I förskolan ska barns lärande dokumenteras men samtidigt ska deras integritet respekteras vilket kan skapa ett dilemma för förskollärare. Med pedagogisk dokumentation synliggörs barnen, både i och utanför förskolan, vilket medför ett behov av kunskaper om etik, integritet och GDPR. Studien belyser hur förskollärare upplever arbetet att värna om barns integritet i samband med pedagogisk dokumentation, vilka utmaningar de finner och hur förskollärare resonerar om olika dokumentationsformer. Tidigare forskning visar att förskollärares makt har en stor påverkan på barns möjligheter att få sin integritet respekterad och därför är ett etiskt förhållningssätt avgörande i förskolan. Med ett normkritiskt perspektiv ifrågasätter studien synliggörandet som norm och vuxnas makt över barn. För att ta fram och analysera data i teman har samtalsintervjuer genomförts med åtta förskollärare i mellersta Sverige. Resultatet visar att förskollärare upplever att de värnar om barns integritet när de dokumenterar barns lärande samt när dokumentationen förvaras och sprids. Det finns funderingar kring hur GDPR ska tolkas och förskollärare upplever att det är en utmaning att värna om barns integritet då det finns en språkbarriär mellan barn och vuxna. Förskollärare anser att det finns etiska skillnader mellan olika dokumentationsformer och de kan byta metod om barn upplever obehag. För att i större utsträckning värna om barns integritet i relation till pedagogisk dokumentation dras slutsatsen att etiska reflektioner bör föras om detta och ge barn större inflytande över dokumentationen.

Studien syfte var att ta del av förskollärares erfarenheter av dokumentation och bedömning för barn i behov av stöd. Vi ville undersöka om förskollärare upplever svårigheter i sitt arbeta med att dokumentation och bedömning för barn i behov av stöd. Vi ville fortsättningsvis undersöka om förskollärarna önskade förändringar till sitt arbete med dokumentation och bedömning för barn i behov av stöd. I studien genomfördes åtta kvalitativa intervjuer tillsammans med förskollärare. Under intervjuerna fick vi ta del av olika efterenheter av hur förskollärarna i sin yrkesprofession upplevde dokumentation och bedömning för barn i behov av stöd. I resultatet beskrev förskollärarna att de saknade kunskap, dokumentationsmallar och stöd från sin specialpedagog, för att dokumentera på individnivå i utbildningen. De uttryckte samtidigt en osäkerhet att dokumentera och bedöma barn i behov stöd. De önskade mer kunskap av specialpedagogisk relevans, både inom förskollärarutbildningen samt i sin nuvarande yrkesprofession. Sammanfattningsvis går det att se från studiens resultat att det saknas likvärdighet i utbildningen, för att dokumentera och bedömda barn i behov av stöd. En anledning kan vara att det inte finns tydliga riktlinjer för utbildningen att bedöma barns behov och det bidrar till att dokumentationen inte skrivs för alla barns behov. Specialpedagogisk kunskap behövs i utbildningen för alla barn samt inom förskollärarprogrammet.