No description available.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Demens är en folksjukdom som blir allt större i och med att befolkningen växer och människorna blir äldre. Detta kostar samhället enorma summor pengar eftersom dessa utsatta människor är i konstant behov av vård. Därför krävs effektiva och billiga hjälpmedel för att stärka den nuvarande vården av människor med demens idag. Djuren har levt nära människan väldigt länge och har varit till stor nytta genom tiderna genom att både ha agerat som arbetskraft och som sällskap. Syfte: Syftet med den här studien var att utforska betydelsen av djurs inverkan på personer med demens välbefinnande genom att undersöka interaktionen mellan människor och djur. Metod: En litteraturstudie användes. 12 originalartiklar valdes från databaserna Pubmed, CINAHL och Google Scholar som sedan lästs, granskats och bearbetats till fyra olika resultatkategorier. Joyce Travelbee’s teori användes som teoretisk ram. Resultat: Fyra kategorier av betydelsen av djurs inverkan på välbefinnandet identifierades: Positiv effekt, förändring av negativa psykologiska beteende, ingen eller obetydlig effekt och ökad fysisk aktivitet/balans. Genom att låta personer med demens få umgås med sällskapsdjur kontinuerligt visar sig ha en god effekt på social interaktion, ökad kognitiv förmåga och psykologiska problem såsom aggression, ängslan, oro och stress. Det finns också tecken på att sessioner med hundar även kan förstärka balansen genom att inspirera personerna till att gå och röra på sig mer än vad de gjorde innan interventionen. Slutsats: Närvaron av djur tenderar att ha en positiv inverkan på äldre personer med demenssjukdom. Även om mer forskning i ämnet behövs så kan ändå sällskapsdjur användas inom hälso- och sjukvården för att tillfälligt uppmuntra, aktivera och bidra med glädje och livslust i vardagen. / ABSTRACT Background: Dementia is a disease that is increasing as the population grows and people around the world gets older. This costs society enormous amount of money because these vulnerable people are in constant need of care. This requires effective and inexpensive means of assistance to strengthen the current care of people with dementia today. The animals have lived close to the human being for a long time and have been very useful of all time both by acting as labor and as company. Purpose: The purpose of this study was to explore the significance of the animal influences on person with dementia´s well-being through the interaction between human beings and animals. Methods: A literature study was used. 12 original articles were selected from the databases PubMed, CINAHL, and Google Scholar, which then were read, reviewed and analyzed to the four categories of results. Joyce Travelbee’s theory was used for the theoretical frame. Results: The four categories of the importance of animal influences in well-being were; positive effect, changing of negative psychological behavior, none or insignificant effect and increased physical activity or balance. By allowing people with dementia to socialize with pets continuously proves to have a good effect on social interaction, increased cognitive ability and psychological problems such as aggression, anxiety, worry and stress. There are also signs that sessions with a therapy dog can enhance balance by inspiring people to walk and mobilize themselves more than what they did before the intervention. Conclusion: The presence of animals tends to have a positive impact on older people with dementia. Although more research is needed on the subject, one can still use pets within healthcare to temporarily encourage, activate and to bring joy and happiness in everyday life.

Bakgrund: Vid demens drabbas individer av olika beteendemässiga, psykologiska och fysiska symptom som påverkar dess möjlighet till delaktighet i aktivitet. Tillsammans med dessa symptom kan en minskad motivation påverka möjligheten till aktivitetsutförande. Tidigare studier påvisar en positiv inverkan av djur på välbefinnandet och aktivitetsutförande. Utifrån arbetsterapeutisk teori ses sambandet mellan upplevelsen och möjligheten till aktivitet som en grund till delaktighet i vardagliga aktiviteter. Syfte: Syftet var att beskriva interventioner med hund i relation till personer med demens. Metod: Scoping review design som begränsades till demens, alla åldrar och kön. Inklusionskriterier var: artiklar inte äldre än sex år, på engelska, norska, danska och svenska. Kvantitativa, kvalitativa och grå litteratur via AMED, CINAHL, MEDLINE, PsychINFO, Anthrozoös och fulltext via Google Scholar. Exklusionkriterier var andra typer av sjukdomar eller skador och studier äldre än sex år. Resultat: Vanligaste interventionstypen vid demens är hund-assisterad aktivitet under en längre behandlingsperiod. Interventionerna genomförs 30–60 minuter, 2 gånger i veckan under 6–12 månader via fysisk, sensorisk, social och kognitiv stimulering. Vid behandling av demens kan interaktion med hund främja aktivitetsutförandet via en positiv inverkan på depression och livskvalité. Interventionerna med hund kan motverka förekomsten och uppkomsten av depression och kan främja kognitiv förmåga. Interventionerna främjar i större utsträckning individer med svårare demens, kognitiv nedsättning och oro. De kan även främja delaktighet i dagliga aktiviteter via en minskad förekomst av depression. Slutsats: Vanligaste interventionen är hund-assisterad aktivitet under en längre behandlingsperiod.  Interventioner med hund kan främja social och fysisk interaktion genom kognitiv stimulering. Hundar kan ha positiv inverkan på depression och livskvalité. Hundar kan även ha en positiv inverkan på oro och aktiviteter i det dagliga livet och kan främja kognition vid svårare kognitiv nedsättning och i större utsträckning vid svårare depression och demens. / Background: In dementia people gets affected by different behavioural, psychological, and physical symptoms that affect their ability to participate in activities. Together with these symptoms a decreased motivation may interact on the possibility of occupational performance. Earlier studies indicate a positive effect of animals on wellbeing and occupation performance. Through occupational theory the connection between the experience and possibility to activity are seen as a foundation for everyday activities. Purpose: The aim was to describe interventions with dogs in relation to persons with dementia. Method: Scoping review design, limited to dementia, all ages, and both sex. Inclusion criteria was; not more than sex year old, English, Norwegian, Danish, and Swedish articles. Quantitative, qualitative and grey literature through AMED, CINAHL, MEDLINE, PsychINFO, Anthrozoös, and full text by Google Scholar. Exclusion criteria was other types of diseases or injuries, and studies older than sex years. Results: Most common intervention with dog, during treatment of dementia, are dog-assisted activity during a longer treatment period. The interventions are implemented during 30-60 minutes, 2 times a week for 6-12 months through physical, sensory, social and cognitive stimulation. In treatment of dementia interaction with dogs may promote occupational performance through a positive effect on depression and quality of life. Interventions with dogs may reduce the presence and appearance of depression and may promote cognitive ability. They may promote to higher degree individuals with severe dementia, cognitive disability and anxiety. Intervention with dogs may promote participation in daily activities through a decrease of presence of depression. Conclusion: Most common intervention with dogs are dog-assisted activity during a longer treatment period. Interventions with dogs may promote social and physical interaction through cognitive stimulation. Dogs may have a positive influence on depression, and quality of life. The dogs may also have a positive influence on anxiety and activities in daily living and may also promote cognition in severe cognitive limitation, and to a higher degree with severe depression, and dementia.