Den mediala bilden av Norra Parkgatan i Malmö visar på motstridiga aktiviteter som trots allt samexisterar tillsammans med olika grupper i gaturummet. Den här motsättningen väckte intresset för att förstå hur aktiviteterna kunde samexistera. Tidigare forskning kring hur platser tas i anspråk och hur rum skapas tenderar att undersöka hur makt från offentliga aktörer har format platser och hur organisationer och invånare samverkar med offentliga aktörer. För att istället skapa en förståelse hur aktiviteterna på Norra Parkgatan samexisterar undersöker uppsatsen hur invånare skapar platser och egna rum genom aktivitet. Undersökningen av Norra Parkgatan går också längre och undersöker hur de offentliga aktörerna omformar platser genom att möjliggöra för invånarnas aktiviteter.  För att besvara de här frågorna introducerades teorier om begreppet appropriering, som beskriver individers handlingslogiker som genom aktiviteter formar och omformar platser och skapa rum. Förståelsen om appropriering utökades för att introducera en teori om hur offentliga aktörer själva agerar för att forma och möjliggöra för invånare att ta platser i anspråk. Data för undersökningen samlades in genom observationer i en fallstudiedesign av Norra Parkgatan. Under fyra tillfällen uppdelat på två dagar genomfördes observationerna och insamlade data redogjordes i form av observationsberättelser som sedan analyserades utifrån teorierna om appropriering.    Undersökningen av Norra Parkgatan visar på att det sker och finns många former av appropriering av gaturummet och att både enskilda invånare och grupper är delaktiga i approprieringen. Den främsta formen av appropriering är tillfälliga rum och saknar förmåga att skapa beständiga platser. Istället visade det sig att en dominering, en maktrelation, är närvarande och begränsar möjligheterna för invånarna att appropriera. Studien visade att offentliga aktörer som Malmö Stad medvetet utformar platser och initierar aktiviteter för att möjliggöra att invånare approprierar platser.