För att ett gemenskapsvarumärke ska kunna registreras krävs att märket uppfyller kravet på särskiljningsförmåga och därmed tillåts inte märken som endast är beskrivande att registreras. Deskriptiva varumärken anses inte kunna särskilja varor och kan därför inte uppfylla varumärkets grundläggande funktion, förmågan att ange ett kommersiellt ursprung. Vidare ska inte beskrivande termer kunna förbehållas enskilda näringsidkare eftersom det finns ett frihållningsintresse beträffande sådana beteckningar. Det är emellertid inte alltid helt enkelt att avgöra om ett figurmärke innehållande deskriptiv text bör anses uteslutande beskrivande eller ej. Logiskt sett ligger det nära till hands att utgå från att sådana märken bör tillåtas registrering i större mån än motsvarande ordmärken. Uppsatsens primära syfte är därför att utreda i vilken utsträckning det är möjligt att registrera gemenskapsfigurmärken delvis bestående av deskriptiva komponenter samt om det är möjligt att dra några slutsatser om särskiljningsförmågans nedre gräns i detta avseende. Utifrån en granskning av drygt 300 OHIM-fall kan jag konstatera att det under vissa omständigheter är möjligt att registrera beskrivande figurmärken, trots att korresponderande ordmärken säkerligen skulle ha nekats registrering. Deskriptiva figurmärken tycks dock endast undantagsvis beviljas registrering och i praktiken framstår det som att OHIM bedömer om ett figurmärke till störst del kommer att uppfattas som beskrivande, snarare än om det endast kommer att uppfattas på så vis. I regel verkar det krävas ”något extra” för att ett deskriptivt figurmärke ska tillåtas registrering, som ett visst mått av fantasifullhet, kreativitet eller åtminstone godtycklighet. Beträffande särskiljningsförmågans nedre gräns förefaller det sig inte möjligt att ange mer specifikt vad som krävs för att en deskriptiv text ska kunna varumärkesregistreras som en del av ett figurmärke, vilket bl.a. beror på att registreringsärenden oundvikligen präglas av ett visst mått av subjektivitet. Med det sagt går det ändå att skönja vissa egenskaper och faktorer som tillmäts stor vikt i registreringssammanhang.

Syftet med uppsatsen var att undersöka om människors intentioner att donera pengar påverkas av deskriptiva normer. Följande hypoteser användes: 1) Både sociala närhetsnormer (du agerar som personer du känner samhörighet med gör) och provinsiellas normer (du agerar efter de lokala normer som gäller för platsen du befinner dig på) ökar människors intentioner att donera till välgörande ändamål jämfört med ett standardförfarande där välgörenhetsorganisationen enbart signalerar altruistiska ideal och 2) Sociala närhetsnormer leder till starkare intentioner att donera jämfört med provinsiella normer. En kvantitativ metod har använts, instrumentet var ett självskattningsformulär. Etthundraåttio personer, deltog i studien och blev således tilldelade ett av experimentets tre villkor (social närhetsnorm, provinsiell norm, eller standard villkor). Den provinsiella normen bidrar till en högre frekvens av donationer än standardförfarandet och det sociala närhetsvillkoret. Slutsatsen är att välgörenhetsorganisationer kan ha nytta av att ta hänsyn till och använda sig av provinsiella normer vid insamlingar. / The aim of this study was to examine whether people´s intent to donate money is influenced by descriptive norms. Our hypotheses were as follows: 1) Both the social closeness norm (you behave as people close to you do) and the provincial norm (you behave as the local norms of the location where you are at prescribe) increase people´s self-reported intent to donate money to charity compared to the control group where the welfare organisation only try to activate your altruistic ideals and 2) Social closeness norms induce a stronger intent to donate money compared to provincial norms. A qualitative method has been used and the instrument was a self-report questionnaire. One hundred eighty people participated in the study and were thereby given one of the tree conditions (social closeness norm, provincial norm, or the standard condition). The use of provincial norms leads to a higher donation frequency than the standard condition and the social closeness condition.

Denna studie undersöker hur adversativa och deskriptiva betydelserelation markeras i satser och hur manuella och icke manuella signaler används för att markera dess betydelserelationer i det svenska teckenspråket. Olika områden i denna studie belyses för att de har betydelse för markering av adversativa och deskriptiva betydelserelationer och kan påverka för hur vi markerar tecken och icke-manuella signaler i teckenspråkssatser: teckenrummet, icke manuella signaler och ordföljd som kan variera. Det visar att det är både tecken och icke-manuella signaler som markerar de två betydelserelationerna beroende på kontexten i teckenspråkstexter. När man använder markörer för betydelserelationer så används tecknen i sina grundformer. Det kan också finnas några teckenvarianter på ett tecken. Tydliga markörer med icke-manuella signaler för betydelserelationer är blickriktning, upphöjda eller nerdragna ögonbryn och ögon som är uppspärrade eller kisande. Placering av tecken i teckenrummet kan betraktas som en markör. / This study examines how adversative and descriptive semantic relations is marked in sentences and how signs and non-manual signals are used to mark these important relations in Swedish Sign Language. Different areas of this study are highlighted because they are significant and may influence how we select sign and non-manual signals in sentences of sign language: sign space, non-manual signals and word sequence that can vary. It is shown that both sign and non-manual signals that mark the two semantic relationships depend on the context of the sign language text. When one uses markers for semantic relations, the signs are being used in its basics forms. There can also be phonological variants of one sign. Clear markers with the non-manual signals for meaning relationships are eye gaze, raised or furrowed eyebrows, and eyes that are widened or squinting. Placement of signs in the space can be regarded as a marker.