Vid en olycka eller då någon blir allvarligt sjuk är det idag naturligt att ambulans tidigt tillkallas för att förmedla hjälp. Den som är uppenbart drabbad, det vill säga den skadade, får givetvis i första hand hjälp och behandling. I denna studie riktas dock fokus mot dem som står kring patienten och som också kan räknas som drabbade, nämligen de närstående, som kan vara i kris. Inom ambulansverksamheten runt om i landet finns det personer som, av kollegor, anses vara skickliga på att möta just närstående i kris. Syftet med denna studie är därför att beskriva hur ambulanspersonal möter närstående i kris för att skapa det goda mötet.Genom att göra sex intervjuer undersöktes hur dessa skickliga personer gör när de möter närstående i kris. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.Resultatet visade att när informanterna möter närstående i kris börjar de med att ta en tydlig kontakt med de närstående. De är tydliga i sin information och informerar kontinuerligt om vad som hänt och kommer att hända med patienten. De är också lyhörda för de närståendes behov och anpassar sig efter situationen. Informanterna lämnar möjlighet för de närstående att senare få stödsamtal. Informanterna är medvetna om sin unika möjlighet att ge stöd då de varit på hämtplatsen och där kunnat ta in intryck som personal inne på sjukhuset omöjligt kan ha tagit del av.Informanterna menar att det viktigaste i ett gott möte med närstående är att bara finnas där, utan att göra något speciellt. Men resultatet visar också att informanterna har ett stort intresse för ämnet och tycker det är viktigt. De värnar om att de närstående verkligen får den hjälp de behöver. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård