Allt fler företag har idag insett värdet av att upprätthålla ett gott anseende. Trots denna insikt kan vi vanligtvis läsa nyheter om organisationer som fortsatter att begå misstag utifrån dess intressenter och omgivningens förväntningar. Dessa vanligt förekommande snedsteg kan bli ödesdigra för företag och försvåra dess framtida överlevnad, ifall de inte agerar direkt. Ett sorts agerande är kommunikation, som i en krissituation är organisationens hjälpmedel, dess livboj. Trots kommunikationens vitala roll har det i dagens läge inte säkerställts övergripliga rekommendationer för hur organisationer i differentierade krissituationer skall agera. Syftet med vår studie har varit att öka förståelsen för om det finns skillnader gällande hur företag lämpligen skall kommunicera under en krissituation och om lämpligheten varierar beroende på krissituationens förutsättningar. 100 framtida företagsledare, studenter vid tre av Sveriges universitet, medverkade i studien. Resultatet har visat att det finns skilda uppfattningar om vilken kriskommunikationsstrategi som anses mest lämplig. Resultatet indikerar att dagens krisdrabbade organisationer är i direkt behov av att analysera sin situation inför en implementering av kriskommunikationsstrategier. Resultaten ger även indikation om vilka kriskommunikationsstrategier organisationer skall använda med tillförsikt. Då en krisdrabbad organisation, allt som oftast, endast får ett försök till återställande av sitt anseende. Vid ett eventuellt misslyckande riskerar organisationen att förvärra sin situation ytterligare och långtgående konsekvenser kan då drabba organisationen.

Bakgrund: Bland det värsta som kan hända företag är att få en going-concern varning eftersom det är en signal till intressenter om att företag inte tros överleva under en längre tidsperiod. Tidigare studier har studerat effekterna av en going-concern varning för företags intressenter och på kortsikt vad som händer med företag. Det gör att vi vill studera hur företag agerar för att undvika konkurs och likvidation och därmed överleva going-concern varning. Syfte: Syftet med studien är att förklara hur företag agerar för att överleva en going-concern varning med fokus på kommunikation. Vi kommer därför att skapa en modell. Metod: Studien har en forskningsansats som är deduktiv där vi tar avstamp från resursberoende teorin, institutionell teori och attribution theory. Den empiriska datan är av kvantitativ art och är insamlad via enkätundersökning samt en dokumentstudie av årsredovisningar. Slutsats: Vi har kommit fram till att en going-concern varning är en kris för företag. Företagen behöver identifiera relevanta intressenter vid en going-concern varning på grund av begränsade resurser. Identifieringen sker genom att studera om företaget innehar främst attributen makt och brådskande men även attributet legitimitet. För att företagen ska behålla en god relation till sina intressenter vid krisen behövs allmän och specifik kommunikation. För att hantera en going-concern varning och minska de negativa effekterna kan företagen använda sig av primär och sekundär kriskommunikationsstrategier. / Background: One of the worst things that can happen to a business is to receive a going-concern warning. That is due to the fact that a going-concern warning is a signal to stakeholders concerning the matter that it is a risk that the business will not survive the next twelve months. Earlier studies have examined the effects of a going-concern warning on the businesses stakeholders and what happens to companies in the short term. That has made us want to examine how business leaders act to avoid bankruptcy and liquidation and therefore survive a going-concern warning. Purpose: The purpose of our study is to explain how business leaders act in order to survive a going-concern warning. The focus of the study will be on communication. To fulfill this purpose we will construct a model. Method: The study has a deductive research approach with a base in resource dependence theory, attribution theory and institutional theory. The empirical data is of a quantitative nature and is collected through survey and a document study of annual reports. Conclusion: We have come to the conclusion that receiving a going-concern warning will be experienced like a crisis by companies. Due to scarce resources companies will need to priorities their stakeholder in order to keep the ones relevant to the survival of the business. Business leaders will identify relevant stakeholder by examining the presence of power, legitimacy and urgency in stakeholder-manager relationships. Companies will in order to keep a good relationship with their stakeholders communicate though information channels directed towards the public and specific stakeholders. To reduce the effects of a going-concern warning companies will use primary and secondary crisis response strategies.

En kris kan drabba vilken organisation som helst, när som helst. Om krisen har orsakats av medlemmar inom organisationen, är det mycket troligt att organisationen även får genomgå en organisatorisk förtroendekris. Följande studie behandlar Féderation Internationale de Football Associations (Fifa:s) mutskandal som uppdagades våren 2015. I studien kommer Fifa:s retoriska uttryck och kriskommunikationsstrategier kring skandalen, samt deras pågående arbete för att återfå sitt förtroende att analyseras genom en kvalitativ metod. De analysverktyg som används i studien är dels en anpassad version av Bröms, Gelang och Mrals retoriska analysmodell, samt Coombs rekommendationer över krisstategier. Materialet är insamlat från Fifa:s egna mediekanaler och består av den presskonferens som Fifa genomförde i samband med skandalen, samt nio stycken pressmeddelanden som publicerades mellan 2015-2018. Studiens resultat visar att Fifa under presskonferensen förminskar sin inblandning i krisen och anser sig själva vara det främsta offret. De ger inte någon offentlig ursäkt, utan menar snarare att deras ledning varit helt ovetande om att mutor och korruption har försiggått. Däremot visar resultatet att Fifa:s bemötande av krisen skiljer sig något i deras pressmeddelanden. Detta då Fifa hade bytt ut sin högsta ledning vid tiden då dessa publicerades, och istället påbörjat arbetet mot en ny och förbättrad organisation. Fifa anser sig fortfarande vara offer i deras pressmeddelanden, till viss del, men tar däremot ansvar för krisen och inser att det är Fifa:s organisationskultur och struktur som måste förändras till att bli mer öppen och tillgänglig för alla, för att kunna fortsätta utveckla fotbollen. / A crisis can affect any organization at any time. If the crisis has been caused by members of the organization, it is very likely that the organization may also undergo an organizational crisis of confidence. The following study is about Féderation Internationale de Football Associations (Fifa’s) scandal that was discovered in the spring of 2015. In the study, Fifa's rhetorical expression and crisis strategies around the scandal, as well as their ongoing work to regain their confidence, will be analyzed through a qualitative method. The study's analysis tool consists of a custom version of Bröms, Gelang and Mral’s rhetorical analysis model, as well as Coomb's recommendations on crisis strategies. The material analyzed in the study is collected from Fifa's own channels and consists of a press conference, which was Fifa's first public statement during the scandal, and 9 statements published on their own website between 2015-2018. The result of the study shows that during the press conference, Fifa reduces their involvement in the crisis and considers themself to be the primary victim. They do not give any public apology, but rather say that their management has been completely unaware that bribery and corruption have occurred. However, the result shows that Fifa’s handling of the crisis response differs slightly in their statements, this because Fifa had replaced the management by the time their statement were published, and started work on a new and improved organization. Fifa still considered themselves to be a victim to some extent in their statements, but they did take responsibility for the crisis and realized that it is Fifa's organizational culture and structure that must be changed to become more open and accessible to everyone, in order to continue developing football.