Syftet med avhandlingen är att undersöka den sammantagna livssituationen för ett begränsat urval individer (en primär kohort av 19 män och en utökad kohort av ytterligare 42 män, det vill säga totalt 61 män) i ett familjesammanhang. Det handlar närmare bestämt om att så långt källorna tillåter söka kvalitativt förstå och karaktärisera socioekonomiska villkor, familjeliv och hälsa, såsom de gestaltar sig i den vardagliga livsföringen och i relation till den specifika tiden och den lokala stadsmiljön. Gemensamt för dessa utvalda individer är att de företrädesvis tillhörde det undre samhällsskiktet och flyttade till staden under början av 1800-talet, innan inflyttningen till städerna blev fri. I denna skärningspunkt mellan individen och den yttre omgivningen undersöks såväl möjligheter som begränsningar, händelser och handlingar med ett mikrohistoriskt angreppssätt. I syftet ingår således också att gestalta själva det lokala samhället i förändring och dess förhållande till nya invånare och grupper, för att ge underlag för fortsatt forskning kring social förändring. Vidare karaktäriseras den utökade kohorten i förhållande till stadens demografiska profil. Studiens huvudmaterial utgörs av kyrkböckerna, det vill säga husförhörslängder, födelse- och dödböcker samt vigsel- och flyttlängder. Detta material kompletteras med ett flertal andra källor såsom sjukhusjournaler, saköreslängder, fattigvårdens protokoll, bouppteckningar, landshövdingens femårsberättelser, sockenstämmoprotokoll och lokala tidningar i syfte att få en så bred bild som möjligt. Individerna följs genom sina livskurser i staden under flera decennier och analyseras i nära kontakt med den lokala kontexten. Det senare innebär också en analys av de lokala auktoriteternas syn på och hantering av inflyttningsfrågan i staden under 1800-talets första hälft, det vill säga innan inflyttningen till staden, eller landsbygdens socknar, blev fri 1847. Staden var inte redo för detta arbetsfolk som valde att bo kvar där och skaffa familj. Det var ett ovanligt val, sett i förhållande till migrationsmönstret, och de gjorde det på eget bevåg, det vill säga de bosatte sig utanför husböndernas hushåll och tog därmed risken att inte få ett patriarkalt beskydd. Fattigvården tog också formellt avstånd från dessa arbetsfolkfamiljer och sökte hindra deras inträde i staden. Det visar sig i flera fall att fattigvården agerade utan lagligt stöd då de försökte fatta beslut kring inflyttning baserat på framtida försörjningsprognoser och antal barn i familjen att föda. Överhuvudtaget var dock stadens inflyttningsrestriktioner hårdare på pappret än de var i verkligheten. Relativt få fall blev ovillkorligen nekade inflyttning och de flesta som prövades individuellt fick flytta in med villkoret att de kunde visa försvar och/eller borgen. Staden var på så vis kluven inför arbetsfolket på ett sätt som tolkas som typiskt för den förändring som låg i tiden. Borgarna behövde det unga, ogifta tjänstefolket som arbetskraft men ville inte behålla det i staden när det skulle bilda familj. Männen i kohorterna, och deras familjer, behövde för sin del finna en ny plats att stadga sig på när landsbygdens möjligheter till försörjning började sina. Livet i staden blev för många av dem ett liv mitt emellan två samhällen. Det karaktäriserades, för många, av en svår försörjningssituation med inslag av en dold ekonomi men med sämre förutsättningar än på landsbygden och där till exempel tiggeriet troligen spelade en betydande roll. Det innebar ett begynnande arbetarliv men baserat på en mager lön som egentligen skulle räcka till en person, snarare än fem-sex stycken. Männens livsföring var i många fall tärande och de fick ta del av det ”urbana straffet” i form av hög dödlighet i den sena medelåldern. Nöden spred sig inom familjerna. Arbetsfolket i staden blev en länk mellan torparlivet och arbetarlivet. Många familjer bodde tillfälligt utökade och hyste släkt och familjemedlemmar utanför kärnfamiljen, vilket tolkas som ett sätt att tackla en svår situation. Genom sina livsval medverkade dessa individer till en betydande social förändring. / The purpose of the dissertation is to investigate the overall living situation for a selected group of individuals(one primary cohort of 19 men and one extended cohort of another 42 men, i.e. a total of 61 men) in a familycontext. This means, as far as the sources allow, trying to qualitatively understand and characterise socioeconomicconditions, family life and health, as it appears in the everyday life and in relation to the specifictime and the local urban environment. These individuals mainly belong to the lower social strata and havemoved to Linköping in the early 19th century before the regulations made it free to move into town. Possibilitiesand limitations, as well as events and acts are investigated in the intersection between individual and theenvironment, from a micro-historical point of view. In the purpose is thus also included to picture the localsociety in change and its relation to newcomers, as a foundation for further research regarding social change.Furthermore, the extended cohort is characterised from a micro-demographic perspective. The basic sources for this study are church books, i.e. records of catechetical meetings, records of births and deaths, records of weddings and migration. These sources are completed by several other sources like hospital records, records of fines, the chronicles of the county governor, records of the parish assembly and poor relief committee and the local newspapers, to get as rich a picture as possible. The individuals are followed throughout their life courses in town for several decades and are analysed in close connection to the local context. The latter also means that the local authorities are analysed in regard to their attitude and policy towards the migrants to town during the first half of the 19th century, i.e. before the 1847 legislation made migration free in the country. The town was not yet ready for these labourers who chose to stay there and start a family. They did thison their own responsibility, i.e. they settled outside the master´s household and risked being without thepatriarchal protection. The poor relief committee in town also rejected these families and tried to prevent theircoming into town. It is shown that the poor relief committee sometimes acted without legal support when ittried to make decisions regarding migration, based on estimated future incomes and the amount of children tofeed. Overall, the migration restriction was stricter in writing than it was in reality. Relatively few people weredenied access to the town and most who were tried individually got permission to move in on condition thatthey could show that they hade an employment and/or a personal guarantee. In this sense, the town was dividedin its attitude towards the servants and labourers in a manner typical of the situation. The burghersneeded the young, unmarried servants as labour force but were not interested in their staying in town to startfamilies. The men in the cohorts, and their families, on the other hand needed to find a new place to settlewhen the countryside ran out of opportunities. The life in the town became, for many of them, a life betweentwo societies. It was characterised by a constant struggle to support oneself, with a strain of a hidden economywhere for example begging was most likely important. This also meant a labourer´s life but with a meagresalary, sufficient only for one person, not for five or six. Many of the men in the cohorts were struck by the“urban penalty” with high mortality in late midlife. These labourers became a link between the crofter´s lifeand the labourer´s life. Many families were temporarily extended when they housed relatives and familymembers beyond the nuclear family and this is interpreted as a way of handling a tough situation. By their lifechoices these men and families contributed to an important social change.