Vi hade ett intresse av att se om vi med hjälp av den realistiska livsformsanalysen kunde få fram vilka livsformer våra deltidsbrandmän lever och hur de hanterar balansen mellan ordinarie arbete, arbetet på Räddningstjänsten och sitt övriga liv. Vi ville på så vis få en ökad förståelse för deras ”livspussel” och varför man väljer att vara deltidsbrandman.  Livsformsanalysen löper som en röd tråd genom hela vår uppsats då den belyser hur olika människors vardag kan te sig. Alla har en egen definition på vad ”det goda livet” innebär och vilka medlen är för att nå dit. Genom att ta hjälp av de strukturella livsformer som idag levs i vårt västerländska samhälle, kan vi lättare se orsaker till de handlingar och drivkrafter som ligger bakom varför människor gör de val som de gör. Våra sex kvalitativa intervjuer genomfördes på tre av Räddningstjänstens stationer i Värmland. Vi valde tre kvinnor och tre män för att se om vi kunde få fram eventuella skillnader eller likheter. Vi kom fram till att våra deltidsbrandmän lever varierande livsformer och att männen lever mer arbetarlivsformen medan kvinnorna lever mer karriärens livsform. Det är vanligt att leva en blandning mellan två eller flera livsformer, en så kallad blandform. Vi kan också i vår studie se att alla våra brandmän lever lite olika varianter av blandformer.   ”Livspusslet” för våra brandmän skiljer sig från person till person oavsett om de lever samma livsform. Detta beror på var man befinner sig i livet och hur mycket tid man spenderar på de tre delarna familj, arbete och egen tid.

Myndigheten för samhälle och beredskap (MSB) är den myndighet som på central nivå ska verka för och utveckla förmågan till effektiva räddningsinsatser. I dess uppgift ingår att stödja räddningstjänsterna med information, utbildning och övningsverksamhet. På kommunal nivå svarar kommunerna inom sitt geografiska område och insatserna utförs av räddningstjänsten. Anställda inom räddningstjänsten består av både heltidsanställda brandmän och räddningspersonal i beredskap (RiB), det som tidigare kallades för deltidsbrandmän. RiB är den vanligaste typen av anställningar på mindre tätorter. Att rekrytera in RiB har blivit ett problem och en utmaning för kommunerna då människor inte längre bor och arbetar på samma ort. Kan kommunerna inte rekrytera in personal får de svårt att upprätthålla den beredskap som de enligt lag är skyldiga att ha. De personer som väljer att bli RiB är beroende av att huvudarbetsgivare godkänner detta. Här kan man se att det skett en minskning inte bara bland de privata företagarna utan även bland de offentliga arbetsgivarna. Syftet med vår undersökning är att få RiB:s perspektiv på hur kompetensförsörjningen till räddningstjänsten ska se ut i framtiden. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ undersökning i form av intervjuer. Våra respondenter är 13 RiB-anställda som har arbetat i räddningstjänsten mellan 1 och 30 år och är i åldrarna 20-58 år. De arbetar på fyra olika brandstationer någonstans i Sverige och det gemensamma för alla fyra stationer är att de är belägna på mindre orter. Vi har analyserat vårt intervjumaterial och kopplat det till våra teorier. Resultatet visar att respondenterna är medvetna om problemet med att bemanna upp brandstationer på mindre orter och de har många idéer kring en möjlig lösning på problemet. De ser dock fortfarande ljust på framtiden, att RiB på ett eller annat sätt kommer att finnas kvar. / The Swedish Rescue Agency is the central authority body that shall promote and develop the capacity for effective emergency and rescue work. Within its responsibility is support to the rescue crews with information, education and training development. The council is responsible for rescue and emergency services within council boundaries. Employees with emergency services consist of both of full-time firemen and standby rescue crew. They used to be called part-time firemen and are known today as standby rescue crew. The standby crews are most commonly employed in smaller villages.  Recruiting standby rescue crew has always been a problem and a challenge for small councils due to the fact that there are less people to choose from that work and live in the same place. This creates a problem of having enough staff there required by law. People who choose to become part-time firemen are dependent on their main employees to approve their needs as part-time firemen. Due to private and public employees being less tolerant to the needs required to be part-time firemen there has been a reduction in their numbers. Our main purpose is to get the standby rescue crews perspective on how the emergency services can recruit employees in the future.  We have chosen to use a qualitative study in the form of interviews. Our respondents are 13 part-time firemen that have worked as rescue crews between 1 and 30 years and are aged between 20 to 58. They work in four different fire stations throughout Sweden and have in common that they are all placed in small communities. We have analyzed our interviews and linked them to our theories. The result shows that the respondents are aware of the problems of having enough crew at the stations in smaller communities and they have many ideas for a possible solution to the problems. They are feeling positive that standby crews will be around in the future in one form or another.