Bakgrund: Människor med funktionsnedsättning rapporterar i högre grad missnöje med omvårdnad och sjukvårdspersonalens förståelse för deras funktionsnedsättning. Många funktionsnedsättningar medför också kommunikationsnedsättningar vilket bidrar till svårigheter i vårdsammanhang. Då kommunikationen inte fungerar mellan patient och sjukvårdspersonal är det svårt att skapa en vårdrelation. Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva erfarenheter av kommunikationen mellan sjukvårdspersonal och patienter med komplexa kommunikationsbehov [CCN]. Metod: Studien är en litteraturöversikt där vetenskapliga artiklar har granskats. Till resultatet har nio artiklar analyserats och teman har identifierats. Resultat: Fyra teman som är kopplade till svårigheter med att kommunicera med människor med CCN lyfts fram i resultatet. Dessa teman är; kunskapsbrist, tid, anhörigvårdare och vårdrelation. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån syftet med stöd i ytterligare studier. Resultatet kopplas också till Travelbees teori om stegen till en mellanmänsklig relation och hennes syn på kommunikation. / Background: People with disabilities report greater dissatisfaction with care and with the medical staff’s understanding of their disability. Many disabilities also brings communication impairments which contributes to difficulties in health care contexts. When communication fails between the patient and health care professional, it is difficult to create a healthcare relationship. Aim: The aim of this study was to describe the experiences of communication between health care personal and patients with complex communication needs [CCN]. Methods: The study is a literature review where scientific reports have been analyzed. In the result nine articles were analyzed and themes identified. Results: Four themes related to difficulties in communicating with people with CCN are highlighted in the result. These themes are: lack of knowledge, time, carers and care relationship. Discussions: The results are discussed from the purpose of the aim with support in further studies. The result is also linked to Travelbees theory of stages of an interpersonal relationship, and her view of communication.

Introduktion/Bakgrund: Kommunikationen med patienten utgör en vital del i sjuksköterskans arbete och en förutsättning för god omvårdnad. Kommunikation mellan patient och sjuksköterska grundas på sjuksköterskans upplevelse och patientens delaktighet och sjuksköterskor möter patienter med intellektuell funktionsnedsättning i sitt dagliga arbete. Patienter med intellektuell funktionsnedsättning utgör en utsatt patientgrupp på grund av deras nedsatta förmåga att kommunicera och utgör en prioriterad grupp av inspektionen för vård och omsorg. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans upplevelser av kommunikation med patienter med intellektuell utvecklingsstörning och svår kommunikationsnedsättning. Metod: Litteraturstudien har genomförts med utgångspunkt i Polit & Becks (2017) nio steg. Litteraturen har sökts efter i databaserna Cinahl och PsycInfo, vilket genererade elva kvalitativa och en kvantitativ artikel. Artiklarna kvalitetsgranskades med Polit & Becks (2017) granskningsmall. Resultat: Analysen av datan resulterade i sex teman. Resultatet visar att sjuksköterskorna upplevde att de behövde en personcentrerad närmande, där kunskaper om patientgruppen och erfarenhet var grundläggande tillsammans med patientkännedom och samarbete med andra. Sjuksköterska upplevde tiden och användningen av kreativa sätt att kommunicera. som viktiga faktorer inom kommunikationen. Sjuksköterskor upplever även frustration, rädsla, tidsbrist och okunskap i kommunikationen. Balansgången mellan dessa upplevelser leder till emotionell trötthet och stress för sjuksköterskan.

Bakgrund Sjuksköterskor ansvarar för att bedöma om en patient har smärta, vilket kan vara utmanande om patienten har svårt att kommunicera. För att bidra med mer kunskap kring detta uppfattades ett behov av att undersöka vad sjuksköterskor inom olika verksamheter har för erfarenheter kring att bedöma smärta hos dessa patienter och deras tankar kring smärtskattning som omvårdnadsåtgärd. Syfte Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter kring smärtskattning av patienter med nedsatt förmåga att kommunicera. Metod Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor inom olika verksamheter i Umeå och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Vi identifierade erfarenheter som sammanställdes inom åtta olika kategorier fördelade på fyra domäner. Centrala iakttagelser är att smärtskattning bör ske med välfungerande metoder och att smidiga rutiner för deras användning är viktiga. Det behövs mer kunskap om smärtskattning för att kunna komplettera de erfarenheter som finns. För att förbättra kvaliteten bör likaså hänsyn tas till nackdelar med alltför stela arbetssätt för att inte den personliga kunskapen och viljan ska gå förlorad. Likaledes behöver verktygen förbättras. Slutsats Smärtskattning är ett komplext ämne. Sjuksköterskorna som idag utför smärtskattning på olika sätt anser att välfungerande, enkla verktyg tillsammans med fungerande lokala rutiner kring deras användning skulle kunna förbättra omvårdnaden i många fall. / Background Nurses are responsible for pain assessment in patients, a challenging task if the patient has a communicative impairment. To contribute to more knowledge regarding the present situation we identified a need to study nurses’ experiences regarding assessment of pain among these patients, and their thoughts around pain assessment as a nursing method. Aim The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of pain assessment in patients with impaired ability to communicate. Method Semi-structural interviews were conducted with nurses within different health care settings in Umeå. They were interpreted using a qualitative content analysis. Results The analysis identified experiences within eight categories in four domains. A central observation is that assessment needs to be conducted with good quality methods and that smooth routines regarding there use is crucial. Deeper knowledge about pain assessment need to complement the nurses’ experiences to improve quality, as well as recognising disadvantages with too strict routines need to be taken into consideration. The assessment tools also need further development. Conclusion Pain assessment is a complex issue. Nurses that are practicing this today reflects the view that well functioning tools together with functional routines regarding their use could help improve nursing in many cases.