Många förskolor har idag tillgång till lärplattor och det har mer eller mindre blivit omöjligt för förskollärare att inte ta ställning till hur de vill arbeta med dessa. Denna studie har belyst olika konstellationer som barn kan arbeta i med lärplattan; med en förskollärare, utan förskollärare i par och på egen hand. Studien undersöker om användandet av lärplattan som medierande verktyg för läs- och skrivutveckling blir annorlunda beroende av vilka förutsättningar förskollärare möjliggör för barnen i förskolans verksamhet. Studiens problemområde är relevant att undersöka då vi tidigare, under bland annat VFU-perioder, stött på uppfattningen att lärplattan ses som en börda istället för ett verktyg för potentiellt lärande. Förskollärare behöver vara medvetna om hur olika konstellationer synliggör innehållet när lärplattan används i verksamheten. Detta har undersökts med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och med videoobservation som insamlingsmetod. Slutligen diskuteras vilka skillnader som synliggjordes i studien. En slutsats var att förskolläraren kan omedvetet eller medvetet styra en aktivitet med lärplattan till en helt annan riktning än om barnen får arbeta med lärplattan utan en förskollärare. Innehållet i aktiviteterna med lärplattan kan alltså se olika ut beroende på vilka konstellationer barnen befunnit sig i under arbetets gång. Ytterligare en slutsats är att det är av stor betydelse vilken applikation förskollärare väljer att arbeta med, då de ger olika mycket stöd till användaren.

Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur musik används på fritidshemmen och hur pedagogerna beskriver musikverksamheten på sin arbetsplats. Våra frågeställningar var följande; Vilka resurser för musikverksamhet finns i fritidshemmen?, hur används musiken i fritidshemmen? och vad har pedagogerna för inställning till musik i sin verksamhet? Studien tog sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv som grundar sig i Lev Vygotskijs (2001) studier om utveckling, språk och lärande. Det sociokulturella perspektivet lyfter vikten av det sociala samspelet för lärande och utveckling. Ett centralt begrepp är medieriande redskap som handlar om att människor använder sig av redskap för att förstå omvärlden. I studien har vi använt oss av två kvalitativa metoder. Observation av två fritidshem genomfördes samt fem semistrukturerade intervjuer med de verksamma pedagogerna på fritidshemmen. Resultatet visade att fritidshemmen har resurser för musikverksamhet, men att användandet av musik på fritidshemmet är litet. Resultatet visade att musikverksamhet bedrivs men inte i så stor utsträckning och fungerar mer som ett tillägg till andra aktiviteter än som ett huvudområde i verksamheten. Pedagogerna såg mest hinder med att utöva musik. De tycker det är ett svårt område och att deras kompetens inte räcker till.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka matematiklärares syn på modern teknik samt på vilket sätt de använder sig av den i undervisningen. För att undersöka detta användes kvalitativ intervju som metod. Intervjuundersökningen inkluderar 4 matematik- och naturvetenskapslärares synpunkter och tankar om modern teknik och internetanvändande i sin undervisning. Resultatet visar att lärarna använder den moderna tekniken som belöning, där datortid används för att locka elever att färdigställa uppgifter. De använder även modern teknik som samlingspunkt vid uppstartande av projekt eller ämnesdel, exempelvis genom en projektor som visar upp filmklipp eller experimentinstruktioner. Vidare använde lärarna den moderna tekniken som ett övningsredskap för eleverna och som ett digitalt uppslagsverk, både för eleverna och sig själva. Användandet av modern teknik i undervisningen upplevs av lärarna vara till hjälp för de eleverna med behov av stöd i sin skriftspråkliga utveckling, genom att lärarna kan visa ämnesmaterialet på flera olika sätt. Lärarnas syn på den moderna tekniken och internetanvändandet är att den är praktisk och håller en inspirerande roll. Synen på modern teknik som ett medierande verktyg, där lärarna kan lära sig genom tekniken, upplevs genomgående i intervjuerna.

Uppsatsens syfte är att undersöka vilka verktyg slöjdlärare använder vid bedömning av elevers slöjdarbeten med hjälp av tre frågeställningar. Vilka metoder och strategier använder sig läraren av för att bedöma elevers slöjdarbeten, hur involverar läraren eleven i bedömningsprocessen och hur dokumenterar läraren bedömningsunderlagen.Metod:För att få svar på uppsatsens tre huvudfrågor genomfördes en kvalitativ undersökning. Kvalitativa intervjuer genomfördes av sex verksamma slöjdlärare i grundskolan, varav fyra var kvinnor och två män. De kvalitativa intervjuerna genomfördes med hjälp av 5 öppna frågor, det vill säga utan fasta svarsalternativ.Resultat:Resultatet visade att slöjdlärare arbetar med liknande metoder när det gäller formativ och summativ bedömning.Forskningsdeltagarna har olika sätt hur de kommunicerar bedömningskriterier och hur de dokumenterar underlag för bedömning. Undersökningen visar att metoder av bedömningsformer i slöjd blir en tolkningsfråga utifrån varje slöjdlärare och därmed är inte bedömning i slöjd likvärdigt.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur elever i årskurs 5 uppfattar att skrivande på lärplatta påverkar deras skrivprocess, jämfört med skrivande för hand. Frågeställningar som har besvarats är: Vilka för- och nackdelar ser eleverna med att skriva på lärplatta? Hur uppfattar eleverna att skrivande på lärplatta skiljer sig från skrivande med papper och penna? För att besvara studiens frågeställningar har semistrukturerade intervjuer genomförts med nio elever i årskurs fem. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv med synen på lärplattan som ett medierande verktyg visar resultatet att elever uppfattar lärplattan som ett snabbare och lättare skrivverktyg än papper och penna. Resultatet visar också att elevernas skrivprocess påverkas beroende av om de skriver för hand eller om de skriver på lärplatta. Detta eftersom lärplattans olika funktioner möjliggör en mer flytande skrivprocess där eleverna rör sig mellan skrivprocessens olika faser.

Syftet med vår undersökning är att ta reda på pedagogernas syn på surfplattan som pedagogiskt verktyg. Vi vill veta hur pedagogerna arbetar med surfplattan som pedagogiskt verktyg. Vidare vill vi ta reda på vilka didaktiska för- och nackdelar pedagogerna ser med surfplattan som pedagogiskt verktyg.Våra frågeställningar är:Hur arbetar pedagoger med surfplattan som pedagogiskt verktyg?Vilka för- och nackdelar ser pedagogerna med surfplattan som pedagogiskt verktyg?Vår undersökning bygger på kvalitativa intervjuer med sju pedagoger från olika skolor inom samma kommun.Resultatet för vår undersökning visar att pedagogens förhållningsätt till surfplattan som undervisningsverktyg påverkar elevens lust att lära. Surfplattan fungerar som ett medierande verktyg i elevernas kunskapsutveckling och pedagogens roll är att stötta och vägleda. Vidare visar undersökningen att pedagogerna anser att surfplattan ska ses som ett kompletterande verktyg till en traditionell undervisning. Med traditionell undervisning avses tryckta läroböcker, handskrivning och en undervisande pedagog. Pedagogerna beskriver svårigheterna med att bedöma och dokumentera elevernas kunskapsutveckling i samband med att arbeta med surfplattan. Alla pedagoger i vår undersökning vittnar om en ökad lust och motivation när eleverna får arbeta med surfplattan.Nyckelord: Förhållningssätt, Medierande verktyg, Pedagogiskt verktyg, Surfplatta

Denna studie fokuserar på dans som en estetisk uttrycksform. Studiens övergripande syfte är att skapa större förståelse för yngre barnens dansaktiviteter i förskolan utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Utifrån det blir vårt syfte att synliggöra de estetiska innehållen i yngre barns dansaktiviteter i förskolan. Därmed blir våra frågeställningar: vilka estetiska innehåll kännetecknar barns dansaktiviteter och vilka medierande handlingar och verktyg främjar barns dansaktiviteter? För att kunna besvara dessa frågor har vi använt oss av det sociokulturella perspektivet som utgångspunkt eftersom den fokuserar på sociala och fysiska handlingar i samspel med omgivningen. Vidare genomfördes observationer och filminspelningar på tre olika förskolor på småbarnsavdelningar. Data analyserades sedan utifrån tre analyskategorier av estetiska innehåll: modesta estetiken, radikala estetiken och marknadsestetiken. Dessutom använde vi oss av två analysbegrepp, vilka är stöttning och mediering. Resultatet visar att i förskolan är det estetiska innehåll som är mest framträdande är den modesta estetiken. De verktyg som medierade till dans var projektor, bandspelare och bilder. De handlingar som medierade till dans var pedagogernas aktiva närvaro i form av dans, sång och stöttning.

Under covid-19-pandemin gick Sveriges gymnasieskolor över till fjärrundervisning. Detta innebar bland annat förändrade förutsättningar för undervisningen i många ämnen, inte minst musik. Musikteori är en central del i musikundervisningen på gymnasiet och ett särskilt fokus i denna uppsats. Syftet med uppsatsen var därför att öka kunskapen om fjärrundervisning av musikteoriämnet på gymnasiet. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv och med fokus på lärande och medierande verktyg undersöktes fjärrundervisningens betydelse för ämnet under pandemin. Kvalitativa intervjuer med gymnasielärare visade att övergången till fjärrundervisningen påverkat både undervisningen och elevers lärande. Viktiga verktyg i musiksalen saknades i många elevers hem. Videosamtalens tidsfördröjning samt begränsade sikt fick konsekvenser för hur lärare läser av elevers respons och anpassar undervisningen så att alla elever kan hänga med och förstå. Detta mynnade ut i en diskussion där vikten av att musikteori måste vara praktiskt musikaliskt förankrad framlyftes. Dock måste det praktiska inte betyda gemensamt musikspel utan även att aktivt diskutera i grupp kring musik och teori samt att skapa musik med digitala hjälpmedel.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares föreställningar och praktiker gällande digitalisering i förskolan samt dess användning för att skapa lärandesituationer för barnen. I takt med den digitala utvecklingen har digitalisering fått ett allt större utrymme i förskolans läroplan (2018). Detta gör att digital kompetens har blivit ett pedagogiskt uppdrag i förskolan, således är det både viktigt och betydelsefullt att forska kring hur förskollärare tar sig an detta uppdrag. Valet av metod för denna studie är kvalitativ metod som grundar sig i intervjuer där ett antal frågeområden kring förskollärarnas syn på digitalisering behandlas. Teoretiska begrepp inom sociokulturella teoribildningar som scaffolding (stöttande) och den proximala utvecklingszonen används i studien för att analysera det empiriska materialet. Resultatet visar att det är lika viktigt för förskollärare som för barn att få ett samaktivt stöttande för att vidareutveckla den digitala kompetensen. Det ligger ett ansvarstagande på förskollärarna att genom medierande verktyg arbeta på ett sätt som stöttar barnen utifrån deras proximala utvecklingszoner. Samtidigt ligger det även ett ansvar på verksamheten utifrån en organisatorisk nivå att se till så att förskollärarna får det stöd som krävs gällande deras utveckling och kunskaper för de digitala verktygen.

Syftet med vår studie är att undersöka förskollärares erfarenheter och upplevelser av barns språkutveckling kopplat till digital och fysisk barnlitteratur samt hur dessa används som pedagogiskt verktyg. Det alltmer digitaliserade samhället formar hur vi lever vår vardag, både barn och vuxna. Efter den senaste revideringen av förskolans läroplan har digitalisering fått en helt ny betydelse i förskolan, vilket speglar förskollärares arbete med att träda detta i kraft. Genom kvalitativ- och kvantitativ metod har vi kunnat undersöka ämnet både på bredden och på djupet. Den insamlade empirin är satt i kontext till den sociokulturella teorin samt literacybegrepp för att underbygga analysen. För att kort sammanfatta slutsatsen av vår studie visade resultat att förskollärare använder läsverktygen på många olika sätt runt om i landet och att förskollärares syfte med aktiviteten är betydelsefull i valet av pedagogiskt verktyg för att främja barnens språkutveckling. Slutsatsen pekar på att många förskollärare upplever att valet av läsverktyg inte är avgörande för barnens språkutveckling, utan att det som är väsentligt är hur pedagogen använder sig av verktyget.