Inom jazzmusiken är improvisation ett viktigt inslag. Hur kommer det sig att en improvisatör spelar som den gör? I Sverige examineras varje år nya sångpedagoger såväl som andra instrumentpedagoger. Sångpedagogen och trumpetpedagogen har flera saker gemensamt när det gäller hur deras instrument fungerar och därför vill jag undersöka skillnader och likheter mellan hur de olika pedagogerna förhåller sig till improvisation. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur sångpedagoger och trumpetpedagoger ser på jazzimprovisation i undervisningen. De två huvudsakliga frågeställningarna är: Vilka beståndsdelar och moment anser de olika pedagogerna är viktiga när de undervisar i improvisation? Hur ser pedagogerna på bruket av läromedel när det gäller improvisation? Data samlades in genom semistrukturerad intervju. Den kvalitativa datan kategoriserades därefter genom kvalitativ analys och presenterades under olika teman som korrelerar med uppsatsens syfte. Resultatet visar på både likheter och skillnader när det gäller de olika pedagogernas syn på improvisation. De två sångpedagogerna visade sig vara samstämmiga i en del av svaren. På frågan om läromedel visade det sig att sångpedagogerna bland annat använde sig av samma bok för jazzimprovisation medan trumpetpedagogen använde sig av egenkomponerade övningar i kombination med en webbsida för jazzstandards och Youtube-videor med improvisationsmaterial. Pedagogernas tankar kring och syn på improvisation i undervisningen kan bidraga till den samlade synen på improvisation i musikundervisningen. De intervjuade pedagogerna ger bland annat exempel på hur de jobbar metodiskt med att spela fyrklanger över ackord, hur man kan använda Youtube och andra källor på internet i sin undervisning och vikten av att eleven känner sig trygg när det kommer till att improvisera.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger tänker och resonerar kring estetik och estetikens värde i Reggio Emilia-inspirerade förskolor och förskoleklasser. Vi har utfört en kvalitativ intervjustudie tillsammans med fem pedagoger i Skåne. Resultatet av intervjuerna har sedan analyserats utifrån aktuell forskning samt Vygotskijs kulturhistoriska teori. Resultatet som redovisas berör Reggio Emilia-inspirerade pedagogers olika sätt att resonera kring estetik där det bland annat beskrivs som ett sätt att kommunicera, utforska och förstå sin omvärld. Med ett förhållningssätt där barn ses som kompetenta och sociala betonar pedagogerna vikten av att skapa möjligheter i verksamheten för att barnens intressen och funderingar ska synliggöras och utmanas vidare. Pedagogerna reflekterar även kring pedagogisk dokumentation, miljö och material i relation till estetik. Vårt huvudsakliga resultat ger en bild av estetiken som en viktig del av en helhet för barns lärande och utveckling. Estetiken beskrivs som både ett verktyg för att komma i relation till och lära om något annat som ett ämne med ett intrinsikalt värde.

Detta självständiga arbete tar sin utgångspunkt i en undran över hur lärare tillvaratar elevers möjliga utveckling inom den enskilda instrumentundervisningen.  Syftet är att bidra med mer kunskap om hur lärare reflekterar kring elevers möjliga utveckling utifrån två forskningsfrågor: Hur beskriver lärare mötet mellan lärare och elev för att tillvarata elevens möjlighet att utvecklas inom den enskilda instrumentundervisningen? Vad karaktäriserar lärares utsagor om elevers möjliga utveckling inom den enskilda instrumentundervisningen? För att besvara forskningsfrågorna har material i form av tre intervjuer med musiklärare samlats in. Intervjuerna har analyserats med kulturhistoriska teoretiska begrepp.  Resultatet visar att lärare använder sig av olika strategier för att identifiera och hantera elevers aktuella utvecklingsnivå och aktivera elevers närmaste utvecklingszon på ett önskvärt sätt. Lärare använder sig även av verktyg och tecken, som inspelning och genre för att mediera kunskap. Vidare visar resultatet även att elevers egna viljor och förtroende för läraren är viktiga komponenter för lärare att ta hänsyn till för att möta elevers potentiella utveckling. Utöver detta visar resultat att det finns hinder för elevers möjliga utveckling som har varit karaktäriserande för informanternas utsagor. De hinder som beskrivs är om läraren har för många elever vid ett givet tillfälle, psykiska samt sociala problem hos eleven eller om uppgifterna som eleven får är alldeles för svåra.