Cyberkrigföring utgör ett allvarligt hot då det kan påverka ett modernt samhälle från distans. Västvärlden har trots större resurser och mer avancerad teknik inte lyckats möta rysk cyberkrigföring. Cyberkrigföring har trots jämförelser med massförstörelsevapen präglats av begränsningar i ny teoriutveckling samt en avsaknad av perspektiv avseende strid på djupet. Syftet med denna studie är att fylla denna teoretiska lucka genom att undersöka hur traditionella ryska teorier om djupoperationer kan förklara rysk cyberkrigföring i en modern kontext. Frågan undersöks genom en tematisk analys av två fall, cyberattackerna mot Estland 2007 samt den pågående konflikten i Ukraina från 2014 och framåt. Resultatet visar att den traditionella teorin är relevant och kan bidra till att förklara rysk cyberkrigföring både ur en fysisk- och en psykologisk dimension. Studiens största bidrag är en utveckling av den traditionella teorin för att bättre passa en modern kontext. Studien bidrar också till att öka förståelsen för rysk krigföring vilket kan medverka till bättre möjligheter för totalförsvaren i västvärlden att möta dessa typer av hot.