Utomhuspedagogik är någonting som kan stötta elever i mellanstadiet. Denna studie syftar till att utveckla kunskapen om hur utomhusmatematik används i skolorna och om Naturskolans arbetsinsats kan bidra till en ökad utomhusundervisning. Studien har genomförts med både intervjuer och observationer av Naturskolans arbete i skolorna. Resultatet visar att de lärare som Naturskolan har besökt inte gjort några större förändringar i sitt fortsatta arbete i utomhusmatematik. Det har däremot gett en positiv effekt på lärarnas inställning då de känner sig mer trygga att bedriva undervisning utomhus. Naturskolan beskriver sitt arbete som fortbildning, vilket lärarna i flera fall inte uppfattade. Naturskolan har förmedlat expertkunskaper och lärarna beskriver deras arbete som strukturerat men även med känslan att det är enkelt att vistas ute.

Den mediala bilden av Norra Parkgatan i Malmö visar på motstridiga aktiviteter som trots allt samexisterar tillsammans med olika grupper i gaturummet. Den här motsättningen väckte intresset för att förstå hur aktiviteterna kunde samexistera. Tidigare forskning kring hur platser tas i anspråk och hur rum skapas tenderar att undersöka hur makt från offentliga aktörer har format platser och hur organisationer och invånare samverkar med offentliga aktörer. För att istället skapa en förståelse hur aktiviteterna på Norra Parkgatan samexisterar undersöker uppsatsen hur invånare skapar platser och egna rum genom aktivitet. Undersökningen av Norra Parkgatan går också längre och undersöker hur de offentliga aktörerna omformar platser genom att möjliggöra för invånarnas aktiviteter.  För att besvara de här frågorna introducerades teorier om begreppet appropriering, som beskriver individers handlingslogiker som genom aktiviteter formar och omformar platser och skapa rum. Förståelsen om appropriering utökades för att introducera en teori om hur offentliga aktörer själva agerar för att forma och möjliggöra för invånare att ta platser i anspråk. Data för undersökningen samlades in genom observationer i en fallstudiedesign av Norra Parkgatan. Under fyra tillfällen uppdelat på två dagar genomfördes observationerna och insamlade data redogjordes i form av observationsberättelser som sedan analyserades utifrån teorierna om appropriering.    Undersökningen av Norra Parkgatan visar på att det sker och finns många former av appropriering av gaturummet och att både enskilda invånare och grupper är delaktiga i approprieringen. Den främsta formen av appropriering är tillfälliga rum och saknar förmåga att skapa beständiga platser. Istället visade det sig att en dominering, en maktrelation, är närvarande och begränsar möjligheterna för invånarna att appropriera. Studien visade att offentliga aktörer som Malmö Stad medvetet utformar platser och initierar aktiviteter för att möjliggöra att invånare approprierar platser.

Denna kandidatuppsats i etnologi har till syfte att utifrån ett etnologiskt perspektiv förstå den fysiska relation som kan uppstå mellan kulturhistoriska föremål och människor. Bakgrunden till denna studie är museum och slottsmiljöers behov av ”Var vänligen rör ej”-skyltar. Studien har utgått från Kungliga slottet i Stockholm där etnografiska insamlingsmetoder såsom semistrukturerade intervjuer och observationer har genomförts för att tillhandahålla materialet för undersökningen. Maurice Merleau-Pontys tankar om kroppens fenomenologi, teorier om fetishism samt approriering har används som analysverktyg för att tolka och förstå det insamlade materialet. Studiens resultat visar hur människor ger uttryck för en attraktion gentemot objekten. Detta kommer till uttryck genom att de antigen upplever ett behov av dokumentation alternativt ett specifikt rörelsemönster eller ett närmande. Det kulturhistoriska rummet kan även utgöra en fysisk dragningskraft likväl som specifika lösa föremål. Människor vill närma sig objekten för att komma åt det kollektiva värde som objektet har tillskrivits men agerandet kan även förstås som att det finnas en tidigare omedveten kroppslig erfarenhet gentemot vad man tror är ett liknande föremål. Agerandet gentemot objekten kan även tolkas som ett uttryck för ett behov av appropriation. Studiens resultat bidrar därför med kunskap och insikt om relationen mellan kulturarvsföremål och människor. Hur och varför denna relation kan uttrycka sig i ett fysiskt agerande.

Denna uppsats behandlar frågan om hur västerländsk turism påverkar den tibetanska lokalbefolkningen och specifikt buddhismen i McLeod Ganj i norra Indien. Uppsatsen undersöker och kartlägger relationer mellan religiösa, politiska och ekonomiska intressen samt vad den tibetanska befolkningen tycker om en eventuell kommersialisering av deras buddhistiska kultur och religion. De metoder som används är kvalitativa med litteraturstudier, semistrukturerade intervjuer och deltagande observation. Den teoretiska referensramen består av teorier som behandlar interaktionen mellan västerländsk och tibetansk buddhism av Donald S. Lopez och Peter Moran tillsammans med teorier om postsekulär turism av Mats Nilsson, John Urry och Jonas Larsen.   Slutsatsen visar att religiösa, politiska och ekonomiska intressen främst samarbetar med varandra och drar nytta av varandra i McLeod Ganj.  Den tibetanska lokalbefolkningen välkomnar generellt västerländsk turism då den gynnar ekonomin, sprider buddhism och skapar medvetenhet om den politiska situationen i Tibet. / This essay will address the issue of how Western tourism affects the Tibetan population and specifically Buddhism in the Tibetan colony of McLeod Ganj in northern India. The essay explores the relation between religious, political and economic interests and what the Tibetan people think about commercialization of their culture and religion. The methods used are qualitative with literature studies, semi-structured interviews and participatory observation. The theoretical framework that this essay is a combination of are theories of interaction between Western and Tibetan Buddhism by Donald S. Lopez and Peter Moran together with theories of post-secular tourism presented by Mats Nilsson, John Urry and Jonas Larsen.   The conclusion is that religious, political and economic interests work together and benefit from each other such that Tibetan locals generally welcome Western tourism as it benefits the economy, spreads Buddhism and creates knowledge about the political situation of Tibet.

This paper explores a hotly contested concept, namely ”cultural appropriation” (CA), in a Swedish context. In January 2019, Amanda Lind - a white woman with dreadlocks - was appointed the Minister for Culture. This event sparked a public debate about CA and race, unfolded in the media landscape and thus making for an intriguing examination of the discursive architecture of the debate. Designed as a case study, the purpose of this paper, then, is not to investigate CA in itself but rather to understand the discourses surrounding it; why the analytical focus is on the leading media outlets in Sweden given their position(s) of power. Thus, this paper is an attempt to consider CA from a critical standpoint. It does so by employing a critical discourse analysis (CDA) and drawing on the theoretical frameworks of Michel Foucault and postcolonial theory. Based on discourse analysis of a dozen editorials, CA is generally viewed from the lens of “inspiration” whilst ideas of “appropriation” are rejected, belittled and vilified. The analyzed articles also expresses a fair share of racism and discriminatory language along the lines of “Us and Them” discourses.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare i förskolan med hjälp av TAKK utvecklar barns kommunikationsförmåga. Data samlades in genom fyra semistrukturerade intervjuer. Förskollärarna arbetade i fyra olika förskolor belägna på olika orter i södra Sverige. Det utfördes både en målstyrd och ett snöbollsurval för att få fram relevanta intervjupersoner med lång yrkeserfarenhet av arbetet med TAKK i förskolan. Empirin som framkom i intervjuerna kategoriserades systematiskt utifrån studiens olika frågeställningar. Resultatet analyserades därefter utifrån, dels professionslitteratur, dels vetenskpaliga studier, som är av relevans för studiens syfte och forskningsfrågor samt ett sociokulturellt perspektiv för att hitta mönster, likheter och skillnader i förskollärarnas svar. I resultatet framkom det att förskollärarna anser att TAKK utvecklar kommunikationsförmågan hos barn, däremot approprieras metoden på varierande sätt. Vidare framkom att tillämpningen av bildstöd i samband med TAKK tydliggjorde kommunikationen ytterligare. Däremot visar resultaten att det är situationsbundet i vilken utsträckning förskollärarna approprierar TAKK

Studiens syfte är att undersöka sex lärares åsikter om sina didaktiska val i undervisningen i årskurs 1–3 relaterat till elevernas ordförrådsutveckling. Detta är viktigt att undersöka eftersom tidigare forskning visar att lärare använder olika undervisningssätt för att utveckla elevernas ordförråd. Olika undervisningssätt ger eleverna olika förutsättningar för deras utveckling av ordförrådet.  Med en kvalitativ metod har semistrukturerade intervjuer genomförts med lärare i årskurs 1–3. Studiens resultat har analyserats och tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I studiens resultat framkommer att samtliga deltagare säger sig arbeta med ordförrådsundervisning genom högläsning. Det framkommer också att samtliga deltagare arbetar med ordundervisning på andra sätt, bland annat med hjälp av olika material som till exempel läroböcker och Ipads. Genom lärarnas uttalanden kan utläsas en medvetenhet om vikten av ett rikt ordförråd. / <p>Svenska</p>

SammanfattningSyfteVi möter varje dag elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som har olika former av psykisk ohälsa. Det är viktigt för alla professioner inom skolans värld att ha god grundläggande kunskap om bemötande och förståelse för problematik som kan finnas hos dessa personer. Syftet med vårt arbete är att få en större förståelse för hur elever med neuropsykologiska funktionsnedsättningar förhåller sig till sin undervisning genom att observera och intervjua elever. Under de senaste åren har bristen på kompetens inom NPF i svenska skolor uppmärksammats inom skolverket och andra organisationer. Specialpedagogiska skolmyndigheten gör en satsning för att möta behovet av utökad kompetens och stöd inom området NPF i förskolor, skolor och vuxenutbildningar (Specialpedagogiska skolmyndigheten 2014-05-30).Teoretiska perspektivVi har utgått från det sociokulturella perspektivet och lagt vår teoretiska grund på forskare som Vygotskij och Wertsch. Det finns inte så mycket forskning om det som vår studie bygger på, därför är allt som studeras inom detta område intressant för oss samt för andra som arbetar och möter denna elevgrupp. Eriksson och Wiedersheim-Paul (2011) menar att något som är intressant och meningsfullt är det inte bara för forskaren utan även för andra personer. MetodVi har använt oss av kvalitativa intervjuer och observationer där vi har observerat vid tre olika tillfällen och intervjuat vid två olika tillfällen. Vår avsikt med att använda intervjumetoden var för att vi vill ta del av elevernas upplevelser på lektioner med olika lektionsupplägg. Vi valde att följa två praktiska lektioner och en teoretisk lektion. Vi gjorde våra intervjuer efter lektion ett och tre. ResultatUnder våra intervjuer framgår det tydligt från eleverna att de tycker den teoretiska lektionen är lugnare och de kommer bra igång med sin uppgift, de uppfattar också att de övriga eleverna kommer längre med sin uppgift. Vi som observerar upplever också lugnet i klassrummet under den teoretiska lektionen jämfört med den praktiska som mer flyter och inte är riktigt lika strukturerad. Eleverna som vi intervjuade utryckte även att båda lektionsuppläggen var bra genomförda och eleverna upplevde att de lärde sig något på samtliga lektionspass. NyckelordAppropriering, Medierande, NPF: Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, Sociokulturellt perspektiv

Syftet med studien var att undersöka vilka didaktiska resurser och redskap slöjdlärarna använder och vilka ämneskonceptioner som finns i slöjdämnet. Detta kopplades samman med hur slöjdlärarna approprierar nya metoder och redskap i undervisningen. Det sociokulturella perspektivet användes som teoretiskt perspektiv och approprieringsbegreppet tillsammans med relevant forskning inom ämnet bildade grunden till analysen av studiens resultat. Studien baseradespå litteraturstudier och kvalitativa intervjuer med verksamma slöjdlärare. Slöjdlärarna beskrevunder intervjuerna metoder, åsikter och tankar kring sitt arbetssätt, vilket synliggjorde deras ämneskonception. Medverkande slöjdlärare påvisade tydliga skillnader i ämnesuppfattning och att äldre ämneskonceptioner lever kvar. Ämnesuppfattningen styrde vidare slöjdlärarnas val av didaktiska resurser och redskap samt hur de approprierade nya didaktiska metoder och redskap i undervisningen. Det framgick att äldre undervisningsmetoder som mästar/lärling-metoden samsasmed samtida metoder som IKT (Informations och kommunikationsteknologi), EPA (enskilt, par, alla) och formativt lärande (Skolverket, 2021b). Tidigare forskning visar att slöjdämnet bär påstarka ämnestraditioner (Skolverket, 2015). Samtidigt belyste studien en tydlig framåtrörelse i det pedagogiska arbetet, men stora skillnader förekom. Slutsatsen är att slöjdlärarens autonomi ochämneskonception avgör deras appropriering av nya metoder och redskap i undervisningen.

Tecknande är en process av representation. Olika människor har olika sätt att teckna på, olika teckningsmanér. Hur en person tecknar berättar något om hur den personen förstår världen. Det här examensarbetet utforskar hur olika personer utvecklar olika teckningsmanér genom mötet av olika influenser. Undersökningen är baserad på semistrukturerade intervjuer med tre personer i åldern 24-29, som tecknar aktivt. Intervjuerna lyfter fram de olika informanternas berättelser kring hur de genom livet har utvecklats inom tecknande. Under intervjuerna har jag använt mig av metoden bildelicitering med informanternas teckningar som underlag. I samband med intervjuerna har jag även låtit informanterna instruera mig i hur de tecknar och därefter har jag försökt undersöka informanternas teckningsmanér praktiskt genom tecknande. Undersökningen lutar sig på teoribildningen Design för lärande, som förklarar begreppet kunskap som en individs förmåga att engagera sig i världen på meningsfulla sätt. Något som framkommit av undersökningen är hur informanterna beskriver sina möten med nya uttryck och hur de till viss del har approprierat uttrycken för att utveckla sina egna teckningsmanér. Jag har i undersökningen betraktat appropriering som en process i att lära sig engagera sig i världen på nya meningsfulla sätt. Undersökningen gestaltades i ett interaktivt verk i form av ett teckningsbord med en tillhörande film om teckningsmanér. Gestaltningen ställdes ut på Konstfacks vårutställning 2019. Detta har lett till en didaktisk reflektion kring appropriering som lärprocess inom bildpedagogik.