskapen och viljan ska gå förlorad. Likaledes behöver verktygen förbättras. Slutsats Smärtskattning är ett komplext ämne. Sjuksköterskorna som idag utför smärtskattning på olika sätt anser att välfungerande, enkla verktyg tillsammans med fungerande lokala rutiner kring deras användning skulle kunna förbättra omvårdnaden i många fall. / Background Nurses are responsible for pain assessment in patients, a challenging task if the patient has a communicative impairment. To contribute to more knowledge regarding the present situation we identified a need to study nurses’ experiences regarding assessment of pain among these patients, and their thoughts around pain assessment as a nursing method. Aim The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of pain assessment in patients with impaired ability to communicate. Method Semi-structural interviews were conducted with nurses within different health care settings in Umeå. They were interpreted using a qualitative content analysis. Results The analysis identified experiences within eight categories in four domains. A central observation is that assessment needs to be conducted with good quality methods and that smooth routines regarding there use is crucial. Deeper knowledge about pain assessment need to complement the nurses’ experiences to improve quality, as well as recognising disadvantages with too strict routines need to be taken into consideration. The assessment tools also need further development. Conclusion Pain assessment is a complex issue. Nurses that are practicing this today reflects the view that well functioning tools together with functional routines regarding their use could help improve nursing in many cases.

Studien fokuserar kommunikation mellan vuxna personer med grav förvärvad hjärnskada och deras närstående. Syftet är att med utgångspunkt från de närståendes berättelser beskriva hur kommunikationen manifesteras, samt att ge en teoretisk beskrivning av vilka faktorer som understödjer respektive motverkar kommunikationen. Elva gravt hjärnskadade personer ingår i studien. Orsaken till hjärnskadan är stroke, traumatisk hjärnskada eller syrebristskada. Personernas ålder varierar från 16 till 64 år vid skadetillfället. Samtliga har som en följd av hjärnskadan grava språkstörningar och kognitiva funktionshinder. Datamaterialet baseras på intervjuer och videofilm. Den teoretiska utgångspunkten är symbolisk interaktionism och den metod som används är grundad teori. Resultatet presenteras i en empiriskt grundad teoretisk modell för hur kommunikation hos studiens aktörer manifesteras. Kommunikationsmodellen innehåller kärnprocessen, kommunikationsnycklar. De öppnande nycklarna består av inledande och vidmakthållande faktorer, samt av den betryggande faktorn. Den senare får stor betydelse, utan den kommer inte kommunikationen till stånd. Resultatet diskuteras i förhållande till sociala kommunikationsteorier och begreppet kommunikativ kompetens. Teorin förväntas ge de närstående stöd i hur de förhåller sig i mötet med en person som har ett kommunikativt funktionshinder. / This study focuses on communication between adults with severe acquired brain damage and persons close to them. The purpose of the study is to describe, on the basis of accounts given by caregivers, the caregivers are referred to as relatives and personnel, how communication is manifested and to provide a theoretical description of the factors that facilitate or hinder communication. Eleven persons with severe brain damage are included in the study along with their caregivers. The brain damage has been caused by stroke, traumatic brain injury or lack of oxygen and in all cases has resulted in severe language impairment and cognitive disabilities. Age at time of injury varies from 16 to 64 years. The empirical material consists of interviews and video film. The theoretical framework applied is Symbolic Interactionism and the method used is Grounded Theory. The results are presented in the form of an empirically grounded theoretical model of how communication is manifested in the context of the study. This model comprises the core process and the communication keys. The keys are the introductory and maintaining factors as well as the confidence factor. The confidence factor has great significance; without it, communication cannot be established. The results are discussed in relation to theories of social communication and the term communicative ability. It is expected that application of the theory can make it easier for caregivers to interact with persons with severe communicative disability.