De flesta barnen idag går i förskolan och inskolningen är första mötet mellan pedagoger, vårdnadshavarna och barnet. Forskning om förskola och pandemin visar att förutsättningar i förskolans verksamhet har förändrats på grund av restriktionerna. Där barn och pedagoger haft högfrånvaro, men även att pedagoger och vårdnadshavarna behövt hålla avstånd sinsemellan. Mot denna bakgrund är det av vikt att förstå hur relationsskapandet och samverkan mellan vårdnadshavarna, barn och pedagogerna sett ut under pandemin, eftersom det i Läroplanen för förskolan, Lpfö18 (2018) står att pedagogerna ska samarbeta med hemmet och skapa tillitsfulla relationer till vårdnadshavarna. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om pedagogernas erfarenheter av inskolningar under pandemin ur ett omsorgetiskt perspektiv. Tidigare forskning visar att det är en fördel att vårdnadshavaren är aktiv vid inskolningen eftersom pedagogerna får möjlighet att koncentrera sig på relationsskapandet till barnet, samt att vårdnadshavarna vill ha tydlig information vid skolstart. Studien grundar sig i kvalitativa semi-strukturerade intervjuer, som ljudinspelats med sex olika pedagoger som har erfarenheter av inskolning både innan, under och efter pandemin. Det insamlade empiriska materialet har sedan kategoriserats utifrån olika teman utifrån intervjupersonernas berättelser, där materialet analyserat med stöd av ett omsorgsetiskt perspektiv. Resultatet visar hur covid-pandemin påverkat inskolningen på olika sätt i förskolan. Tillexempel att relationsskapandet till vårdnadshavaren har blivit mer problematiskt, men även gjort att pedagogerna fått upp ögonen för nya inskolningsätt.