The writings of Yuk Hui, bringing together technical and philosophical insights, provides new theory for the digital, something desired by many in archival research. The aim of this study is to assess the use of Hui’s theories on digital objects and web ontologies as a unifying theory for archival studies, looking at the concept of digital records in particular. Two types of ontology are needed in order to understand digital objects according to Hui: (1) ontologies which relates to the technical language and hierarchies of knowledge representation, like metadata; (2) Ontology, which is the question of Being in the tradition of Heidegger’s phenomenology, the understanding of what it is to be in the world. Both of these ontologies are needed to account for the nature of the digital object. Further, digital objects are produced and constituted through their relations, which can be divided into discursive (technical and logical) and existential (the understanding of being in the world) relations. Digital objects must be approached both as technical formal entities, and as beings in the world. The first register is common, the second – more existential approach – is rarely applied. Using a metatheoretical and hermeneutic method, different conceptions of digital records are discussed, in order to find commonalities and possibilities in relation to Hui’s theory. The digital record as: a process of becoming, information as affordance, context, temporality and evidence are all related to and structured through the application of Hui’s perspective.   The thesis ends with the contribution of a possible redefinition of digital records: A digital record is constituted and concretised as material by discursive and existential relations, that taken together function as a persistent representation. Further, Hui’s digital object theory is suggested as a structuring and unifying theory. In relation to digital records Hui’s theory on digital objects can function as a metatheoretical measure, and a method of critical reading. / Yuk Hui för samman tekniska och filosofiska perspektiv och erbjuder ny teori för det digitala, något som ofta efterfrågas inom arkivvetenskapen. Syftet med denna studie är att applicera Huis teori om digitala objekt och webontologier som en förenande teori för arkivstudier, specifikt i förhållandet till konceptet digitala records. Två typer av ontologi behövs för att förstå digitala objekt enligt Hui: (1) ontologier som relaterar till tekniskt språk och hierarkiska kunskapsrepresentationer, så som metadata; (2) Ontologi som frågan om varat i fenomenologen Martin Heideggers bemärkelse; förståelsen av vad det är att vara i världen. Båda dessa ontologier behövs för att redogöra för det digitala objektets natur. Vidare produceras och konstitueras digitala objekt genom sina relationer, som kan delas upp i diskursiva (tekniska och logiska) och existentiella (förståelsen av att vara i världen) relationer. Digitala objekt måste förstås både som tekniska formella entiteter och som varelser i världen. Det första perspektivet är vanligt förekommande medan det andra – mer existentiella förhållningssättet – sällan tillämpas. Med hjälp av en metateoretisk och hermeneutisk metod diskuteras olika föreställningar om digitala records för att hitta likheter och möjligheter i relation till Huis teori. Digitala records som: en process av tillblivande, information som affordance, kontext, temporalitet och bevis är koncept som relateras och struktureras genom tillämpningen av Huis perspektiv.   Uppsatsen bidrar med en möjlig omdefinition av digitala records: Ett digitalt record konstitueras och konkretiseras som materiellt genom diskursiva och existentiella relationer vilka, tillsammans, fungerar som en ihållande representation. Vidare framhålls Huis teori för digitala objekt som en strukturerande och förenande teori. I relation till digitala records kan Huis teori om digitala objekt fungera som ett metatoretiskt mått och en metod för kritisk läsning.