Abstrakt På morgonen 22 mars 2016 gjorde sig den jihadistiska terrorismen återigen påmind i Europa. Två snabbt på varandra följande dåd skakade om Bryssel – och Europa. 35 personer miste livet och dåden kom enligt medierapporteringen inte som en överraskning. Terrororganisationen Islamiska staten (IS), med det territoriella målet att återskapa det historiska Bagdadkalifatet, tog snabbt på sig dåden. Dessa dåd är bakgrunden till denna uppsats i vilken jag undersöker hur den svenska mediediskursen om terrorism konstrueras och hur diskursen korrelerar med hotsamhället, politics of fear och culture of fear. Denna formulering fungerar som uppsatsens primära frågeställning medan skillnaden mellan den amerikanska diskursen och den svenska är uppsatsens sekundära frågeställning. Uppsatsens syfte är att lämna ett bidrag till dels den svenska forskningen om terrorism, dels den svenska forskningen om hotsamhället, culture of fear och politics of fear – samt hur dessa fenomen konvergerar. Undersökningens metod är diskursanalys där Richard Jacksons (2005) diskursanalys av hur de amerikanska politikerna och ämbetsmännen konstruerade diskursen om ”the war on terrorism” fungerat som utgångspunkt. Empirin utgörs av 36 nyhetsartiklar från Aftonbladet (pappersupplaga), Dagens Nyheter (pappersupplaga) och Sveriges Television (webb). Empirin inhämtades från det datum respektive medium inledde sin rapportering, fram till dess att det uppstod en mättnad i materialet där mönster kunde urskiljas. Diskursen visar att terrorismen och dess hot har normaliserats och blivit en del av den europeiska vardagen. Denna konstruktion är tydligt influerad av en politics of fear- och culture of fear-retorik. Dåden beskrivs som väntade och terroristerna gestaltas inte lika barbariska som de görs i den amerikanska diskursen, även om terrordåden som handlingar beskrivs som avskyvärda. I större utsträckning än i den amerikanska diskursens tas sociala bakomliggande mekanismer upp. Diskursen visar tydligt att det finns en hotbild mot hela Europa och därmed mot Sverige. Definitionen av hotbilden mot Europa har demokratiska förtecken: demokratin, öppenheten och det fria livet är det som hotas. Den amerikanska diskursens definition av 11 septemberattackerna som en attack mot ”oskyldiga amerikaner” är liknande. Det råder en frånvaro av en motdiskurs, vilket beror på mediernas, politikernas och terrorexperternas symbiotiska förhållande. Den svenska diskursen beskriver attackerna som krigshandlingar på samma sätt som den amerikanska diskursen gör, men i den svenska diskursen är det inte lika självklart att svaret på attackerna är ett ”war on terrorism”.

This thesis draws primarily upon the work of Furedi (2001; 2002) and his notion of a culture of fear to explore contemporary parenting and childhood from a social psychological perspective. Furedi argues that contemporary society is dominated by a sense of anxiety which is ubiquitous and free-floating (2007) and it is arguable that this fear is particularly easily attached to issues around childhood as children are considered increasingly vulnerable - giving rise to the phenomenon of paranoid parents (Furedi, 2002). While these and related issues have been explored elsewhere in the social sciences (e.g. Jackson & Scott, 2000; Katz, 2008; Valentine, 1996) there has yet to be a study from a social psychological perspective which would seek to understand how these fears are articulated, constructed and managed in relational interaction. The first stage of analysis is a content analysis of newspaper articles, providing partial information about the socio-cultural backdrop of the study. This is complemented by focus group data from both parents and children (aged 12-13) which is analysed using strategies and tools drawn from discursive psychology (Edwards & Potter, 1992). This approach allows for an examination of how participants construct fears, anxieties and concerns that exist in and around modern parenting and childhood. Themes that emerged from this analysis include a focus on the disappearance of Madeleine McCann, a fear of hypothetical dangers, and a catalogue of potential risks. These concerns are also worked up in the participants talk as related to wider social changes (such as an increase in crime and changes in family structure) and connected with a nostalgia for a past which is constructed as safer, simpler and more liberated; even the children display a fondness for this utopian childhood. Hence the study begins to develop an empirical understanding of how aspects of a culture of fear may be worked up in relation to contemporary parenting and childhood, and so points toward some of its possible psychological implications.