Det är allmänt accepterat att lärare bör använda sig av evolutionsteorin som ett sätt att binda ihop undervisningen i biologi. Åtskilliga studier har dock påvisat att flertalet elever har missuppfattningar och föreställningar inom evolution som motverkar deras inlärning av evolutionsteorin. Det samma gäller för begreppsförståelse och konflikten mellan betydelsen av ett ord i vardagsspråket och i ämnesspråket. Tidigare forskning har också kartlagt att biologilärare inte alltid är medvetna om elevers svårigheter eller utformar en evolutionsundervisning som utmanar elevers begreppsförståelse. Denna kvalitativa studie som genomfördes med hjälp av intervjuer med sex olika lärare visar på samma mönster och pekar på några möjliga lösningar för att förbättra elevers förståelse för de evolutionära mekanismerna.  Samtidigt som det finns en stor samstämmighet bland de intervjuade biologilärarna kring begreppsförståelse, precis som i många andra ämnen, resonerar de olika om vilka delar som är viktiga i evolutionsundervisningen och varför. En del fokuserar mer på att lära ut innehållet enligt den lärobok som används medan en del förklarar mer om varför eleverna ska lära sig om evolution.  Som ett resultat av denna studie föreslås bland annat att undervisningen om evolution borde inledas så tidigt som möjligt för att i största möjliga mån minimera risken för att olika missuppfattningar och föreställningar kring evolution inte ska cementeras tidigt. I detta sammanhang bör också information kring ämneskunskap förmedlas vid överlämningarna från ett stadium till ett annat i grundskolan. Vidare föreslås att användandet av CoRe-verktyget implementeras i planeringen av undervisningen och att det införs som ett moment under VFU- arbetet för blivande ämneslärare. Det faktum att tid är en bristvara för lärare innebär att det sällan finns tid för egen reflektion. Därför måste arbetet med CoRe-verktyget schemaläggas på samma sätt som många skolor idag arbetar med kooperativt lärande.

This randomized, controlled study examined the effectiveness of two mentoring programs, child mentor relationship training (CMRT) and peer assistance and leadership (PAL®), on high school mentor empathic behaviors and child mentee behavior problems. Participants were 60 young, at-risk students (61.7% male; 38.3% Hispanic/Latino/a, 31.7% Caucasian, 21.7% African American, 8.3% biracial) and 30 high school students (53.3% male; 66.7% Caucasian, 26.7% Hispanic/Latino/a, 0.03% African American, 0.03% Asian). Mentors and mentees were randomly assigned to CMRT or PAL®, which was treatment as usual in the participating school district. Results from 2 (group) by 2 (time) repeated measures ANOVAs indicated compared to the PAL® treatment group over time, mentors in the CMRT group demonstrated statistically significant improvement in empathic behaviors with a large treatment effect, as rated by independent observers. Analysis revealed a moderate treatment effect with CMRT group mentee behavior problems, but the difference was not statistically significant between treatment groups over time. Further analysis revealed the CMRT group demonstrated statistically significant reductions in behavior problems from pre- to post-test with a very large treatment effect. Overall, findings support CMRT as a promising school-based intervention for at-risk young children that potentially increases school counselor efficiency.