Abstrakt På morgonen 22 mars 2016 gjorde sig den jihadistiska terrorismen återigen påmind i Europa. Två snabbt på varandra följande dåd skakade om Bryssel – och Europa. 35 personer miste livet och dåden kom enligt medierapporteringen inte som en överraskning. Terrororganisationen Islamiska staten (IS), med det territoriella målet att återskapa det historiska Bagdadkalifatet, tog snabbt på sig dåden. Dessa dåd är bakgrunden till denna uppsats i vilken jag undersöker hur den svenska mediediskursen om terrorism konstrueras och hur diskursen korrelerar med hotsamhället, politics of fear och culture of fear. Denna formulering fungerar som uppsatsens primära frågeställning medan skillnaden mellan den amerikanska diskursen och den svenska är uppsatsens sekundära frågeställning. Uppsatsens syfte är att lämna ett bidrag till dels den svenska forskningen om terrorism, dels den svenska forskningen om hotsamhället, culture of fear och politics of fear – samt hur dessa fenomen konvergerar. Undersökningens metod är diskursanalys där Richard Jacksons (2005) diskursanalys av hur de amerikanska politikerna och ämbetsmännen konstruerade diskursen om ”the war on terrorism” fungerat som utgångspunkt. Empirin utgörs av 36 nyhetsartiklar från Aftonbladet (pappersupplaga), Dagens Nyheter (pappersupplaga) och Sveriges Television (webb). Empirin inhämtades från det datum respektive medium inledde sin rapportering, fram till dess att det uppstod en mättnad i materialet där mönster kunde urskiljas. Diskursen visar att terrorismen och dess hot har normaliserats och blivit en del av den europeiska vardagen. Denna konstruktion är tydligt influerad av en politics of fear- och culture of fear-retorik. Dåden beskrivs som väntade och terroristerna gestaltas inte lika barbariska som de görs i den amerikanska diskursen, även om terrordåden som handlingar beskrivs som avskyvärda. I större utsträckning än i den amerikanska diskursens tas sociala bakomliggande mekanismer upp. Diskursen visar tydligt att det finns en hotbild mot hela Europa och därmed mot Sverige. Definitionen av hotbilden mot Europa har demokratiska förtecken: demokratin, öppenheten och det fria livet är det som hotas. Den amerikanska diskursens definition av 11 septemberattackerna som en attack mot ”oskyldiga amerikaner” är liknande. Det råder en frånvaro av en motdiskurs, vilket beror på mediernas, politikernas och terrorexperternas symbiotiska förhållande. Den svenska diskursen beskriver attackerna som krigshandlingar på samma sätt som den amerikanska diskursen gör, men i den svenska diskursen är det inte lika självklart att svaret på attackerna är ett ”war on terrorism”.

Uppsatsen utgår från politisk kommunikation och syftet är att exponera politikernas strävan att styra väljarnas åsikter. Eftersom Sverigedemokraterna är nya i riksdagen blev de uppsatsens fallstudie. Politisk kommunikation handlar om att påverka väljarnas åsikter genom retorik och politiska texter är intressanta därför att de, på ett subtilt sätt, kan övertala väljarna genom rätt uppbyggnad och ordval. Vi har valt inriktningen politisk retorik och vår problemformulering är: På vilket sätt använder Sverigedemokraterna retorik i frågorna invandring och ålderdom för att nå ut med sina politiska åsikter? Uppsatsens teoretiska ram utgår från politisk kommunikation och smalnar sedan av i PR, impression management, propaganda och Politics of fear. De senare kom att bli det största sambandet mellan teorin och analysen. Studiens metod är en kvalitativ textanalys där målet var att visa vad Sverigedemokraterna pratar om och hur de pratar om det (kvalitet), inte hur ofta (kvantitet). För att lättare hitta dolda påverkansfaktorer är textanalysen indelad i en retorisk del och en propagandadel. Empirin består av informationsmaterial med Sverigedemokraternas nationella organisation som avsändare och behandlar två av Sverigedemokraternas hjärtefrågor: invandring och ålderdom. Analysen innefattar sju texter från hemsidan och sex texter från det tryckta materialet och lägger vikt vid innehållet i empirin. Våra resultat visar att Sverigedemokraterna förkastar de andra riksdagspartiernas politik för att få läsaren att distansera sig från dem och istället känna samhörighet med Sverigedemokraterna. Partiet använder propaganda genom att förenkla, förstärka, förtäta och förkläda texterna. På så sätt påverkar de läsaren till att göra egna tolkningar som förhoppningsvis gynnar partiet. Forskningsprocessens största upptäckt är att Sverigedemokraterna använder sig av strategin Politics of fear. I det empiriska materialet väcker partiet många starka känslor hos läsaren, framförallt hennes rädsla för det okända och inför framtiden, för att sedan skapa trygghet genom att själva ha lösningen på problemen. Inom Politics of fear är det vanligt att måla upp överdrivna hotbilder som får läsaren att känna större rädsla än hon egentligen behöver. Vi har i studien identifierat internationella och nationella hot och tryggheter som Sverigedemokraternas bärande innehåll i Politics of fear.

Suicide terrorism is characterized by the willingness of physically and psychologically war-trained individuals to die while destroying or attempting to annihilate enemy targets in furtherance of certain political or social objectives. Rooted in the historical, social, and psychological dimensions of international terrorism, suicide terrorism is neither a unique nor a new phenomenon. Its recent resurgence and the extensive media coverage it has received account for the misleading uniqueness of this violent, complex, and adaptive form of terrorism. This qualitative study examines the definitional and rhetorical processes by which suicide terrorism is socially constructed. Using a social constructionist theoretical framework coupled with a symbolic interactionist approach, this multi-case study effectively moves the analysis of suicide bombings beyond essentialist debates on asymmetrical warfare or terrorism and into a more nuanced appreciation of cultural meaning and human interaction. Hence this case study emphasizes how the interpretive understanding of suicide terrorism is associated with a biased representation of events and their alleged causes that is conditioned by deliberate attempts to stigmatize ideological enemies, manipulate public perceptions, and promote certain political interests. The primary research question is: How are socio-political processes, bureaucratic imperatives, and media structures involved in the social construction of suicide terrorism? Secondary research questions focus on determining how suicide terrorism is (a) a political weapon, (b) a communication tool, and (c) a politicized issue that fits into a moral panic framework. Methods used to conduct the analysis include in-depth interviews (phenomenological and elite interviewing) and document analysis (general document review and historical review). Findings highlight the interactions between suicide bombers (as contemporary folk devils), the news and entertainment media, the public, and agents of social control (politicians, lawmakers, law enforcement, and action groups), and their respective roles in the social construction of suicide terrorism. The limitations of the study, its significant theoretical and practical implications, as well as suggestions for future research are discussed.

Fear is a challenge for European democracies today that is discussed in the same breath as rising populism and anti-immigrant speech. However, it seems that fear has also become a defining principle for Western (post)modern society in many other areas of life. This observation has been framed by the term culture of fear and described by recognized sociologists like Ulrich Beck, Zygmunt Bauman and Frank Furedi. They argue that changing social conditions like individualisation and globalisation have altered Western society’s preoccupation with security, uncertainty and risk. In consequence, Bauman and Furedi talk about a fear that has become “free-floating” and “liquid”. This research project asks about the implications of such a culture of fear for society and takes a closer look at what has been described as politics of fear. By conducting a critical political discourse analysis of the political talk show hart aber fair, this paper aims at tracing politics of fear in the German discourse over migration during the “refugee crisis” (2015-2017). In a three-tiered approach, the investigation embarks by defining culture of fear and its social premises, followed by a discussion of politics of fear theories drawing upon such concepts as precaution, prevention and securitisation. Emerging from this discussion, both a “traditional” politics with fear and a (post)modern politics of uncertainty are identified. The subsequent analysis of a selected hart aber fair episode from the 5th September 2016 bases on Siegfried Jäger’s approach to Critical Discourse Analysis (CDA) and examines the argumentation and interaction of the guests in the debate. The findings indicate that in addition to the use of fear as a political means for populist politicians, the narrative of the “fearful society” has on a whole permeated the German political discourse over migration. Hence, culture of fear offers a new perspective for the understanding of political discourse and the current developments in political practice.

Submitted by Renata Lopes (renatasil82@gmail.com) on 2016-07-08T15:30:51Z No. of bitstreams: 1 danieljorgesallesdefreitas.pdf: 1338699 bytes, checksum: 3b9d76614943f66d44c1710f6f355bb2 (MD5) / Approved for entry into archive by Adriana Oliveira (adriana.oliveira@ufjf.edu.br) on 2016-07-13T16:34:32Z (GMT) No. of bitstreams: 1 danieljorgesallesdefreitas.pdf: 1338699 bytes, checksum: 3b9d76614943f66d44c1710f6f355bb2 (MD5) / Made available in DSpace on 2016-07-13T16:34:32Z (GMT). No. of bitstreams: 1 danieljorgesallesdefreitas.pdf: 1338699 bytes, checksum: 3b9d76614943f66d44c1710f6f355bb2 (MD5) Previous issue date: 2012-05-27 / Nas sociedades democráticas contemporâneas o medo tem produzido importantes efeitos nas formas como o público percebe questões ligadas ao crime e à segurança pública. Mais do que uma simples emoção, em tais sociedades o medo do crime se configura como uma perspectiva de mundo, ou seja, uma maneira naturalizada através da qual as pessoas definem a realidade em que vivem e orientam as suas condutas. Sob a orientação teórica do Interacionismo Simbólico, este trabalho analisa o papel dos meios de comunicação de massa no processo de transformação do medo do crime em uma perspectiva de mundo. Os meios de comunicação são compreendidos como fontes simbólicas privilegiadas a partir das quais o público define situações e constrói a realidade. A mediação entre as representações do crime nos meios de comunicação e as percepções da audiência de massa é mediada por formatos comunicacionais que se baseiam em perspectivas de medo e insegurança, o que, segundo o sociólogo David Altheide, conduz a um processo social que ele identifica ―política do medo‖: a naturalização de uma perspectiva de realidade na qual o crime é percebido como um fator em descontrole, uma ameaça constante à segurança pessoal dos indivíduos que, por sua vez, passam a demandar do poder público intervenções mais duras e punitivas em relação à criminalidade e a apoiar medidas típicas do populismo penal. A fim de identificar a existência de elementos característicos desse processo no Brasil, é feita uma análise interpretativa da cobertura televisiva da Rede Globo da ocupação policial do Complexo de Favelas do Alemão e Vila Cruzeiro no Rio de Janeiro em 2010. A abordagem da pesquisa segue o conjunto de orientações metodológicas sugerido por David Altheide para a realização do que ele denomina ―Análise Etnográfica de Documentos‖, e leva a conclusão de que o medo do crime ocupa importante lugar na percepção da realidade do público brasileiro e repercute em aspectos importantes da vida social, destacadamente nas expectativas quanto à atuação do Estado na área da segurança pública. / In contemporary democratic societies, fear has produced important effects in the ways public perceives issues related to crime and public safety. More than a simple emotion, in such societies the fear of crime became a perspective, a take-for-granted form through which people see the world, define reality in which they live and direct their conducts. Under the guidance of Symbolic Interactionism, this work analyzes the role of mass media in this changing process of fear of crime in a way to comprehend the world. The media are understood as privileged symbolic sources by which the public defines situations and constructs the reality. The mediation between the representations of crime in the media and the perceptions of the audience is made by communicational formats based on fear and insecurity prospects, which, according to sociologist David Altheide, leads to a social process he calls "politics of fear": the naturalization of a definition of reality in which crime is perceived as a factor out of control, a constant threat to the personal safety of individuals who, in turn, begin to demand government interventions tougher e more punitive in relation to crime, and support typical measures of penal populism. In order to identify the existence of characteristic elements of this process in Brazil is made an interpretive analytics of the TV Globo coverage of police occupation of Alemão and Vila Cruzeiro slums in Rio de Janeiro in 2010. The research approach follows the set of methodological guidelines suggested by David Altheide to the realization of what he calls "Ethnographic Analysis of Documents", and leads to the conclusion that the fear of crime occupies important place in the brazilian public's perception of reality, what reflects on important aspects of social life, notably in State‘s actions in public safety.

In Canada’s recent history, the cases of Kanao Inouye, Omar Khadr, and Maher Arar shed light on the relationship between citizen-rights and sovereign power, a problem which this thesis studies through its three-pronged strategy of analysis. First, it takes a postmetaphysical approach to the problem of exceptionality as it has been explored in the works of Jacques Derrida, Gianni Vattimo, and Reiner Schürmann. Their responses to the problem of exceptionality provide a framework that enables this thesis to capture the relationship between citizen-rights and sovereign power in relative detail. Second, it applies Schürmann’s epochal theory in order to offer a historical periodization of citizen-rights in Canada that highlights the effect of sovereign power on citizen-rights. Lastly, in light of its philosophical and theoretical framework, it interprets the Inouye, Khadr, Arar cases in order to account for the effect of Charter rights on sovereign power. / Graduate / 0626 / tsujikt@gmail.com