Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur barn använder sig av det naturliga materialet i sin lek utomhus. Forskning visar att det naturliga materialet är något som är bra och utvecklande för barn men att förskollärare har minimal kunskap om detta. Frågeställningar som studien utgår från är: Vilka medierande handlingar skapas i barns utelek med naturliga material? Hur används tidigare erfarenheter i lek med naturligt material? Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och resultatet analyseras med hjälp av interaktionsanalys. Observationerna genomförs på två olika förskolor i Sverige och de barn som medverkar i studien är 2-5 år. I resultatet framkommer det att barn använder sin fantasi och sina tidigare erfarenheter i lek med naturliga material utomhus. Förskollärarnas regler och tidigare erfarenheter sätter stopp för barns lek och det naturliga materialet är inte alltid deras förstahandsval vid valet av material i leken. En slutsats i studien är att barn är fantasifulla och kreativa och kan på så vis skapa lek och de omvandlar det naturliga materialet till något nytt som de är intresserade av.

Många förskolor har idag tillgång till lärplattor och det har mer eller mindre blivit omöjligt för förskollärare att inte ta ställning till hur de vill arbeta med dessa. Denna studie har belyst olika konstellationer som barn kan arbeta i med lärplattan; med en förskollärare, utan förskollärare i par och på egen hand. Studien undersöker om användandet av lärplattan som medierande verktyg för läs- och skrivutveckling blir annorlunda beroende av vilka förutsättningar förskollärare möjliggör för barnen i förskolans verksamhet. Studiens problemområde är relevant att undersöka då vi tidigare, under bland annat VFU-perioder, stött på uppfattningen att lärplattan ses som en börda istället för ett verktyg för potentiellt lärande. Förskollärare behöver vara medvetna om hur olika konstellationer synliggör innehållet när lärplattan används i verksamheten. Detta har undersökts med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och med videoobservation som insamlingsmetod. Slutligen diskuteras vilka skillnader som synliggjordes i studien. En slutsats var att förskolläraren kan omedvetet eller medvetet styra en aktivitet med lärplattan till en helt annan riktning än om barnen får arbeta med lärplattan utan en förskollärare. Innehållet i aktiviteterna med lärplattan kan alltså se olika ut beroende på vilka konstellationer barnen befunnit sig i under arbetets gång. Ytterligare en slutsats är att det är av stor betydelse vilken applikation förskollärare väljer att arbeta med, då de ger olika mycket stöd till användaren.

Denna studie fokuserar på dans som en estetisk uttrycksform. Studiens övergripande syfte är att skapa större förståelse för yngre barnens dansaktiviteter i förskolan utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Utifrån det blir vårt syfte att synliggöra de estetiska innehållen i yngre barns dansaktiviteter i förskolan. Därmed blir våra frågeställningar: vilka estetiska innehåll kännetecknar barns dansaktiviteter och vilka medierande handlingar och verktyg främjar barns dansaktiviteter? För att kunna besvara dessa frågor har vi använt oss av det sociokulturella perspektivet som utgångspunkt eftersom den fokuserar på sociala och fysiska handlingar i samspel med omgivningen. Vidare genomfördes observationer och filminspelningar på tre olika förskolor på småbarnsavdelningar. Data analyserades sedan utifrån tre analyskategorier av estetiska innehåll: modesta estetiken, radikala estetiken och marknadsestetiken. Dessutom använde vi oss av två analysbegrepp, vilka är stöttning och mediering. Resultatet visar att i förskolan är det estetiska innehåll som är mest framträdande är den modesta estetiken. De verktyg som medierade till dans var projektor, bandspelare och bilder. De handlingar som medierade till dans var pedagogernas aktiva närvaro i form av dans, sång och stöttning.

Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur musik används på fritidshemmen och hur pedagogerna beskriver musikverksamheten på sin arbetsplats. Våra frågeställningar var följande; Vilka resurser för musikverksamhet finns i fritidshemmen?, hur används musiken i fritidshemmen? och vad har pedagogerna för inställning till musik i sin verksamhet? Studien tog sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv som grundar sig i Lev Vygotskijs (2001) studier om utveckling, språk och lärande. Det sociokulturella perspektivet lyfter vikten av det sociala samspelet för lärande och utveckling. Ett centralt begrepp är medieriande redskap som handlar om att människor använder sig av redskap för att förstå omvärlden. I studien har vi använt oss av två kvalitativa metoder. Observation av två fritidshem genomfördes samt fem semistrukturerade intervjuer med de verksamma pedagogerna på fritidshemmen. Resultatet visade att fritidshemmen har resurser för musikverksamhet, men att användandet av musik på fritidshemmet är litet. Resultatet visade att musikverksamhet bedrivs men inte i så stor utsträckning och fungerar mer som ett tillägg till andra aktiviteter än som ett huvudområde i verksamheten. Pedagogerna såg mest hinder med att utöva musik. De tycker det är ett svårt område och att deras kompetens inte räcker till.

Musikproduktion är ett relativt nytt utbildningsområde i skolväsendet. Detta faktum, i kombination med att arbetsredskapen är under ständig utveckling, kan tänkas medföra att det finns flera olika uppfattningar i fråga om hur utbildningen bör utformas. Syftet med den här uppsatsen är att söka uttolka hur gymnasielärare förhåller sig till musikproduktionskursernas innehåll och hur de utformar undervisningen, särskilt angående musikskapande och musikproducentrollen. De tre forskningsfrågor som står till grund för studien berör väsentliga förmågor i rollen som musikproducent, fundamentala arbetsmoment för en musikproducent samt hur lärare förhåller sig till kursplanen vad gäller musikskapande. I bakgrunden för undersökningen behandlas tidigare forskning kring kreativitet, Skolverkets riktlinjer för de två gymnasiekurserna i musikproduktion, musikskapande i undervisning, musikproducentens uppdrag och den ojämlika arbetsfördelningen mellan kvinnor och män när det kommer till musikproduktion. Studiens genomförande utgjordes av kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare som undervisar i musikproduktion. Analysarbetet har gjorts med stöd av och hänsyn till framför allt det sociokulturella och kulturpsykologiska perspektivet samt en så kallad ad hoc-metod. Genusperspektivet som lyfts har granskats genom det sociokulturella synsättet som berättar att människans läroprocesser påverkas av hennes sociala och kulturella omgivning. Resultatet av undersökningen visar att samtliga fyra lärare tolkar musikskapande som en central del av musikproduktionsområdet och inkluderar momentet i sin undervisning på ett eller annat sätt, trots att skapande inte finns med i kursplanens direktiv för musikproduktionskurserna. Vidare indikerar studien att föreskrifter saknas även gällande en musikproducents primära arbetsuppgifter, därjämte att musikproduktion som utbildningsområde är en ojämnställd arena sett ur ett genusperspektiv.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka redskap två dirigenter använder under orkesterrepetitioner, hur deras repetitionsteknik är utformad, samt att undersöka hur för- och efterarbetet sker. Metoderna var observationer under repetitioner, enkät till musikerna i orkestern samt intervjuer med dirigenterna som analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar bland annat att dirigenterna i undersökningen använde sig av snarlika fysiska och intellektuella redskap och att skillnaden i deras repetitionsteknik låg i en dirigents önskan att vara mer effektiv under repetitionen. Arbetet synliggör vilken påverkan dirigentens repetitionsteknik och användandet av olika redskap har på orkestern, samt att om redskapen används på oreflekterat sätt kan de skapa hinder för andra redskap och orkestern.

Funktionella brister i ett abstract kan leda till att den vetenskapliga rapporten riskerar att inte bli läst medan ett välskrivet abstract kan fungera som en inträdesbiljett till den vetenskapliga arenan. Vetenskaplig sakprosa ska enligt genrens krav vara opersonlig och transparent, vilket oftast betyder ett restriktivt uttryck av författarröst. Syftet med den här studien är att undersöka hur lärarstudenter använder författarröst i abstract. Studiens material består av 60 abstract från tre lärarinriktningar, indelade efter utbildningslängd. Abstracten analyserades genom närläsning med hjälp av en analysmodell avsedd att fånga de olika uttryck av författaröst som ryms i abstracten. Analysmodellen är inspirerad av Tang & Johns studie från 1999, där sex olika identitetsroller identifieras i studenternas bruk av författarröst. Dessutom analyserades bruket av explicit och implicit författarröst kvantitativt för att kartlägga skillnader mellan de tre studentgrupperna. Resultaten visar att studenterna inom lärarprogrammet för grundskolans senare år och gymnasiet uttrycker författarröst mer restriktivt än studenterna inom lärarprogrammet för förskola och förskoleklass. Vid genomläsning av abstract riskerar därför de blivande förskollärarnas undersökningar att gallras bort på grund av ett icke genreanpassat bruk av författarröst. Detta väcker frågor om undervisning, dels i hur abstract bör skrivas, dels om hur författarröst bör och kan uttryckas i vetenskaplig sakprosa.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka matematiklärares syn på modern teknik samt på vilket sätt de använder sig av den i undervisningen. För att undersöka detta användes kvalitativ intervju som metod. Intervjuundersökningen inkluderar 4 matematik- och naturvetenskapslärares synpunkter och tankar om modern teknik och internetanvändande i sin undervisning. Resultatet visar att lärarna använder den moderna tekniken som belöning, där datortid används för att locka elever att färdigställa uppgifter. De använder även modern teknik som samlingspunkt vid uppstartande av projekt eller ämnesdel, exempelvis genom en projektor som visar upp filmklipp eller experimentinstruktioner. Vidare använde lärarna den moderna tekniken som ett övningsredskap för eleverna och som ett digitalt uppslagsverk, både för eleverna och sig själva. Användandet av modern teknik i undervisningen upplevs av lärarna vara till hjälp för de eleverna med behov av stöd i sin skriftspråkliga utveckling, genom att lärarna kan visa ämnesmaterialet på flera olika sätt. Lärarnas syn på den moderna tekniken och internetanvändandet är att den är praktisk och håller en inspirerande roll. Synen på modern teknik som ett medierande verktyg, där lärarna kan lära sig genom tekniken, upplevs genomgående i intervjuerna.

Syftet med denna studie är att söka svar på vilka uppfattningar och förväntningar grundskollärare i årskurs 1-3 har av lärarhandledningar inom matematik. För att besvara syftet har det i studien tillämpats en kvalitativ datainsamlingsmetod. Totalt nio grundskollärare har deltagit i två separata fokusgruppsintervjuer. Genom en iterativ analysprocess har ett kategorisystem arbetats fram. Utifrån kategorisystemet kunde ett resultat fastställas. Resultatet visar att de tillfrågade lärarna efterfrågar åtta kvaliteter av en lärarhandledning. Fyra av åtta kvaliteter kan utifrån det sociokulturella perspektivet tolkas som kvaliteter vilka verkar medierande.

Uppsatsens syfte är att undersöka vilka verktyg slöjdlärare använder vid bedömning av elevers slöjdarbeten med hjälp av tre frågeställningar. Vilka metoder och strategier använder sig läraren av för att bedöma elevers slöjdarbeten, hur involverar läraren eleven i bedömningsprocessen och hur dokumenterar läraren bedömningsunderlagen.Metod:För att få svar på uppsatsens tre huvudfrågor genomfördes en kvalitativ undersökning. Kvalitativa intervjuer genomfördes av sex verksamma slöjdlärare i grundskolan, varav fyra var kvinnor och två män. De kvalitativa intervjuerna genomfördes med hjälp av 5 öppna frågor, det vill säga utan fasta svarsalternativ.Resultat:Resultatet visade att slöjdlärare arbetar med liknande metoder när det gäller formativ och summativ bedömning.Forskningsdeltagarna har olika sätt hur de kommunicerar bedömningskriterier och hur de dokumenterar underlag för bedömning. Undersökningen visar att metoder av bedömningsformer i slöjd blir en tolkningsfråga utifrån varje slöjdlärare och därmed är inte bedömning i slöjd likvärdigt.