Bakgrund: Bland det värsta som kan hända företag är att få en going-concern varning eftersom det är en signal till intressenter om att företag inte tros överleva under en längre tidsperiod. Tidigare studier har studerat effekterna av en going-concern varning för företags intressenter och på kortsikt vad som händer med företag. Det gör att vi vill studera hur företag agerar för att undvika konkurs och likvidation och därmed överleva going-concern varning. Syfte: Syftet med studien är att förklara hur företag agerar för att överleva en going-concern varning med fokus på kommunikation. Vi kommer därför att skapa en modell. Metod: Studien har en forskningsansats som är deduktiv där vi tar avstamp från resursberoende teorin, institutionell teori och attribution theory. Den empiriska datan är av kvantitativ art och är insamlad via enkätundersökning samt en dokumentstudie av årsredovisningar. Slutsats: Vi har kommit fram till att en going-concern varning är en kris för företag. Företagen behöver identifiera relevanta intressenter vid en going-concern varning på grund av begränsade resurser. Identifieringen sker genom att studera om företaget innehar främst attributen makt och brådskande men även attributet legitimitet. För att företagen ska behålla en god relation till sina intressenter vid krisen behövs allmän och specifik kommunikation. För att hantera en going-concern varning och minska de negativa effekterna kan företagen använda sig av primär och sekundär kriskommunikationsstrategier. / Background: One of the worst things that can happen to a business is to receive a going-concern warning. That is due to the fact that a going-concern warning is a signal to stakeholders concerning the matter that it is a risk that the business will not survive the next twelve months. Earlier studies have examined the effects of a going-concern warning on the businesses stakeholders and what happens to companies in the short term. That has made us want to examine how business leaders act to avoid bankruptcy and liquidation and therefore survive a going-concern warning. Purpose: The purpose of our study is to explain how business leaders act in order to survive a going-concern warning. The focus of the study will be on communication. To fulfill this purpose we will construct a model. Method: The study has a deductive research approach with a base in resource dependence theory, attribution theory and institutional theory. The empirical data is of a quantitative nature and is collected through survey and a document study of annual reports. Conclusion: We have come to the conclusion that receiving a going-concern warning will be experienced like a crisis by companies. Due to scarce resources companies will need to priorities their stakeholder in order to keep the ones relevant to the survival of the business. Business leaders will identify relevant stakeholder by examining the presence of power, legitimacy and urgency in stakeholder-manager relationships. Companies will in order to keep a good relationship with their stakeholders communicate though information channels directed towards the public and specific stakeholders. To reduce the effects of a going-concern warning companies will use primary and secondary crisis response strategies.