Andraspråkselevers prestationer i matematikämnet är lägre än infödda elevers visar ett flertal internationella och nationella studier på. I matematikundervisningen är det matematiska språket och läsförståelsen det som orsakar andraspråkselevers svårigheter i matematikämnet enligt tidigare forskning. Syftet med denna studie är att undersöka hur sju lärare i årskurs 1–3 från olika grundskolor i Sverige arbetar för att ge andraspråkselever stöd i matematikundervisningen och hur lärarna upplever att stödet främjar andraspråkselevers lärande. Studien utgår från kvalitativa intervjuer där empirin analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet där scaffolding och medierande redskap är i fokus. Resultatet visar att studiehandledning, lärarnas stöd i form av tydlighet, olika intellektuella medierande redskap såsom språk och kommunikation, samt fysiska medierande redskap t.ex. praktiskt material och bildstöd, har en avgörande roll för andraspråkselevers matematik- och språkutveckling. En slutsats av studien är att språket har oerhört stor betydelse för andraspråkselevers kunskapsutveckling i matematik.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares föreställningar och praktiker gällande digitalisering i förskolan samt dess användning för att skapa lärandesituationer för barnen. I takt med den digitala utvecklingen har digitalisering fått ett allt större utrymme i förskolans läroplan (2018). Detta gör att digital kompetens har blivit ett pedagogiskt uppdrag i förskolan, således är det både viktigt och betydelsefullt att forska kring hur förskollärare tar sig an detta uppdrag. Valet av metod för denna studie är kvalitativ metod som grundar sig i intervjuer där ett antal frågeområden kring förskollärarnas syn på digitalisering behandlas. Teoretiska begrepp inom sociokulturella teoribildningar som scaffolding (stöttande) och den proximala utvecklingszonen används i studien för att analysera det empiriska materialet. Resultatet visar att det är lika viktigt för förskollärare som för barn att få ett samaktivt stöttande för att vidareutveckla den digitala kompetensen. Det ligger ett ansvarstagande på förskollärarna att genom medierande verktyg arbeta på ett sätt som stöttar barnen utifrån deras proximala utvecklingszoner. Samtidigt ligger det även ett ansvar på verksamheten utifrån en organisatorisk nivå att se till så att förskollärarna får det stöd som krävs gällande deras utveckling och kunskaper för de digitala verktygen.

Denna studies syfte är att skapa kunskap kring vilken betydelse förskollärare ger musiken i undervisningen idag. Genom semistrukturerade intervjuer har tio verksamma förskollärare fått ge sina svar kring vilken betydelse de ger musiken samt hur de använder den i förskolan. Till hjälp i vår analys har vi använt två begrepp, appropriering och medierande artefakter, från det sociokulturella perspektivet. Vi har bearbetat vår empiri genom en tematisk analys där vi skapat teman utifrån förskollärarnas svar. Resultatet fastställer att förskollärarna upplever att musiken används som hjälpmedel i undervisningen, som uttryck för känslor och att den skapar samspel. Förskollärarnas svar påvisar att ett engagemang från deras sida är viktigt för att musikundervisningen ska bli betydelsefull. Studien visar även olika arbetssätt samt förskollärarnas egna relationer till musik. Tidigare forskning visar bland annat att det som framstår vara av störst betydelse i förskollärarnas arbete med musik är glädje, främst i de musikstunder där fler deltagare är närvarande.

Syftet med undersökningen var att undersöka hur lärare undervisar i den grafritande räknarens funktioner och hur eleverna faktiskt använder den. Detta har undersökts genom att låta lärare och deras elever besvara enkätformulär. Resultatet visar att eleverna använder räknaren som deras lärare instruerar dem att göra. Lärarens attityd till räknaren påverkar också eleverna att använda den på det sätt som läraren antyder att den borde användas. Denna undersökning knyter samman den tidigare forskning som gjorts kring, å ena sidan, hur räknaren används av eleverna och, å andra sidan, hur lärare undervisar om dess funktioner. Arbetet vilar på den sociokulturella teorin om medierande redskap.

Abstract/SammanfattningProblemområdeFör elever med funktionsnedsättningar är behovet av informations- och kommunikationsteknik många gånger störst och ibland även en förutsättning för att eleverna ska nå målen i sin utbildning. Lärare i grundsärskolan arbetar mycket med att finna lämpliga redskap och metoder som leder till lärande och utveckling. Forskning visar att digitala redskap som surfplattan gör undervisningen tillgänglig. Surfplattan har fått ett genombrott i den svenska skolan. Då den anses ge eleverna nya förutsättningar till lärande och utveckling, medför detta att elever inom grundsärskolan får nya möjligheter att utforska och utmana sitt lärande. Syfte och preciserade frågeställningarStudien syftar till att bidra till kunskapsutveckling om hur och när elever i grundsärskolan använder surfplattan som redskap i sitt lärande och sin utveckling. Studien vill också lyfta fram faktorer som enligt forskning anses betydelsefulla för lärande och utveckling. Frågeställningar:•Hur arbetar eleverna med surfplattan?•I vilka lärsituationer använder eleverna sig av surfplattan? •På vilket sätt bidrar lärare och kamrater till lärande och utveckling hos den enskilde eleven?Teoretisk ramStudien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv som bygger på Lev Vygotskijs grundläggande teori om att lärande och utveckling sker genom samspel och interaktion med rätt redskap/resurser och i rätt sammanhang, samt i en situerad kontext, som i denna studie i klassrummet på en grundsärskola. Denna teori har vidareutvecklats av forskare, bl.a. Strandberg, Säljö och Dysthe som omnämns i den teoretiska förankringen.MetodFör att genomföra studien har en kvalitativ fallstudie utförts i en klass inom grundsärskolan. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom metodtriangulering och innefattar intervjuer, deltagande observationer, informella samtal och fältanteckningar. I studien har sex observationer vid olika lektionstillfällen utförts och två specialpedagoger har intervjuats. Syftet med att välja kvalitativa metoder för undersökningen var att hitta eventuella variationer att ställa mot varandra i en diskussion. Resultat med analysResultatet visar att surfplattan används av eleverna som ett medierande redskap. Eleverna använder surfplattan för att tolka och kommunicera omvärlden och därmed ökar förutsättningarna för dem att vara delaktiga i sitt lärande. Specialpedagoger och elever utgör viktiga mediatorer för den enskilde elevens lärande. Eleven approprierar kunskaper och färdigheter genom att samspela med omgivningen och surfplattan. Jag har funnit att de vuxnas medvetenhet om effekterna av de metakognitiva processerna bidrar till att elevernas lärande utvecklas och har betydelse för om surfplattan ska vara ett framgångsrikt medierande redskap. Resultatet i studien indikerar på, att då eleverna använder surfplattan påverkas deras motivation som i sin tur inverkar på deras uthållighet, engagemang och deltagande.KonklusionSurfplattan är ett redskap som kan bidra till att göra undervisningen mer tillgänglig för elever i grundsärskolan. Om surfplattan ska vara ett framgångsrikt redskap för eleverna i grundsärskolan måste den ses i samspel och interaktion, i rätt sammanhang och i en situerad kontext. Begrepp som metakognition, mediering och appropriering har betydelse för elevernas lärprocesser och bör stå i fokus. Implementering Såväl tidigare forskning som studiens resultat visar att surfplattan är till gagn för grundsärskoleelevernas lärande och utveckling. Surfplattan förenklar möjligheterna att tillgodose individuella behov genom dess utformning, inbyggda utrustning och det stora utbudet av program som finns. Förutsättningar för olika slags kommunikation öppnas upp via surfplattan och underlättar elevernas deltagande och möjligheter till interaktion och samspel. NyckelordAppropriera lärande, grundsärskola, medierande redskap, metakognitiv förmåga, surfplatta

Detta självständiga arbete tar sin utgångspunkt i en undran över hur lärare tillvaratar elevers möjliga utveckling inom den enskilda instrumentundervisningen.  Syftet är att bidra med mer kunskap om hur lärare reflekterar kring elevers möjliga utveckling utifrån två forskningsfrågor: Hur beskriver lärare mötet mellan lärare och elev för att tillvarata elevens möjlighet att utvecklas inom den enskilda instrumentundervisningen? Vad karaktäriserar lärares utsagor om elevers möjliga utveckling inom den enskilda instrumentundervisningen? För att besvara forskningsfrågorna har material i form av tre intervjuer med musiklärare samlats in. Intervjuerna har analyserats med kulturhistoriska teoretiska begrepp.  Resultatet visar att lärare använder sig av olika strategier för att identifiera och hantera elevers aktuella utvecklingsnivå och aktivera elevers närmaste utvecklingszon på ett önskvärt sätt. Lärare använder sig även av verktyg och tecken, som inspelning och genre för att mediera kunskap. Vidare visar resultatet även att elevers egna viljor och förtroende för läraren är viktiga komponenter för lärare att ta hänsyn till för att möta elevers potentiella utveckling. Utöver detta visar resultat att det finns hinder för elevers möjliga utveckling som har varit karaktäriserande för informanternas utsagor. De hinder som beskrivs är om läraren har för många elever vid ett givet tillfälle, psykiska samt sociala problem hos eleven eller om uppgifterna som eleven får är alldeles för svåra.

Syftet med studien är att undersöka hur den grafritande räknaren används i undervisningen av Matematik C på gymnasiet, samt hur det didaktiska kontraktet efterföljs av lärare och elever då grafritande räknare används. Undersökningen är gjord genom att observera ett antal lektioner i Matematik C och sedan intervjua de undervisande lärarna efteråt. Resultaten pekar mot att den grafritande räknaren främst användes som ett räkne/ritredskap i enlighet med lärarnas syften. Det didaktiska kontraktet visade sig till större delen efterföljas, då elevernas användande motsvarade lärarnas syften och intentioner. Slutsatsen är att eleverna använde den grafritande räknaren i den mån deras lärare uppmanade dem till, vilket var att de skulle spara tid, kontrollera sina uträkningar och kunna visualisera abstrakta begrepp.

Vi undersöker hur förskollärare arbetar med matematiken i förskolans utomhusverksamhet och hur de synliggör matematiken så att barnen lär och utvecklas. Syftet med vår studie är att få en djupare förståelse kring hur förskollärare synliggör matematiken i utomhuspedagogiken. Bakgrunden till vår studie utgår från de dåliga resultaten i matematik som visades i en undersökning av PISA, Programme for International Student Assessment som gjordes 2013. De teoretiska utgångspunkterna inspireras av de sociokulturella teoribildningarna där de tre teoretikerna Friedrich Fröbel, John Dewey och Alan Bishop varit de centrala. De teoretiska utgångspunkterna och de tre centrala teoretikerna kommer tillsammans med begrepp och tidigare forskning att hjälpa oss att stödja analysen av vår empiri. Empirin har samlats in genom 13 enkäter från förskollärare och observationer från tre förskolor. Slutsatsen av studien visar på att det krävs att man som förskollärare är medveten, närvarande och synliggör matematiken i tidig ålder. Även att man som förskollärare är medveten om vad som står i Läroplanen (Lpfö98, rev 2010). Faktorer som närvarande och medvetenhet spelar roll för vilken matematik man arbetar med och hur man synliggör den.

Studien har som syfte att belysa förskollärarnas upplevda kunskap om och förhållningssätt till matematik i förskolan. Det insamlade materialet analyseras utifrån två frågeställningar om vad pedagoger upplever som hinder och möjligheter för att lyfta matematiken i förskolan, samt hur pedagogerna ser på sin kunskap om matematik. Tidigare gjorda studier om pedagogers förhållningssätt till matematik i förskolan har visat att bristen på utbildning i ämnet var ett hinder i deras arbete och förhållningssätt att utveckla matematiken i förskolan. Med ändrade utbildningsformer och fortbildningsmöjligheter i ämnet ges pedagoger möjlighet att fördjupa sina kunskaper inom ämnet. Studien utgår från Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande. Studien har genomförts på två förskolor med hjälp av kvalitativa intervjuer. Våra intervjuer visade att pedagogerna var medvetna om att den grundläggande matematiken, exempelvis antal och räknesätt, sker i många olika situationer i barns vardag i förskolan. Likaså att deras medvetenhet och förhållningssätt till matematik var viktig för att få syn på och uppmuntra barns matematiska utveckling och att kunna sätta ord på olika matematiska begrepp i naturliga sammanhang i förskolans vardag. Dagens pedagoger ser matematiken ur ett mer nyanserat perspektiv, där matematiken inte bara ses som inlärning utan där barnet är aktivt i sitt eget kunskapande. Tidigare undersökningar som presenteras i denna studie kan ses som en jämförelse med vad de intervjuade pedagogerna tänker kring vardagens matematik i dag. Den slutsats vi drar är att dagens pedagoger är mer medvetna om matematiken i förskolan och ser det som ett naturligt inslag i vardagen, där pedagogens kunskap om matematik kan påverka barns lärande positivt.

Syftet med studien är att undersöka hur lärplattan kan användas som pedagogiskt verktyg i förskola och förskoleklass. Vi vill undersöka de lärande och sociala samspel som eventuellt sker mellan barnen. Vidare undersöks hur pedagogernas förhållningssätt inverkar på barnens möjlighet till lärande kring lärplattan. Pedagogernas syn på fördelar och nackdelar gällande lärplattan granskas. Studiens frågeställningar besvarades utifrån den sociokulturella teorin. Centrala begrepp som artefakter, mediering, proximal utvecklingzon och förhållningssätt verkade som analysverktyg. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativ metod där intervjuer och observationer har gjorts på tre förskolor och en förskoleklass. Resultatet visar att lärplattan kan användas som både dokumentationsverktyg och pedagogiskt verktyg i barngruppen. Barnens lärande kring plattan utvecklas genom turtagning och samarbete. Den medforskande pedagogen ger större möjligheter för barns lärande genom att se och utmana dem på rätt nivå. Pedagogerna anser att en av lärplattans fördelar är dess lätthanterlighet. En nackdel är att vissa pedagoger känner att de har för lite kunskap om tekniken. Slutsatsen av våra resultat visar att lärplattan kan ha flera olika användningsområden, lärandet blir möjligt genom att barnen interagerar med varandra och lärplattan. Pedagogernas förhållningssätt har en inverkan på barns möjlighet till lärande. Utbildning rörande lärplattan är betydelsefull för att pedagogerna ska kunna nyttja plattan så optimalt som möjligt.