Anyone can end up in a legal dispute. Costs often arise in connection with a legal dispute. The main rule under current legislation is that it is primarily private legal insurance that covers the costs. Alternatively, legal assistance may be required from the state. Legal aid is a social protection that seeks to provide assistance to those who are otherwise unable to attend to their legal affairs. For the right to legal aid, certain conditions must be fulfilled, among other things, the applicant's income must not exceed SEK 260,000 per year. The amount was set by law change in 1999 when an increase in the income limit was implemented, but since then no adjustment has been made. So it has been unchanged for over 20 years! At that time, about 80 percent of the population had the right to legal aid in accordance with the income threshold. Today, the corresponding amount of the population is 36 percent. In the preparatory work to the Legal Aid Act, it is alleged that the income limit would be revised every three years and that it should not be set so low that legal aid only came to help the poorest. At present, the most disadvantaged in society are covered and then there are the rich who can afford a court process themselves. When the large middle group, the majority of ordinary income earners, is excluded, the principle of everyone's equality before the law can also be called into question. The purpose of legal aid is that it should act as a kind of outermost safety net, which can be summed up by the fact that legal aid is currently the only safety net for some but will not be available to others.

Syftet med denna studie har varit att undersöka den diskursiva konstruktionen av ekonomiskt bistånd som yttersta skyddsnät inom ramen för handläggning och bedömning. För att besvara syftet har gruppintervjuer med handläggare på ekonomiskt bistånd genomförts. Vid intervjuerna har tre vinjetter presenterats som handläggarna fått möjlighet att diskutera. I uppsatsen används Laclau och Mouffes diskursteori som teori och analysmetod. Vår studie visar på konstruktioner av ekonomiskt bistånd som det yttersta skyddsnätet i form av tre diskurser; diskursen om ett yttersta skyddsnät då alla andra möjligheter är uttömda, diskursen om ett yttersta skyddsnät mot någonting samt diskursen om ett yttersta skyddsnät när andra välfärdssystem brister. Vi har identifierat den första diskursen, med betoning på klientens skyldigheter och egna ansvar, som hegemonisk. I den andra diskursen betonas klientens rättigheter och hjälpbehov samt handläggarnas ansvar för den enskilde. I den tredje diskursen ligger fokus på kommunens yttersta ansvar för sina invånare när andra välfärdssystem brister. Det finns en motstridighet mellan diskurserna, vilket får konsekvenser för biståndshandläggarna i form av ett komplicerat arbete. Studien visar på variation mellan kommunerna i de diskursiva konstruktionerna, frågan om att stå till arbetsmarknadens förfogande, förmildrande omständigheter samt innebörden av nöd & kris. Variationerna leder till en osäkerhet för den biståndssökande avseende utfallet på ansökan om ekonomiskt bistånd. Vår studie visar på potentiella brister i välfärdssystemet och i organiseringen av ekonomiskt bistånd. Vi anser därför att ekonomiskt bistånd kan behöva reformeras i grunden.