Det valda temat för detta examensarbete berör hur sex lågstadielärares attityd till naturvetenskap påverkar det ämnesspecifika språkandet i deras NO-undervisning. Detta är av intresse eftersom Ulvsand (2015) hävdar att en klass som arbetat med ett ämnesspecifikt språkande med frekvent begreppsanvändning är mer förberedda för vidare studier än en klass som enbart arbetat med vardagsspråkande. Studien syftar till att undersöka hur lärares attityder till de naturorienterande ämnena påverkar begreppsanvändningen i NO-undervisningen samt hur lärarna uppfattar att deras attityder till de naturorienterande ämnena speglar sig i elevernas motivation till densamme. Undersökningen har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer, transkribering samt kategorisering av mina resultat. Arbetet utgår ifrån fenomenografisk teori och fokuserar på fenomenet NO-undervisning, studien utgår även ifrån hur lärare erfarar och uppfattar de naturorienterande ämnena vilket stämmer in på fenomenografins beskrivning (Marton och Booth, 2000). Resultatet visar en hög korrelation mellan upplevd självförmåga och goda ämneskunskaper, även en låg upplevd tillit till sin egen förmåga ledde till låga ämneskunskaper. Goda ämneskunskaper visade sig leda till ett så kallat begreppsrikt klassrum och låga ämneskunskaper visade sig leda till ett så kallat begreppsfattigare klassrum.

Tidigare forskning visar att det knappt finns forskning om vilken undervisningsform som lämpar sig för implementering för yngre elever i kemi. Frågan om att hitta en undervisningsmetod som ökar elevernas prestationer i kemi är en utmaning i det moderna skolsystemet. Fortsättningsvis visar forskning att laborationer inte var en lämplig undervisningsform som introduktion för ett naturvetenskapligt lärande i de lägre åldrarna, men det saknas gedigna empiriska bevis som stödjer detta påstående. Därför, i den föreliggande studien, undersöks laboratorie- och traditionella undervisningsmetoder på ämnet vattnets aggressionsformer. Denna studie involverade 50 deltagare som är grundskoleelever i årskurs 3. Data samlades in med ett för- och eftertest. Resultatet av denna studie visade ingen uppenbar skillnad i testpoängen mellan jämförelse- och experimentgruppen. Resultaten visade även att den laborativa undervisningsmetoden gav ett bättre utfall på elevernas förståelse på mikronivå. Till skillnad från experimentgruppen kunde den traditionella undervisningen nämna vattnets fasomvandlingar mycket mer än vad laboratorieundervisningen kunde. Avslutningsvis, visade studien ingen tydlig skillnad i testpoängen mellan jämförelse- och experimentgrupp. / Previous research shows that there is hardly any research on teaching methods suitable for implementation for younger students in chemistry. The issue of finding a teaching method that increases student achievement in chemistry is a challenge in modern school systems. Research shows that laboratory work was not a suitable form of teaching as an introduction to chemistry at younger ages, but there is a lack of solid empirical evidence to support this claim. Therefore, in the present study, the laboratory and traditional teaching methods are examined on the topic of water's state of matter. The research involved fifty participants that are primary school students in grade 3. Data was collected using a pre-test and post-test. The results also showed that the laboratory teaching method improved students' understanding at the micro-level. Unlike the experimental group, the traditional teaching could mention water phase transformations much more than the laboratory teaching could. The outcome of this study showed no evident difference in the test scores between the comparison and experimental groups.