Diabetes typ 1 är en av de vanligaste kroniska sjukdomar hos barn. När barnet insjuknar i diabetes är det föräldrarna som bär huvudansvaret för behandlingen vilket är påfrestande för föräldrarna både fysisk och psykiskt. Föräldrarna uttrycker behov av stöd men kunskapen är begränsad om vad föräldrar upplever som stöd. Syftet med studien är att beskriva upplevelser av och önskemål om stöd för föräldrar till barn med diabetes typ 1. För att besvara syftet genomfördes intervjuer med 10 föräldrar. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo & Kyngäs modell och resulterade i två huvudkategorier: “Stödet från professionella” och “Stödet från omgivningen”. I resultatet framkommer vidare betydelsen av stödets tillgänglighet, vilka vårdpersonalens egenskaper som upplevs som stödjande, vikten av hur kunskap sprids, betydelsen av medicinsk-teknisk kompetens hos vårdpersonalen samt vikten av känslomässigt stöd föräldrarna får. Stödet av omgivningen diskuteras kring närståendestöd och stöd i skolan och barnomsorg samt möjlighet till föräldrastöd genom att träffa andra föräldrar. Sammanfattningsvis kan denna nya kunskap ligga till grund för en utveckling av sjukvårdens insatser genom att uppmärksamma föräldrarnas psykologiska behov av stöd. Att förebygga psykisk ohälsa bland föräldrar påverkar barnets behandlingsresultat positivt, något som verkar för den hållbara utvecklingen i sjukvården.

Bakgrund: Typ 1-diabetes en av de vanligaste, svåra kroniska sjukdomarna bland barn och ca 8000 barn i Sverige är drabbade. Vid insjuknande får barnen kontakt med tvärprofessionella diabetesteam, en kontakt de behåller till 18 årsdagen. Det finns flera fördelar med teamarbete och de tvärprofessionella teamen uppskattas av både personal, patienter och anhöriga. Teamets kompetens och sammansättning har en stor betydelse kring vården för familjerna. Motiv: Målet är att bidra med en ökad förståelse av det stöd tvärprofessionella team kan bidra med samt eventuellt finna förslag på utvecklings- och förbättringsarbete inom diabetesvården. Syfte: Syftet med studien är att belysa föräldrars upplevelse av stöd från tvärprofessionella diabetesteam. Metod: En kvalitativ intervjustudie. Resultat: Föräldrarnas erfarenheter av diabetesteamets stöd genomsyrades av positivitet, men visade även en viss brist på föräldrastöd. Intervjuernas resultat mynnade ut i 3 huvudkategorier; ”Stödjande relation”, ”Stöd i lidande” och ”Stöd i vardagen”. Konklusion: För att möta upp föräldrarnas behov av stöd krävs en förändring kring diabetesteamens arbete. En mer individanpassadomvårdad, där även föräldrars psykosociala behov inkluderas vilket gynnar hela familjen. / Background: Type 1-diabetes is one of the most common, severe chronic diseases among children and about 8000 children in Sweden are affected. When the children get sick, they get in touch with interprofessional diabetes team, a contact they keep until their 18th birthday. There are several benefits to teamwork and the interprofessional teams are appreciated by staff, patients, and relatives. The team’s competence and composition are of great importance in the care of the families. Motive: The goal is to contribute with an increased understanding of the support that interprofessional teams can contribute with and possibly find proposals for development and improvement work in diabetes care. Aim: The aim of the study is to find out parent’s experience of the support from the diabetes team.Methods: A qualitative interview study.Result: The parent´s experiences of the diabetes team´s support was permeated by positivity, but also showed a certain lack of parental support. The results of the interviews resulted in 3 main categories: “Supportive relationship”, “Support in suffering” and “Support in everyday life”.  Conclusion: To meet the parent´s need for support, a change in the work of the diabetes team is required. A more individualized care, where parent´s psychosocial needs are also including, which benefits the whole family. / <p>Presenationen genomfördes via zoom, anordnad av Instutionen för omvårdnad, Umeå Universitet</p>