I denna uppsats presenteras resultaten av en kritisk diskursanalys av ledarartiklar om rasism och valfrihet i vården. Syftet med uppsatsen är att belysa vilka diskurser som, via några av Sveriges mest inflytelserika ledarskribenter, kom att dominera den debatt som blossade upp sommaren 2021 efter det att Dagens Nyheter gjort en granskning där de påstod sig ha avtäckt strukturell rasism i vården. Syftet är vidare att klargöra på vilket sätt som denna mediala elit valde att legitimera sina och i förlängningen även delar av samhällets ståndpunkter i frågan. Uppsatsens övergripande diskussionsfråga avhandlar vad resultaten säger beträffande de maktrelationer som avtäcks, såväl mellan media och dess konsumenter, som mellan olika aktörer inom vårdsektorn. Med hjälp av van Leeuwens modell för legitimeringsanalys, samt van Dijks resultat från tidigare forskning kring rasism och media, visar jag hur alternativa diskurser till den om rasism legitimeras i ledartexterna. Resultatet redovisas tematiskt efter de olika diskurser som framkommer i materialet. Genom en kvantitativ innehållsanalys beräknas den relativa frekvensen för de fyra huvudsakliga legitimeringsstrategierna. På de ställen där det görs relevant analyseras även förnekelsestrategier av rasism för att visa på vilken funktion förnekandena fyller i texterna. Sammanfattningsvis framträder fem alternativa diskurser till den om rasism i ledarartiklarna, där den om patientnöjdhet och den om språkförbistring förekommer i störst utsträckning. Mythopoesis är den legitimeringsstrategi som används flitigast för att legitimera alla alternativa diskurser. Resultaten visar även att samtliga ledarskribenter förnekar rasism i samband med att de konstruerar alternativa diskurser. Detta reproducerar i sin tur diskriminerande föreställningar och rasism, vilket i förlängningen resulterar i ett upprätthållande av rådande maktstrukturer både i vårdsektorn och i samhället i stort.